VÄLKOMMEN TILLBAKA! Efter en liten paus fortsätter jag igen att blågga, från och med detta nya år 2022 VARJE SÖNDAG! Här överst publicerar jag den text som också ingår i Andetag-bloggen som är ett samarbete mellan Helsingfors kyrkliga samfällighet och Hufvudstadsbladet. Och längst nere i MIN blågg fortsätter jag med mina tillskruvade visdomsord i kortform, samt Veckans foto(n). Häng gärna med, och kommentera om någonting faller dig på läppen, eller om du noterar något som är helt åt skogen. Ett litet livstecken nu och då från blåggbläddraren bekräftar att du finns där nånstans i den digitala djungeln och att jag inte helt förgäves försöker göra mig hörd i den vildvuxna språkrabatten.

 

Ju kallare väder desto fler kläder, lager på lager. Själv kör jag med merinoull  från Australien som kölddämpare. Strumpor, långkalsonger, tröja, halsduk, mössa – from som ett lamm och insvept i en fåraktig värme betar jag av dagens små utmaningar och kommer inledningsvis osökt att tänka på Uno Florén (1915–1983), svensk skriftställare och redaktör med glimt i ögat, som beskrev sig själv med orden:

Så som en herde ropar jag på mina tankar. Långsamt skockar sig fåren.

Det är precis så min vardag ser ut. Tidigt på morgonen sätter jag mig vid datorn laddad med fragila tankestoff, några självkonstruerade nyord och en obetvinglig lust att spika upp, om inte nittiofem så åtminstone en vettig tes på min slitna tankeport. Och precis när fingrarna gör sig redo att dansa fram på tangentbordet, ackompanjerade av rytmiska synapskopplingar under pannloben, är det som om någon helt oförhappandes hade dragit stöpseln (okej; stickproppen …) ur väggen. En svart dataskärm speglar en utslocknad hjärna. 

Och medan pulsarna slår i allt häftigare takt, och rynkorna dansar rumba på den svettblanka pannan, anar jag en veritabelt missräkning, noterar en mental synvilla; det jag försöker formulera och uttrycka ligger inte på en specifik plats i hjärnkontoret inlåst i ett elegant kassaskrin – nej nej nej – men i stället utspritt lite här och där på några vingliga hyllor i ett mörkt hörn av tankeverandan. Jag har försökt greppa kontexten i en enda rörelse men glömt att jag först måste blanda bokstäver och inre bilder i lagoma doser innan jag kan avnjuta det färdiga resultatet, att jag Med Andra Ord måste ordkrydda och meningsgrädda. 

Så jag får dra både ett och två djupa andetag innan motivet börjar klarna. Skapandet i allmänhet och skrivandet i synnerhet handlar om tankehudar och ordhinnor som, likt min vinterklädsel, ska appliceras i lager på lager för att uppnå den rätta berättarvärmen. Men det måste förstås ske enligt en viss inre logik som bara herden har koll på. Och han är, som bekant, speciellt intresserad av de borttappade, antingen det handlar om får eller människor. Eller luddiga tankar.

[Samma text och bilder publiceras också i andetag.blogg.hbl.fi]

 

Foto: Bilderna är tagna i början av december 2021 under ett besök på Madeira. Helt obekymrade om det branta stupet stod några får och getter och betade torrt gräs denna gråtunga förmiddag. Läs och se mera om Madeira längst nere i blåggen.