BILDSPRÅK
En bild säger mer än 1000 ord. Ingen vet riktigt vem som sade de orden, och valde just den ordningsföljden på orden, men troligen har en massa människor tänkt och sagt just precis så. Ord talas, bilder är (i bästa fall) talande. I motsats till de flesta andra språk är bildspråket dessutom universellt även om tolkningarna förstås är lika många som bildbetraktarna. Och då kan man helt stillsamt och berättigat undra om det faktiskt finns någon minsta gemensamma betydelsenämnare. Egentligen. Om 10.000 människor ser en bild och inte ens 1000 ord per man räcker till att förklara vad man sett så är vi redan uppe i 10 miljoner ord och troligen mycket mycket mer.
Sånt kallas för snarvel, sladder eller kanske pladder och påminner om den kommunikation som pågår i en större myrstack bara med den skillnaden att i myrstacken är det ordning och reda, i människostacken är det oordning och oreda. Eller ord-rea skulle någon fiffikus säga. För visst finns det ett oerhört överflöd av ord i svaj i denna värld. Ja, inte ord som sådana, de är väl någorlunda inventeringsbara, men ett överflöd av upprepade meningslösa fraser, tjafs och trams.
Dem skulle man dock ännu kanske stå ut med, med dessa så kallade pratsprutare alltså (som ingenting har med graffitikonstnärer att göra) men när de börjar använda orden till att tänja på sanningen uppstår diverse problem. Och etter värre blir det när man också helt kallt börjar svänga ut och in på innehållet så att man till slut inte vet vad som är bak och vad som är fram, vad som är rim och vad som eventuellt är reson. I den situationen citerar man gärna den förtvivlade restaurangchefen som undrar var kunderna befinner sig: nu är grodans lår dyra! De är i sådana ögonblick man skulle önska att mänskligheten hade tillgång till ett klart och tydligt och tolkningsfritt bildspråk som varenda dumskalle begriper. Bilden av en stol skulle betyda stol. STOL. Inte fyrbent manick, inte magisk stålkonstruktion, inte tygbeklädd taburett (dessutom betyder taburett statsrådspost eller statsrådsämbete och ett sånt besitter man bara symboliskt).
Och apropå symboliskt. Med ord kan man säga en sak men mena nånting helt annan. Den oskuldsfulla noterar knappast något märkvärdigt i uttrycket och så var det tjuven som lade vantarna på handskarna medan den brottsbenägna får något lystert i ögonen. För att nu inte tala om uttrycket att bli eld och lågor. Där skiftar nog de inre bilderna lite beroende på om du är en lottovinnare eller pyroman. Och vilka hjärteknipande inre bilder fladdrar inte framför vissa gråtmilda ögon när de får höra att så länge konstnären är liten och obetydlig suger han mestadels på ramarna.
Nej, det är ett riktigt katastrofalt dilemma detta med kommunikation och dialog. Skulle det inte vara så viktigt att tala kunde vi ju kollektivt hålla käft. Men i tystnaden framkallas som bekant alla möjliga och omöjliga inre bilder och då är vi där igen: När tystnaden talar ekar det i stället djupt nere i själsbottnen. Och så där rullar det sen på i all evighet. Eller åtminstone så länge denna vår gamla jord roterar. Ingen ord-ning alls.
Mera komprimerat struntprat i nyutkomna MAO'S LILLA BLÅA – se annons ovan i bloggen. Fotografierna är tagna för tre veckor sen på Mallorca, rättare sagt i Museo Sa Bassa Blanca nära Alcúdia i norr. Modern konst, en stor skulpturpark, rosenträdgård, observatorium, café och en spektakulär huvudbyggnad – alla gånger värt ett besök!
