BLÅGG-STOPP fr.o.m. 1.1.2025

Efter fem års bloggande (start 1.11.2019) har jag, efter mycket hopande och roende, beslutat att upphöra med bloggen i den här formen. Det har varit oerhört kul, och ibland krävande, att fylla bloggen med vettigt material. Min ambition har varit att balansera på en slak lina mellan allvarligare inslag och det smågalna ordlekandet. Om och hur det har lyckats får bloggbläddraren själv avgöra. Nu ska jag fokusera på andra projekt i liknande kreativ anda och önskar alla följare gott mod och en positiv livsattityd i turbulenta tider. Tack för tiden tillsammans!


Veckans ordskred

NYÅRSLYCKA – glädje orsakad av nyinköpta roddredskap

(ur Finlandssvenska Ord Akademiens (Fin OrAkad) lexikon)


Nästan ett nyårslöfte

Vill du bli missförstådd: säg ett ord! Vill du åstadkomma kaos: formulera en hel mening! Har du krig och katastrof i bakhuvudet: håll ett tal!

I fem år har jag vridit och vänt på orden här i Mao's lilla blåa och det enda jag har åstadkommit är en salig röra på detta vårt gemensamma jordklot. Visst trodde jag att mina verbala saltomortaler och sanslösa sanningar något lite kunde rubba åtminstone några inre cirklar, men att resultatet skulle bli en sån här katastrofal soppa överträffade nog alla mina vildaste förväntningar. Krig, kriser, sabotage, smutskastning, våldsamheter i kvadrat – you name it, det är tydligen mitt fel alltsammans. Jag visste förvisso att man kan koka soppa på en spik men jag äger faktiskt ingen spik alls, bara en skruv och den är dessutom väldigt lös. Men det tycks fungera i alla fall. Fungera åt fel håll, alltså. Jag ville ju egentligen bara vara lite smålustig och småsmart men resultatet blev megatragiskt och helkorkat. Skulle jag haft förstånd att INTE starta bloggen 2019 hade vi troligen undsluppit både covid, krig och Trump. Nu får vi dras med dem, och mycket annat liknande elände, i en halv evighet. Men lyckligtvis bara i en halv. Nu bullrar djävulens skratt – illvilligt och ironiskt, ansträngt och grymt, men i evigheten ekar helgonens (våra) skratt – lycksaligt och hjärtligt, smittande och kärleksfullt. Allt hänger på orden vi spottar eller smeker fram: tänk efter före.

 


Onsdagen den 1 januari 2025

Säg icke att framtidens dis ligger tätt och att du icke vet vad den bringar. I maj skall det nämligen komma en gök på ödesmättade vingar. I juni skall smultornen blomma på nytt, i juli skall gullmåran dofta. Sålunda ser du tydligt och klart att framtiden känner du ofta.

ALF HENRIKSON (1905–1995), svensk författare, poet, översättare och oslagbar dagsversekvilibrist. Debuterade 1927 med diktsamlingen Jazzrytm, skrev under årens lopp ca 20.000 dagsverser, dessutom en lång rad sångtexter och operalibretton, kåserier och historiska essäsamlingar, med mera, med mera. Professors titel och värdighet erhöll han 1987. Citat ur dikten Nyåret, tonsatt av mig och insjungen på albumet Visum med Marika Westerling och Matteus Blad som solister (se längre ner i bloggen).

Längst nere i bloggen: Veckans stå-upp-komik

 


Fakirens säng

Det låter som ett nytt ord: Egenutgivare. Men det är det knappast. "I alla tider" har väl skribenter gett ut sina bokalster på eget förlag, mer eller mindre elegant inpackade mellan pärmarna. Men i takt med att praktiskt taget alla hanterar en dator har också möjligheterna att inte bara skriva men också ombryta och grafiskt forma en bok öppnat sig för de flesta. Det är bara tryckningen som tillsvidare får skötas av proffsen. Och språkgranskningen. Och marknadsföringen. Och försäljningen. Och allt det där andra som förlagen i normala fall tar hand om. Hur många egenutgivare behärskar alla dessa specialområden? Knappast många.

