Ja, alltså det här med ickevåld och änglar. Jag undrar om allt inte är mycket enklare i djurens värld. Där älskar och slåss man med en sån finess att det är svårt ibland att avgöra vad som är det ena och vad som är det andra. Men det är kanske bara den mänskliga betraktarens dilemma, jag hoppas verkligen att djuren själva vet vad de sysslar med. Men i pelikanexemplet ovan undrar jag faktiskt om de ens själva vet vad de gör. Jo, jag känner till att pelikanens näbbsäck fungerar som håv, kanske också som skafferi, och att småtippor ofta får sin föda nertryckt i näbben av nåndera föräldern. Men det här halsgreppet blir jag inte riktigt klok på: är det bordsfasoner eller busfasoner? Kontroversen ägde rum i Amsterdams Zoo.
Då är det betydligt klarare spelregler vad beträffar de två slagsbultssvanarna. Den som överträder revirgränsen brukar helt automatiskt få på pälsen, eller i det här fallet, på fjäderdräkten. Det hela artar sig till en delvis blodig drabbning som först efter mycket bökande och stökande avslutas med att gränsöverskridaren lyckas slita sig loss och flaxa iväg. Den här drabbningen skedde vid Tegelbruksviken i Hertonäs strand.
De två papegojornas dialog på Högholmen är dock mera vänskaplig och kurtiserande; klia mig lite i nacken, ah, just där, lite lägre ner, till höger, jooo … där, DÄR! Fjäderburret och näbbklappret ackompanjeras av hesa hostningar, inte helt olika kedjerökarens, men det hela förlöper i en till synes gemytlig anda. Nästan som när ett strävsamt pensionärspar efter ett livslångt äktenskap lutar sig suckande tillbaka i den slitna soffan en tidig lördagskväll och menande tittar på varandra: Dags för ett glas rött?
