Den bokstavstrogna bokhållaren vaknade måndagen efter bokmässan med dålig bokcirkulation, fullbokad i almanackan och med en rejäl boksmälla. En begynnande bokbindningsöverhettning (ett sk. ISBN-syndrom) pulserade under pannloben och han lindade mödosamt det nu det mycket kritiserade bokhuvudet in i den välkända bokkedjans färgglada bokomslag, drack en besk bokbål och mässade högljutt att hans tidigare så imponerande bokbestånd nu var ett minne blott. Och han grät en bokflod av kontextuella tårar som sedermera bokfördes på kreditsidan av den kvartalsvisa bokföringsrapporten och som likt en bokmal där – symboliskt givetvis – grävde ner sig i hans nu mycket krumma bokrygg. Och han bannade den som en gång uttryckt de förföriska orden; ”En bokälskare går aldrig till sängs ensam”.

 

– m.a.o. (citat ur en oskriven och sedan länge bortglömd bok, ibland titulerad Bokbråk, sällan Boksnok, aldrig kallad Bokbok).