Idag uppmärksammar FN Världsdagen för flyttfåglar och det noteras på sätt eller annat i över 120 länder på jorden. Halva jordens befolkning spanar in flygning och flyttning både till lands och till sjöss – iakttagelser registeras, anteckningar bokförs, statistik uppgörs, kunskap revideras, applåder klappas. De enda som är saligen omedvetna om denna världsomspännande mänskliga aktivitet är tipporna själva. Och lika bra är det för de har annat att tänka på: sträcka på sig och flaxa, kvittra och skvallra, flörta och fnissa, bobygga och äggkläcka. Full fågelrulle alltså.
Några trogna stack aldrig bort, stannfåglar benämnda, men de flesta drog iväg söderut förra hösten. Om ingen av dem fått något virus eller gått i konkurs så torde de just nu återvända och fylla luftrummet med sina noll koldioxidekvivalenter. De flesta använder av tradition pålitliga Vingresor – energisnålt, komfortabelt och otroligt miljövänligt. Ända kritiken som kacklats fram i det sammanhanget är den usla, för att inte säga obefintliga, serveringen ombord. I samband med korta uppehåll på tvetydiga näringsställen används självklart mask för ansiktet och alldeles speciellt i näbben. Även i övrigt intas födan andäktigt, gäller dock ej smörgåsen och den sockergalna stenknäcken.
Väl framme är det sen bara, efter sedvanlig putsning av vingpennor och liknande säkerhetsåtgärder, att sätta igång med att kolla äktenskapsannonserna och läget på den lokala bostadsmarknaden. Här råder lite delade meningar: Somliga föredrar en omöblerad enrummare i någon obskyr förort där det är tätt mellan tallarna, andra kan inte nöja sig med mindre än en visserligen vass men vanligen ganska voluminös enplansvilla med havsutsikt. Även om några hamnar i knipa av pur ovana och andra inte vet om de ska hålla truten eller byta ut honom, så är alla överens om att detta mås-te fixas: bo och ägg. Några är visserligen snäppet mesigare än andra men å andra sidan undrar man om det inte i alla fall är att föredra framom hack och spett och andra våldsamma sätt att bygga bo – somliga vråkar alltid illa ut hur de än skvättar med stjärten. Efter allt detta sidensvansande hit och dit och ugglande upp i skyn kan man helt följdriktigt fråga sig: Vad är motsatsen till fågel? Nå, det är förstås en Kontrast.
För dessa oblodiga (m)ordvändningar får jag, stackars hönshjärna, säkert en vacker – eller ännu sannolikare mulen – dag sota.
Fotografierna är tagna vid Poroviken och Tegelbruksviken alldeles invid Hertonäs strand, Helsingfors.