För egen del haltar det betänkligt. Jag är rutinerad vad gäller skriftställandet men språkgranskaren hittar ändå väldiga mängder med till synes små fel (och förvisso ett och annat större också). Upprepade språk- och tyrkfel i en tryckt bok är värre än ögonmigrän och grus i ögonen. För att inte tala om alla dessa darlingar som man inte gärna vill killa. Nån måste verkligen säga till på skarpen för annars finns risken att kritikerna längre fram står där och viftar med skyltar som "patetiskt", "löjligt", "ömkligt". Som skriftställare är det en avgjord fördel om man dessutom är lagd åt det asociala hållet och är bra på att sitta, eller stå, vid sitt skrivbord timme efter timme. Vecka efter vecka. Månad efter månad. År efter ... Att skriva böcker handlar om att stå ut med sig själv, i synnerhet med sina mörkare sidor. För de dyker garanterat upp i mellanrummet mellan hjärnsläpp och kreativitetskriser. Att skriva är i sig själsprövande, att skriva för att ge ut en bok på eget förlag är rena rama masochismen. Bara en fakir lägger sig frivilligt på författarbädden.

I samband med Helsingfors Bokmässa förra helgen hade jag förmånen att diskutera ämnet från Blåbärslandet scen tillsammans med förlagschef Anna-Lena Palomäki och författaren Michaela von Kügelgen. Michaela beklagade att 25 minuter inte räcker långt i det här sammanhanget och så var det ju. Anna-Lena, med stor erfarenhet att hjälpa bokutgivare ut på marknaden, var positiv till möjligheterna att nå sin publik. Men visst, det är inte gratis. Priset varierar naturligtvis, beroende på upplagans storlek och utformning, om man betalar språkgranskare, grafisk formgivare, marknadsförare etc., men 4000 euro trodde hon var en summa som egenutgivaren rimligtvis måste punga ut. Lyckas man med egenförsäljningen så går å andra sidan största delen av inkomsterna i egen ficka. Jag ombryter själv alla mina tryckalster, hanterar bilderna själv, och skickar de slutgiltiga pdf-filerna direkt till tryckeriet. Mina upplagor är små: 50–150 ex., och min språkgranskares arvode (ett proffs), är mycket moderat. Så långt är det mesta under kontroll för min del.

Men det är marknadsföringen och distributionen som för mig är den stora utmaningen. Och hela rumban med att nå press och radio. Och att synas i sociala media. Utan reaktion i media är du nästintill död som författare. Och då räcker det inte hur proffsig och bra boken än är. Allt det här är förstås en förrädisk grogrund för schizoida tankar i allmänhet och självdestruktivt beteende i synnerhet. Ändå fortsätter jag att plåga mig själv, pustar ut på spikmattan mellan varven, för att sen igen ge orden en match och slå meningslösheten på käften. Det är nämligen vansinnigt tillfredsställande när inte bara hela meningar men även större meningssammanhang faller på plats, när nya insikter träder fram på bokens sidor och mycket av det som varit ostrukturerat och fragmentariskt plötsligt får gestalt och form. Så jag fortsätter, oberoende av professionella förlag, av att ta en dust både med mina skuggor och mina dagrar. Fakir var ordet. Författarfakir. Eller med ett ännu mera precist nyord: Jag – en egenutgivarfakir.

 

Några snabba bilder från årets Bokmässa i Helsingfors. Överst: publik vid Blåbärslandets scen. Birgitta Udd och Thomas Lundin diskuterar Mat och liv, liv och mat, på Blåbärslandets scen. Kom ti byin var rubriken för ett samtal på Fiskehamnen-scenen med Axel Åhman, Ulrika Hansson, Annika Åman, Catariina Salo, Philip Teir och Pekka Heino.

Söndagen den 3 november

Den nu brukliga bokformen lånades från vaxtavlorna, vilka ofta funnos sammanbundna till en bok i vår tids mening. I och med pergamentet blev denna form regel – en regel, som sedermera iakttogs även för pappershandskrifterna och från dem övergick till den tryckta boken.

Johan HENRIK Emil SCHÜCK (1855–1947), svensk litteraturhistoriker, rektor, professor och ledamot av Svenska Akademien 1913–1947.

