HELSINGFORS UPP I DAGEN?

Måndagen den 12 juni firade Helsingfors sin födelsedag, den 473:e i ordningen. Men ett sånt här offentligt, publikt firande har pågått bara sedan 1959. Idag lockar evenemanget över 100.000 människor till en massa programpunkter och jippon utspridda över stora delar av city. Med kameran i högsta hugg brukar springa som en skållad råtta bland artister och utställningar men i år måste jag nöja mig med några axplock i centrum: terrassen utanför Musikhuset, Esplanadparken och området utanför Saluhallen. Solen sken, värmen steg till 23 grader och krafterna började snabbt sina.

Det har även jag noterat många år i följd men nu blev det alldeles övertydligt. Från ett grådammigt och dimmigt 50-tal har Helsingfors det senaste decenniet dragit på sig en kolorerad festblåsa och mycket aktivt börjat gnida av sig lagomstämpeln. Uppvuxen på Skatuddens tysta bakgator för sjuttio år tar jag med förvåning och en viss försiktig iver emot den värld som kastar sig över Brunnsparksvallarna in mot stadens hjärta. Jag behöver inte resa nånstans för att känna doften av mat från världens olika hörn, höra dunket från Afrika, känna fläkten från de asiatiska jättestäderna och bli omsluten av röster och språk som låter lika exotiska som de är obegripliga.

Världen är här och staden tackar och tar emot. Men jag undrar ibland var jag riktigt hör hemma, när där har blivit här och här har blivit … där?