6 november
För om det nu var samma djur så undrar man ju faktiskt hur / de sen till sist kan veta var de riktigt bor / och var de har sitt fosterland / Nej ingen vet, den tanken är ju hemsk / om måsen där är finländsk eller svensk
Bengt Gunnar Richard Ahlfors (f. 1937), finlandssvensk regissör, dramatiker och författare. Har skrivit och tonsatt en lång rad oförglömliga visor, till denna Måsundring skrev dock Erna Tauro musiken
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt Internationella dagen för att förhindra exploatering av miljön i krig och väpnade konflikter, World Numbat Day Finland Svenska dagen, Reformationsdagen Sverige Alla själars dag, Gustav Adolfsdagen Tyskland Tag der Nachos, Tag des Saxophons USA Zero-Tasking Day, Basketboll Day, Daylight Saving Time Ends, National Nachos Day
TEMAVECKOR (bl.a.) USA National Animal Shelter Appreciation Week, National Rad Tech Week, National Young Readers Week, Marzipan Week
Längst nere i blåggen: Veckans språkliga snedsteg och Veckans konstfyllda foton. Och notera föralldel också bokannonsen. Och kom ihåg: "Den som skor sig på andras bekostnad skjuter sig själv i foten".
Människorna jag saknar
Sophia A. Svensson, Vera Sofia Zummerstedt, Anders Fredrik Alfons Svenskberg, Petrus Pacius, Inegemo “Pian” Lindström, Henry Hilding Hummersjö, K.K. von Kluvenberg, Lise-Lotte Lundström-Cronman, Eva-Lotta Cronman, Waldemar V. Vattenfall, Carl-Bertil Blomqvist, Gustav Vasa Ericsson, Svea Amanda Linnea Aas, Vera Schulopowitsch, Morris Morrison, Helga Hinche, Annika Elisabeth Brottsplats, Oliva O’Neill, Lisa-Lotta Andersson, Nora Schmidt, Izabella Corin, Ella-Ester Eriksson, Moria Maria Gyllenstierna, Robin Wood, Alma Maria Medelveeg, Eleonora Quist, Jens “Jesse” Rhondell, Jasmin Jansson, Ana Globe, Hugo Hammars, Eloisa Sthüne, Martin Diaz, Li Torres, Hedda Blomberg, Oesten B. Olsen, Svea Linnea Lindholm, Emma Stina Ahlström, Victoria Wilson, Sophie Sing, Abigail Miller, Alucio O’Kelly, Fiona Murphy, Donella Dolina Walsh, Peigi Smith, Wynda Sabrina O’Ryan, Tristan Rob O’Ryan, Gwyneth I. Roberts, Ally Alexina Byrne, Taog Sean Jones, Poppy Thomas, Emily Elisabeth Gelbero, Olivia Patricia Wang, Callum Colla O’Connor, Idris Jones-Smith, Aggie Davis, Shona Skena O’Sullivan, Scarlett Stjernfelt, Berit B. Bråkensköld, Oliver Mateo Miller, Jayden Johnson, Emma Nora Quisth, Ida-Maria Arvidsdottir, Frida Fiona Felt, Mathilde Martinez, Peyton Perez, Harper Hannah Serrano, Maya Ortiz, Benjamin López, Matteo Muhammad Moreno, Ariana Fuentes, Aiden W. Duran, Mawerick Matthew Moya, Ellie Esteban, Nova Diaz, Anders Gustav Vargas, Emma Tjuvfinger, Freja Frö, Ruric “Robban” Rofelt, Gunilla Grinadottir, Leo “Logan” Lee, Mischa Molotow, Rosé C. Chateau, Louis Lambert, Astrid Grönvik, Mor-Anna Mønster, Staffan Stahlle-Dreng, Vinston Wee, Alvar Schemt, Fiona Fernström, Albino Swartsjegg, Marianne Melanie Mårtens, Olivia Ostocaca, Fride Fredriksåhn, Tvär-Vigg Bikepps, Rustika Y. Rosensvahn, Femme Fatale, Alfons Öberg, Ida-Maria Lönneberga, Inga Grathis, Ewa Stoorsjöö, Casper Spöö, Fredrik Feurntid, Ilse-Matilda Åkerfräken, Tore Te, Sirkka Heinä, Paavo Kaarna och 19.376 andra personer har jag faktiskt aldrig träffat, men jag undrar ofta hur det går för dem i livet, om de är lyckliga, om jag kanske borde mejla, eller till och med ringa för att bryta den här förskräckliga tystnaden som pinar min själ, och kanske också deras? Vad säger du läsare, du som står utanför denna trollcirkel, som ännu inte dragits ner i detta sugande Meningslöshetsträsk – borde jag kontakta dem, borde jag övervinna min tröghet, min självrespektlöshet och min skam och bara helt kallt slå en signal, visa ett livstecken, avslöja min desperation? Har du något tips? Vad ? När? Hur?
