Ap-dagen!? Borde det inte egentligen heta apa-dagen? Vad säger språkexperterna, kan någon kommentera?
Nå strunt i det just nu. Idag tänker jag på mina lurviga släktingar, käkar rostade jordnötter (nää, det gör jag inte) och beter mig som en ansvarsfull människa. Framförallt ska jag försöka låta bli att apa mig. Och jag har all anledning att skärpa mig och tänka på mina närmaste djuriska vänner. Det visste jag inte förut men det gör jag nu: Det finns inte mindre än 400 primatarter på jordklotet. Och av dem är hela 70 % utrotningshotade. En bov i sammanhanget är skövlingen av regnskog till förmån för produktion av palmolja. Palmolja har många goda egenskaper – den är billig att producera, den ger mera olja än solros och raps, kräver mindre bevattning och bekämpningsmedel, oljepalmen är grön året om, o.s.v. Men, men men… Stora mängder, enorma mängder regnskog offras (totalt sett flera miljoner hektar per år) i sammanhanget och det är där primaterna, och många andra djurarter, kommer in i bilden. Eller egentligen hamnar ut ur bilden: Medan jag vräker i mig glass, kakor, choklad, snacks, tänder stearinljus, gör mig representativ med tvål och kosmetika (inget lätt jobb) och dessutom använder biodiesel som drivmedel, ja då tystnar ap-vrålen som en följd av att deras livsmiljö helt enkelt raderas ut från kartan. Människans, mina, snedvridna konsumtionsvanor drabbar (också) våra närmaste djuriska släktingar. Too much monkey business rockade Chuck Berry på 50-talet och syftade på allt slit människan hamnar ut för i arbetslivet. Sett ur ett kritiskt palmoljeproduktionsperspektiv får sången lite andra betydelseskiftningar idag.
Ja, det är för jäkligt. Utan att blunda för verkligheten nickar jag samtidigt åt dagens citat. Vilket får mig att tänka på att det faktiskt finns ett nära samband mellan människa och apa som jag inte tidigare har noterat: Våra telefoner och datorer är ju fyllda av små behändiga program som vi underhåller oss med, små appar. Ap-par… Ja, ja man gör det så roligt man kan, mitt i tragiken.
Jag vill nu att du hälsar på min kära vän Lenne Lemur, en bedårande primat, eller halvapa som det hette tidigare. Linné kallade primaterna för herredjur och det tycker jag är ett uttryck som absolut borde tas till heders igen. Jag tycker det är lite gulligt och rörande när aporna beter sig nästan mänskligt men glömmer bort att vi människor, även jag, ofta beter oss som apor, vilket inte alls är gulligt och rörande. Så vad ska jag göra? Jo, jag ska bättre kolla livsmedlens innehållsförteckningar, sluta att konsumera palmolja så långt det bara är möjligt, räkna ut hur mycket (vilket inte är mycket) jag kan stödja WWF i deras arbete mot olaglig avverkning av regnskog, och prata, inklusive fota, mig varm för apornas fortlevnad. Däremellan, och i synnerhet idag, tar jag mig en stillsam orangutango… Får jag lov?
