Må denna korta, intensiva, pollenfyllda, färgstarka, ljuva, hoppingivande VÅR samtidigt locka fram det bästa och vackraste i alla människor, fylla oss med det MOD som allt skapande liv kräver; MOD att tro på att det goda övervinner det onda, MOD att tro på en meningsfull och friskare morgondag, MOD att höja sin blick och inte fastna i självdestruktiva tankar, MOD att se det stora i det lilla, MOD att leva fullt ut den dag som är idag.
Det är svårt att vara modig när du bara är ett mycket litet djur, säger Nalle Puhs kompis Nasse. Och så är det nog också för större djur, och svårast är det för människan att vara modig. Engelskans courage (mod) och franskans cœur (hjärta) hänger intimt ihop. Psykologen Rollo May, som skrivit den mycket tänkvärda boken Modet att skapa, noterar: Precis på samma sätt som vårt hjärta genom att pumpa ut blod till armar, ben och hjärna gör det möjligt för alla de andra organen i kroppen att fungera, så möjliggör modet alla psykologiska dygder. Utan mod vittrar alla andra värden sönder och förvandlas till blotta efterbildningar av dygder.
Det kommer att krävas mycket mod innan vi kommit igenom den viruskris som redan lagt sig på hjärnan, invaderat våra sinnen och stängt så många dörrar. Isolering och modfälldhet sluter lätt förbund, känslor av maktlöshet och utanförskap drabbar alla mer eller mindre. Det är nu som hjärtat börjar pulsera allt kraftigare och som i bästa fall sätter igång skapande processer i hjärna och kropp. Men, säger Rollo May, … om man inte utrycker sina egna ursprungliga idéer, om man inte lyssnar till sin egen varelse, har man förrått sig själv. Man har också förrått sitt samhälle om man inte ger sitt bidrag till helheten. I denna kollektiva coronaförvirring är det lätt hänt att jag, vi alla, marginaliseras, helt försvinner och till slut kanske osynliggörs. Att så inte behöver ske, inte får ske och inte ska ske är bland annat de många kreativa uppträdandena på Internet talande bevis på. Men så sker också på en massa andra områden: En ny situation kräver nya regler, nya förhållningssätt, nya och kanske aldrig tidigare prövade resurser och egenskaper. Det krävs MOD – det som Rollo May definierar som ”förmågan att gå vidare trots förtvivlan”.
Naturen håller mig på plats i tiden och tillvaron. Det finns en karta, ett löfte, ett program som upprepas, som puffar mig framåt. Alf Henrikson rimmar på sitt oförlikneliga sätt: Säg icke att framtidens dis ligger tätt och du icke vet vad den bringar. I maj ska det nämligen komma en gök på ödesmättade vingar. Mycket upprepar sig nästan exakt på samma sätt som förra gången, och ändå varje gång helt unikt lite annorlunda och nyskapande. Kan jag anpassa mig till detta kretslopp, se det som en styrka och ett raffinerat ramverk, eller…? Endast människans ävlan och futtiga liv är du icke förunnad att känna. Hennes vilja är möjligen fri till en del, så att ingen kan förutse denna. Ty makten att ilsket förgöra sig själv är människan obetagen. Men i övrigt är framtiden förutbestämd redan på nyårsdagen.
MOD att växa, MOD att grönska, MOD att slå ut i full blomning – naturen föregår med gott exempel.
Fotografierna är tagna de senaste dagarna i Tallbacken och Hertonäs gårds park (vitsipporna) i Helsingfors.