Den längsta texten i den alldeles färska fickformatsboken MAO'S LILLA BLÅA som i övrigt mest består av meningslösa meningar. Se annons lite längre ner i bloggen. Fotot taget på Bokmässan i Helsingfors senaste söndag.
Veckans citat ur Mao's lilla blåa (v. 44)
Och så var det den bokstavstroende bokhållaren som dagen efter bokmässan, fullbokad i almanackan, vaknade med dålig bokcirkulation och en rejäl boksmälla.
1 november
Men även om hon inte sovrade sina texter efter estetiska eller andra principer, betyder det inte att hon var omedveten om att en text kunde behöva bearbetas innan den fick den önskade formen.
BIRGER BERGH (1935–2008), svensk latinist, professor och en av "de lärde" i de tidigare versionerna av det svenska TV-programmet Fråga Lund. Citatet är från hans bok Heliga Birgitta – åttabarnsmor och profet.
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt All Saints Day, Day of the Dead, Prime Meridian Day, World Vegan Day, International Scented Candle Day Finland Förfallodag för kvarskatt USA Autistics Speaking Day, National Anthors' Day, National Biological Coordinators Day, National Brush Day, National Calzone Day
TEMAVECKOR (bl.a.) USA National Fig Week
TEMAMÅNADER (bl.a.) Internationellt International Games Month USA Adopt A Senior Pet Month, Aviation History Month, Banana Pudding Lovers Month, Diabetic Eye Disease Month, Epilepsy Awareness Month
Självständighetsdag Antigua och Barbuda
Notera också Veckans bokstolliga citat ur Mao's lilla blåa (längre ner, efter bokannonsen) och Veckans foton från den just avslutade Bokmässan i Helsingfors. Och idag firar blåggen 3-årsjubileum! Nästa blogginlägg: söndagen den 6.11 på Svenska dagen.
Mao's böcker på bordet, blågg
Kan en enarmad två sina händer efter tre års blåggande?
Ja, vad gör man inte för att klämma ut det sista ur tanketuben! Ordmord och strupgrepp på meningslösa meningar är bara ett par exempel på de tekniker blåggaren använder, inte i undantagsfall och i lönndom utan tvärtom medvetet med (o)vett och vilja. Det är liksom hela poängen med det ibland poänglösa. Om man aldrig rör sig utanför bekvämlighetszonen, aldrig riskerar att tappa bort sig, alltid använder karta och kompass – ja då blir livet ganska förutsägbart, lite småtrist, grått och konturlöst. Men det har blåggaren varken tid eller lust med, allra minst som världens tarmvred skakar om allas våra liv och lemmar och ständigt tycks dra deadlinen ännu lite närmare. Om det är något vi världsmedborgare vill säga och uttrycka så ska de ske nu, inte i morgon, inte nästa vecka, inte nästa år. NU!
