Tanketrassel
Mycket går inte att uttrycka i ord och meningar, kanske det mesta. Men med verbala stretchövningar i bagaget och nominalfraser i bakfickan kör jag genom språkrabatterna med kasus i bottnen. Indefinita pronomen står som spön i backen och det är alldeles sant fast verbens konjugationer kanske antyder något annat. Men vem bryr sig! Min tempusharmoni är för övrigt helt beroende av både presens och preteritum och så odlar jag, i hemlis givetvis, en viss förkärlek till diminutivsuffix, men det har inget med den här saken att göra.
– Som är vad då?
Att tanke och språk sällan matchar varandra. För att nu inte tala om drömmens ordagranna beskrivning. Det närmaste du kommer är konsten. Eller som nu; graffitin som visuellt och språkligt verktyg.
– Och vad är det med den som du nu så ivrigt propagerar för?
Jag propagerar inte för nånting alls men uttrycker min fäbless för fraseologiska finesser och visuella vibrationer, rytmiskt sammanblandade på en slät vägg eller skrovlig mur.
– Och då undrar man förstås; varför i fridens namn …?
Jag frånser din övertydliga arrogans som rimligtvis måste skyllas på total okunskap om sakernas tillstånd, men grejen med graffitin är att den, liksom drömmen, liksom tanken, mer eller mindre smälter in i sitt underlag. Som en husets tatuering signalerar den något om byggnadens själ, eller, om den appliceras på en mur, att här går en gräns som visserligen är fysiskt ogenomträngbar men utan större hinder kan perforeras i fantasin.
– Det låter lite som trolleri och magi?
Det är just vad det är! Med en enkel analogi: Ord och kropp hör ihop, liksom konst och själ. Och musiken … ja, det är andens domäner.
– Nu blev det lite överkurs för mig tror jag, lite trassel på tråden …?
Det är det jag försöker säga! Att det mesta är bara trassel, bilder och händelser och toner som vältrar sig på och runt hjärnan och bara med viss möda låter sig förklaras i ord. Eller för den delen – sprayas till bild.
– En verklighet som sprutar ur en flaska?
Även ur en sprayflaska, ja, och det alldeles ordagrant! Där sa du ett sant ord, nu förstod du det!
– Vad förstod jag?
Fotografierna är tagna i spanska Granada där graffitin har en given plats i stadsbilden, både den konstnärligt utstuderade varianten och den mera spontant improviserade och ofta humoristiska versionen.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.