SPETSFUNDIGHETER
Häromdan dök Lord Hac-Speth upp som ur ingenstans. Hans gästbesök på Café Terrace brukar som bekant ske sommartid då serveringen under körsbärsträdets bark tilldrar sig hans speciella intresse. Men så här på gränsen till vårdelen av vintern har jag troligen aldrig sett honom förut. Det närmaste jag kommer Lord Hac–Speth och vinterbesök är när hans kusin, Sir Hac-Kycklingh, en sen höstdag krockade med ett fönster högre upp i restaurationen och föll stendöd rakt ner på restauranggolvet. Det var inte trevligt.
Vi i köksregionen övervägde en kort sekund om man kunde dra nytta av situationen på någon vänster, kanske tillreda Tippa på spett, eller Fågel a la Flygande Fläng. Någon galenpanna (han heter Otto) föreslog helt egoistiskt en Ris-Otto med hackad dvärgspett men det förslaget föll inte i god jord – nån ordning får det väl ändå vara i köket! Förslaget att helt enkelt dra till med en klassisk Hac au vin, eventuellt serverad på en bädd av trassliga fjädrar dränkta i gelaterad rödgumpslikör, orsakade däremot ett muntert mumlande och många spontana bifall. Men så var det nån fifficus som påminde om den oskrivna regeln att inte servera gäster åt sina gäster, så det hela rann sist och slutligen ut i stekpannan innan den ens hunnit bli varm.
Men det här var bara ett sidosteg och en obetänksam påminnelse om hackordningen, inte bara i köket men också på restauranggolvet. En Lord är förvisso ännu mer välkommen än en Sir och i synnerhet om han är levande – hungrig förvisso, men levande. Men det hela utvecklades till en ganska patetisk föreställning: En näsvis galenpanna som är van att öppna de mest hårdföra matsedlar hade nu, bokstavligen, hamnat i smeten. Fettkorv i röd strumpa – dessutom exklusivt tempererad i plus tre grader – borde egentligen vara portförbjudet för en Spettkorv med röd rumpa. Det ivriga hackande på korven mellan de sega nylontrådarna förvandlade nämligen näbben allt mera till nånting som liknande en klisteromspunnen spik. Ja, för att säga det rakt ut – när det var som vurst såg man inte hacket för korven.
Vad lära vi härav? Knappast nånting, eller möjligen detta: Även en välkommen cafégäst kan hamna i smeten.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.