Jag rör mig i tid och rum, nuförtiden kanske inte så ofta i rummet som i tiden. I skriftställarens vardag är det nämligen mera normalt än onormalt att skifta tidsperspektiv, att glänta på dörrar till morgondagar och kanske ännu oftare till gårdagar. I december sker det dessutom kollektivt, detta inåtblickande, tillbakablickande. För många kastar den instundande julen ljuskäglorna minst tvåtusen år tillbaka i tiden, för de flesta andra kanske bara ett eller fem eller femtio år. Julen väcker inte bara barnet i oss, i mig, men en hel värld förknippad med de tidigaste barndomsminnena – dofter, smaker, bilder. Det är nostalgiskt, skrattframkallande och småsorgligt i en salig blandning lite beroende på infallsvinkel och aktuellt känsloläge. Mycket handlar om att fånga något efemärt i tidens långa tunnel, den nästan glasklara men onåbara.
Det är här traditionerna kommer in i bilden: Alla dessa mer eller mindre onödiga julklappar – ”det är saligare att giva än att taga”. Men också maten – sillar och rosolli, skinka och lutfisk och allt det där andra som av någon anledning MÅSTE inhandlas till julbordet. Och pynt och sånger och julgran. Men framförallt handlar det om en djup insikt om att allt det här bara är yta och rosett, att under och bakom allt glitter och all glam en annan verklighet tonar fram. Världens mest kända migrant föddes i ett stall vid sidan av allfartsvägar och folksamlingar som en påminnelse om att ingenting mera är sig likt, att gränser och hínder inte mera existerar, att till och med tiden är krossad. Och vad gör jag? Skriver kort, packar paket, tänder ljus, suckar över trafiken, bitande vindar och den latenta stressen. Det finns en jul på ytan och en annan jul där långt inne. Ibland, (ibland!) mötas de två.
Förra veckoslutet gjorde jag ett minnesvärt besök på Skansens Julmarknad I Stockholm tillsammans med barn och barnbarn och tusentals svenskar, alla troligen på jakt efter en meningsfull gårdag. Och trots köldknäppen som trängde in genom märg och ben var det en hoppfull värme som genomsyrade verkstäder, marknadsstånd och överfulla restauranger. Efter minst två års undantagstillstånd har även december månad nästan återgått i gamla fotspår. Nästan. För visst har det samtidigt vuxit fram en stor sorg och bedrövelse över människans oresonliga sidor och en snabbt eskalerande oro över klotets fortsatta tillstånd.
Men nu är det slutsuckat och -ojat för den här gången, nu är det fjärde advent, julklapparna är inslagna, julkorten skickade, bordet städat och jag dansar så lustigt runt granen, den gröna och granna i stugan: Papperslösa är vi allihop, allihopa, allihopa …
Bästa blåggbläddrare: GOD JUL!
Fotona: Den elegant utstyrslade kören sjöng vid ingången till Skansens julmarknad (även sista bilden). De färgstarka julgransbollarna i glas är tillverkade i Tjeckien. Ringdanserna på Bollnästorget ackompanjerades av en proffsigt svängande tomteorkester men frosten på Skansens kullerstensgator saktade farten för både ung och gammal.
