Vår biltur (2–11 maj) längs Lago Maggiore i Norditalien tog sin egentliga start i lilla och charmiga Stresa (se förra blågginlägget). Idag fortsätter turen lite norrut till Intra och ett besök i den magnifika trädgårdsparken Giardini Botanico di Villa Taranto, anlagd på 1930-talet av en inflyttad skotte vid namn Neil Boyd Watson McEacharn. Parken öppnade för publik 1952 och efter skottens död 1964 bedrivs verksamheten av en icke-profitbringande organisation.
Här vandrar man bland blomster och blad från i stort sett hela världen. 16 hektar park, 20.000 olika växter, 3000 arter och 80.000 blommande lökväxter garanterar upplevelser för både syn och doft. I början av maj hade de flesta tulpanerna visserligen vissnat men det fanns så mycket annat; rhododendron, violer, azalea, riddarsporre, magnolia, näckrosor, iris … Jag som knappt kan skilja en ros från en nejlika kan dock njuta av färgspel och doft, komposition och rytm. Där högst uppe på parkens krön ser man i fjärran de snöklädda alperna, mellan träden skymtar den originella konserthusbyggnaden nere i centrum av Intra.
Omfamnad av natur och kultur stannar vi upp i detta överflöd av färger och former och dofter. Några skönt formade parkbänkar har strategiskt placerats där besökarens tänkta krafter efter en lååång promenad kanske är på upphällning. Försommarvärmen – minst 25 grader – är på en gång bedövande och rogivande och ännu lite ovan för oss smått vårfrusna nordbor. Solcreme med skyddsfaktor 50, och skärmmössa på flinten är senast nu ett obligatorium. Och vi tänker: efter en månad har vi samma värme hemma i Finland, men kanske inte riktigt så här många blommande blomster. Så det gäller att tacka och ta emot och njuta av stunden. Carpe diem!
(Kolla också fotona längst nere i blåggen: Besöket i Safari Park lite söder om Lago Maggiore bjöd på några kul bekantskaper!)
