Som skriftställare tänker jag nästan ständigt på ord och meningar, formulerar artiklar och skriver böcker, och producerar ibland trycksaker. Och jobbar en hel del med just denna blågg; bilder, tankar och texter. Det handlar inte bara om ett innehåll i största allmänhet men också om en medveten visuell utformning. De enskilda ordens stilmässiga utstyrsel och meningarnas moderiktiga utformning ska helst också kopplas samman med lämpliga fotografier, aktuella sådana eller framplockade ur datorns hårdskiva. Yta och innehåll ska på något sätt föra en dialog, och helst smälta samman utan att läsaren egentligen reflekterar över detaljernas mängd. Det är ett skapande som i praktiken sker på datorns skärm, men mera symboliskt på ett papper. Som skriftställare är jag nämligen ganska pappersrik.
Det kom jag att tänka på när jag noterade INTERNATIONELLA MIGRATIONSDAGEN som firas just dag. Att vara papperslös innebär en tillvaro i en gråzon, ett slags ickevarande, osynlighet. Enbart i USA är de papperslösa mer än 11 miljoner, i Sverige några tiotusental, i Finland ännu mindre. Vi läser om dem i pressen, hör om dem i radio och TV, men nästan alltid som ett samhällsproblem. Att vara papperslös är att vara raderad från samhällskartan, utsuddad från verkligheten. Några få har lyckats formulera sin prekära situation i bokform och på det sättet öppnat omgivningens ögon för ett liv i stor osäkerhet, en tillvaro i marginalen. Inför den här dagen har Familjen Helsingborg (ett tiotal folkbibliotek runt sydsvenska staden Helsingborg) på sin hemsida listat en lång rad litteratur som på olika sätt beskriver migrationens verklighet. Böckernas namn ger en vink om innehållet: Exil, Den sista gåvan, Den försvunne, Jag lever och du hör mig inte, Med ett namn som mitt, Det blir säkert bra igen, Det som inte kan utplånas, I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig igen.
Och det var det litterära uttrycket för en komplicerad samhällssituation som också inspirerade den svenska forskaren Fredrik Olsson att se närmare på hur den papperslösa migrationen till USA tog sig uttryck i åtta nutida (1992–2009) latinamerikanska romaner. Disputationen skedde år 2015 både i Göteborgs universitet och Universidad de Sevilla. På Göteborgs universitets hemsida noterar Olsson bl.a.: ”Under merparten av 1900-talet har författare från Mexico och USA framställt den papperslösa migranten som ett kollektiv av fattiga mexikanska bönder och arbetare. Den nutida litteraturen rymmer betydligt större variation.”
Med risk för att bli helt missförstådd och inte inse vidden av den enskilda papparslösa individens rotlöshet, konstaterar jag att vi alla är mer eller mindre migranter: ensamma, utslängda, bortglömda. Den mexikanska Nobelpristagaren Octavio Paz skriver i Ensamhetens labyrint om många av de över en miljon mexikaner (sammanlagt sex miljoner i USA) som bor i Los Angeles: ”Det som skiljer dem från den övriga befolkningen förefaller mig vara deras förstulna, oroliga min: som om de gömde sig bakom en mask, som om de fruktade att främmande blickar skulle kunna klä av dem inpå bara kroppen.”
Och jag tänker ofta: Mina ord och meningar är min klädsel, mitt visitkort utåt. Utan detta skapande är jag naken, ett ingenting, som en papperslös migrant. Kanske det är också därför som jag gett mina vistonsättningar det gemensamma namnet VISUM. Det finns alltså en gråzon, ett potentiellt ingenmansland dolt i alla människor, en ”ensamhetens labyrint”. Samhället kräver ett pappersbevis på att människan finns till i detta land på lagliga grunder. Hur annorlunda är det inte i den andliga världen! På min muntliga begäran utfärdar Gud helt kravlöst ett visum till den gränslösa evigheten, full av liv och arbete och gemenskap.
Foton: År 2004 reste ja tillsammans med konstnären Paula Blåfield till Mexico. Först vistades vi några dagar i Mexico City men flög sen vidare till Oaxaca (300.000 inv.) i södra Mexico där vi följde med festligheterna kring Dia de muertos, De dödas dag. Förutom konst och kultur bekantade vi oss också med den krassa vardagen och besökte bland annat slumområdena på bergssluttningarna ovanför staden. Mexico – detta soldränkta vackra land, fullt av liv och färg och urgammal kultur – kämpar samtidigt med stor arbetslöshet och fattigdom.