 

TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt One Health Day, World Jellyfish Day Finland Kyrkoåret: Tjugofjärde söndagen efter pingst. Tema: Medborgare i två riken Tyskland Weltmännertag, Tag der Hernie USA National Housewife's Day, Daylight Saving Time Ends, National Sandwich Day

TEMAMÅNADER (bl.a.) USA National PPSI Aids Awareness Month, National Pet Cancer Awareness Month, National Career Development Month, Military Family Month

Självständighetsdag Dominikanska republiken (1978, Storbritannien), Mikronesien (1986, USA) Panama (1903, Colombia)

 

Längst nere i bloggen som vanligt VECKANS BOKSTAVLIGA ORDSKED och VECKANS FOTO(n).

Det är precis fem år sedan (1.11.2019) jag startade Mao's lilla blåa. Bloggen tar nu en skapande paus resten av året. Se information den 1 januari 2025. 

 


Veckans foto

Bokens blad, och höstens. Det är något estetiskt tilltalande i det bristfälliga, söndertrasade, förfallna. Nyss sprakade färgerna i vinrött, guldgult och ockra, nu har paletten övergått i brungrönt och olivsvart. Marken mörknar, löven lägger sig att vila. Ljuset avtar, blåsten tilltar, motvindsvandraren flämtar – "minns i november, den ljuva september ..." Jovisst, denna höst har sannerligen varit ljuv vad gäller väderleken här i norr, men klimatkatastroferna på andra breddgrader har avlöst varandra med skrämmande intensitet. För att inte tala om raden av hotbilder i övrigt, lite längre bort och mycket nära – en passerande årstid, även en blöt och mörk, väger lätt när klotet vrider och vänder sig i existensångest.

Var och hur hitta något slags tröst, hopp och framtidstro? I min lilla värld, med bland annat Hertonäs gårds park i environgerna, är det mesta som förut. Träden, dammarna, gångstigarna – alla ser de ut ungefär som tidigare höstar. Och ändå är de annorlunda. Och det beror förstås på att min blick färgas av de själens ögon som också noterar det som inte direkt faller i synfältet. Den nostalgi över tidens flykt som jag så krampaktigt brukar ty mig till när tider och omständigheter ohjälpligt förändras, har ändrat karaktär. Bakåtblickandets frestelse är stor när framtiden inte bara är oklar och diffus utan direkt hotfull och utmanande. Ändå finns det ingen annan riktning än framåt.

Med ålderns rätt tänker jag mycket på gamla släktingar, på de liv som levts på min genetiska livskarta. Kreativiteten har tidvis varit påfallande, trots kris och krig (eller kanske just därför) och även om jag självfallet förenklar och kanske karikerar situationer så ligger det något slags trots och sund oppositionsvilja i de aktiviteter som ofta går som en röd tråd på släktberättelsernas bokblad. Javisst, ibland vissnar människan, men lika ofta återuppstår hon i ny gestalt lite längre fram. Årstiderna påminner om detta, speciellt hösten: det som ser ut som död är "bara" en övergång, en port, en av många sidor i livets bok.

Utan detta dubbla perspektiv, utan denna blick bortom allt detta synliga, skulle jag troligen knäckas. Att morgondagen formas här och nu, det förstår jag. Men har jag förstått att mitt liv är skräddarsytt för just denna plats på klotet, i just denna ångestskapande tid, att också jag har fått mig tilldelad en specifik uppgift? Ibland tvivlar jag på meningen med alltsammans, även på mitt skriftställaruppdrag. Varje dag frågar jag tyst mig själv: Har min mening något liv?

 

Fotona är tagna i Hertonäs gårds park i slutet av oktober.

Veckans ordskred

Den bokstavstrogna bokmalen vaknade måndagen efter bokmässan med en sällsynt dålig bokcirkulation, en rejäl boksmälla och en alldeles bokstavlig upplevelse av att en bokälskare aldrig går till sängs ensam.


Veckans foto

FULLMÅNE

 

Av förståeliga skäl är det rätt omöjligt att fotografera på natten. Det saknas ljus helt enkelt. Inget ljus, ingen bild. Det här kan man förstås diskutera i en mängd termer, inte minst tekniska, men det är inte ämnet för dagen (natten .. .). Nej, jag tänker i stället på det mentala ljus som är min, vår allas, ledstjärna. Eller kanske man ska tala om en fyrbåk, en lanterna, eller en stadig livslåga. Nånting är det som lever och lyser därinne, även när jag håller ögonen slutna, även mitt i mörkaste vargtimmen.

