Lemuren har fått sitt namn från latinets lemures – ”de dödas andar”. Ja, blicken är stirrig och nästan spöklik men samtidigt utstrålar denna primat (”primus”) så mycken charm att jag blir alldeles matt. Det här exemplaret slappade i ett träd i djurparken i Valencia, Spanien. Där låg han och dinglade med armar och ben, knappast deprimerad, bara avspänt nöjd och nyfiken. Och jag gissar vad han tänkte: ”Ahaa, det där en intressant typ, glasögon och lite stirrig blick. Han mår nog inte riktigt bra, det ser jag med en gång. Men det förstår jag – det kan inte var kul att vara människa och måsta hinna visa upp sig för oss alla här i parken. Men han gör säkert sitt bästa, stackarn. Och nu stressar han fram kameran och vill förstås att jag ska bete mig riktigt lemuriskt. Det ska jag förstås göra. Själv beter han sig nästan filuriskt (fniss, fniss….).”