Jag har på mitt sätt, och helt blåögt, försökt fånga detta NU i blåggen, ibland med stort allvar, inte sällan med en klackspark. Det första året, med start den 1 november 2019, blåggade jag faktiskt nästan varje dag, sedan blev rytmen två-tre inlägg per vecka, och det senaste året har jag ytterligare saktat en aning på farten och publicerar mig i allmänhet en gång i veckan (oftast på söndagen). Det sistnämnda hör ihop med att jag under ett års tid också har skrivit för Andetag-bloggen och där fick mig tilldelad söndagen som publiceringsdag. Det var på den tiden evangelisk-lutherska kyrkans webbarbete i Helsingfors och Esbo idkade samarbete med Hufvudstadsbladet och skribenternas antal var sju. Sedan hösten bidrar Andetag-bloggen till ny luft under Kyrkpressens plattform och det passar mig utmärkt, jag som gärna skelar genom det mänskliga hologrammet kropp-själ-ande.
Och något lite gör jag det också i MAO'S LILLA BLÅA. Skelar alltså, ser lite snett och vindigt på mig själv och andra och världen runt omkring. Det är en lek på allvar, en reaktion på en tidvis absurd tillvaro i kärnvapnens och de globala krisernas skugga. Självfallet är jag djupt oroad över klotets till synes bromsbefriade framfart, skiträdd faktiskt. Och när det sker samtidigt som den egna livslängden närmar sig takhöjd aktiveras förvisso även överlevnadsmekanismerna. Så jag använder de resurser jag blivit tilldelad och trampar på i språkrabatterna och fotofloran, ömsom varligt och vänligt, ömsom kanske mindre känsligt och mera självupptaget. Jag tror hårt på ordens mångbottnade betydelseskiftningar, på det liv som ligger fördolt mellan de uttalade meningarna. Gud talade och världen blev till. Och så är det också för oss människor: verkligheten och livet skapas gång på gång av de ord och meningar vi klämmer fram. Och då gäller det förstås att väga orden rätt, kanske inte alltid på guldvåg men dock väga.
Idag är det Alla helgons dag i olika delar av världen (i Finland och Sverige uppmärksammas dagen inkommande lördag) och katolikerna i Mexico ställer till med fest under Dia de Muertos. Dödens närhet påminner om livets betydelse. Men utan insikt i våra andliga resurser och möjligheter är vi enskilda individer, ja, hela mänskligheten, bokstavligen i blåsten. Med ord och meningar, med bilder och bildspråk, försöker jag hitta något av detta ogripbara i mitt väsens kärna, väl medveten om att det sällan lyckas. Om blåggbläddraren ler igenkännande, kanske till och med fnissar lite grann, så är det tillräckligt för mig. Och fäller hen en tår av rörelse så stannar troligen mitt hjärta. Även om blåggen är en dagslända, och ska så förbli, kan man i bästa (bästa!) fall ana ett evighetssus mellan vingslagen.
Anna-Lena Palomäki i samspråk med Caterina Stenius som gett ut en bok med den lockande titeln Sanningen är alltid större.
På scenen Fiskehamnen diskuterade Sanna Tahvanainen, Susanne Rignell och Maria Vainio-Kurtakko under rubriken Kärlek, konst och krumbukter – om att älska konst och konstnärer. Diskussionen leddes på ett elegant sätt av Pekka Heino.
I sju år forskade Christina Korkman om samhällsutvecklingen och kulturen i Kronoby och Karleby i början av 1900-talet för att bättre förstå den värld som hennes mamma växte upp i och som nu resulterat i boken Ellen Linnea.
Den senaste i långa raden av böcker som Bo Lönnqvist skrivit heter Briljanter och Näver och har en underrubrik som antyder riktningen: Vinjetter till sinnenas kulturhistoria.
Stina Engström och Joakim Groth i muntert samspråk i teaterbåset.
President Halonen bjöds på skumpa och småkakor i Tidskriftsmontern för att hon utsett Fredsposten till Årets kulturskrift. Till vänster chefredaktör Christian Lång.