2008 skrev jag boken Mellan varp och måne, en biografi över textilkonstnären Ehrengard Högnäs, född på Helgoland och uppväxt i tyska småstaden Tönning. Hon var, och ÄR! (94 år idag), en stor vän av månen. Jag avslutar boken mitt i natten, mycket passande för Ehrengard:

Tiden har blivit dyrbar, även nattens timmar viktiga. Nu kastar inget fyrljus sina skrämmande blixtar genom rummet, bara ett sömnigt månljus glider långsamt över golvet. Sinnets ebb och flod vänder inte upp och ner på tillvaron, men månens anlete är ett kärt objekt för textilkonstnären Ehrengards dagliga, och nattliga, utflykter i tillvarons många rum. Det är ingenting mystiskt, och allra minst skrämmande, över denna fascination över himlakroppars inverkan på människans fysik och känslor. Mer det är ett ödmjukt konstaterande att alla levande varelser är underkastade naturens och universums demokratiska lagar. För Ehrengard Högnäs blev vävning tidigt ett sätt att förstå och uttrycka både den existens som är synlig och den som bara kan anas bortom bottenvävens och mönstertrådens intrikata samspel. Det har helt enkelt varit ett himlaliv mellan varp och måne.

En annan månvinkling: Idag, torsdagen den 24 oktober, ger jag ut en samling sånger, 21 stycken för att vara mer exakt, som jag tonsatt till finlandssvenska och rikssvenska författares texter. Pianoarrangemangen är Martin Segerstråles. Samlingen heter Visum och har även spelats in på CD-skiva senaste vår med Marika Westerling och Matteus Blad som solister. I denna samling ingår bland annat fyra sånger till text av Bez Zilliacus med anknytning till månsken och nattligt höstljus. Ett kort textprov:

Märkligt stark är månen i oktober. Först på kvällen grannröd som cinnober. Sen på natten, svetslågsblå och ljus återger den tydligt som på dagen alla de förtrogna penseldragen i det skärgårdsstycke som är mitt. Svart är enbuskaget, kumlet vitt, femtifyra knipor prickar sundet, mångatsglittret leker över grundet, var detalj står fram hos båt och hus.

Och jag tänker: mycket, kanske större delen, av kreativt nytänkande och konstnärligt skapande sker i ett läge mellan ljus och mörker, mellan dag och natt, mellan hud och himmel. Så till den delen hälsar jag höstens konstrastfyllda nätter med en viss entusiasm. Ibland är mörkret inte så mörkt som det ser ut, ibland är det faktiskt bländvitt skinande. Som en måne i oktober.

Månbilderna är tagna för några kvällar sen i Tegelbruksviken vid Hertonäs strand.
Idag torsdagen den 24 oktober 2024 kl 14.30 diskuterar jag egenutgivning av böcker på Bokmässan i Helsingfors, scen Blåbärslandet, tillsammans med förlagschef Anna-Lena Palomäki och författaren Michaela von Kügelgen. Min senaste produkt: Notboken Visum med Martin Segerstråles pianoarrangemang till mina tjugoen tonsättningar av finlandssvenska och rikssvenska poeters texter. Format: 210x250 mm, 98 sidor. CD-skivan med motsvarande sånger utkom på våren. Solister på den inspelningen är Marika Westerling och Matteus Blad.


Torsdagen den 24 oktober

Förenta Nationerna är precis som älskande elefanter. Allt försiggår på ett mycket högt plan, en massa damm virvlas upp, men man får vänta i åratal på resultatet.

DAG Hjalmar Agne Carl HAMMARSKJÖLD (1905–1961), svensk nationalekonom, jurist, diplomat och författare. FN:s generalsekreterare 1953–1961.

 

TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt FN-dagen, Världsdagen för information om utvecklingsfrågor Sverige Montessorilärardagen, Raggsockans dag, Snusets dag Tyskland Beginn der Abrüstungswoche, Tag der Bibliotheken USA National Bologna Day, National Food Day

TEMAMÅNADER (bl.a.) USA Vegetarian Month, Talk About Prescriptions Month, Tackling Hunger Month, Squirrel Month, Spinach Lovers Month

Självständighetsdag Zambia (1964 Storbritannien)

Längst nere i blåggen: måndagens ORDSKRED på en torsdag, och VECKANS månljusa FOTO(n). Nästa blogginlägg: söndagen den 3 november.