S som i faStlagSbulle
På mitt skrivbord har jag en liten (100 x 80 mm) inramad tavla som föreställer en halv Runebergstårta och texten: THIS IS A PIECE OF CAKE. Den visuella klacksparken hjälper mig stundom att slappna av inför dagens skrivövningar, att inte ta det skapande uppdraget alltför allvarligt, åtminstone inte inledningsvis. Efter några trevande meningar brukar tankegångarna nästan alltid öppna sig, ibland också i lite överraskande riktningar. Sällan slutar den runebergska klacksparken i ett stukat ben eller en bruten arm utan tvärtom i liv och uppståndelse. Så också nu.
För nu handlar det om tårtor. Eller åtminstone om bullar, fastlagsbullar. Inte halva bullar men hela, mandelmassafyllda, hallonsyltkladdiga, gräddöverhopade skapelser som lämnar mustaschmärken även på den renrakade. I tre dagars tid kan jag vräka i mig dessa pösiga läckerheter (nej, inte mandelmassan även om just den är himmelsk) förvissad om att det inte bara är tillåtet med dylika excesser men till och med påbjudet. För nu gäller det att lägga på hullet, att maximera fettintaget och leva på ytan. För från och med onsdagen fyrtio dagar framåt ersätts frossa med fasta och då är det slut på sötebrödsdagarna. Nånstans i en fjärran framtid kan man visserligen räkna med hallucinationer om memma, marsipangrisar och pascha men dit är vägen ännu lång. Men nu, strax före fastan, inträder Den Stora Överdriften.
Mindre är mera, brukar man säga när ledstjärnorna är sunt förnuft och moget övervägande. Men det är de inte idag. Och inte i morgon, och allra minst i övermorgon. Tvärtom: Nu är Mera ännuMera! MAXIMERA MERA! står det med versaler på allehanda bulletiner uppklistrade på diverse vingliga hetväggar i min nästan mänskliga boning. Och jag tar förstås ett fast tag i uppmaningen och fast jag inget fast lag har känner jag mig ändå tillfälligt upptagen i societetsgräddan, den sockersöta. AH, dessa innerligt ytliga njutningar som sannskyldigt servila servitriser svenska semlor så suveränt serverar!
Foto: Egenhändigt framställd glutenfri fastlagsbulle, för första gången syltmarinerad. Gott? Njaaa … Det ska nog vara mandelmassa, massa mandelmassa! / Ibland är skapandet lätt som en plätt – a piece of cake – eller som finnarna säjer: helppo nakki.
