Veckans ordskred (v. 13)
En talför sufflör tillför amatörrecitatör en parlör som klargör och förför, men sugrör och likör lyckliggör skör kåsör på dåligt humör!
Ärke
Jag kommer faktiskt ihåg det ganska tydligt; att stå där framför klassen vid svarta tavlan och bli avslöjad för att inte förstå läxan, att inte fatta de algebraiska finesserna, att inte räcka till, att vara en riktig ärkeidiot. Tjugoåtta par ögon par stirrade på mig, den alkoholiserade matematikläraren sluddrade att jag även i fortsättningen lika bra kan låta bli att försöka, det blir ändå underkänt på betyget. Dom fälld, orättvisa skipad.
Att stanna på klassen var genant. Att stanna två gånger var närmast ofattbart. Så krönte jag statistiken genom att stanna ytterligare en tredje gång några år senare. Däremellan sysslade jag med en lika vilsam som villsam villkorsläsning på somrarna, tills jag en ful eftermiddag mitt i gymnasiet gjorde mitt livs klokaste beslut och helt resolut steg åt sidan.
Det fanns nämligen ett halmstrå och det var språket, det svenska språket. Även om jag upprepade gånger stannade på klasserna så snubblade jag bara ibland på ordklasserna. Och jag märkte att det gick att vrida och vända på bokstäverna, leka med ord, svänga saker och ting uppåner och ändå – eller kanske just därför – begripliggöra det obegripliga: Det meningslösa skulle helt enkelt med meningar avslöjas, upplösas, tillintetgöras. Faktum kvarstår än i dag: Jag är en bokstavstroende.
Två högskoleexamen och femtio år senare skelar jag fortfarande på verkligheten och gör en dygd av nödvändigheten, det vill säga använder detta bollande och jonglerande för att avslöja vad som försiggår inte bara bakom den egna pannloben men också i andras snedvridna retorik och grötmyndiga ordharanger. Och jag, en före detta ärkeidiot, känner en viss tröst att det var en ärkeängel som bebådade (vilket ord! – ”tillkännagav”) en helt vanlig enkel tonårsflicka inte bara att hon skulle bli gravid men framförallt att hon skulle föda Den Högstes Son. Kan det bli mera osannolikt, kan det fantiseras en mera fantastisk information än så! Jag, en helt vanlig enkel pensionär, vill också bli gravid med gudomliga ord och föda fram levande meningar som ska rädda en hel mänsklighet, också jag vill bli överväldigad! Eller är det för mycket begärt …?
Foto: Den charmigt skelande ärkelilla dvärgsilkesapan fotade jag i Amsterdams zoo när hans blick för ett kort ögonblick skilde sig från det delikata mellanmålet.
27 mars
Det är ingen skillnad på teaterbesökare i olika länder. Alla hostar på samma sätt.
– Sir Alec Guiness (1914–2000), Oscar-belönad brittisk skådespelare
TEMADAGAR Internationellt Världsteaterdagen, Mothering Sunday, International Medical Science Liaison Day Finland Maria Bebådelsedag, Naapuripäivä, Tuhertelu-päivä Tyskland Viagra-Tag Luxemburg Pretzel Sunday Rumänien Day of the Union of Bessarabia with Romania USA National Joe Day, National Scribble Day, National Spanish Paella Day, Quirky Country Music Song Titles Day
TEMAVECKOR: USA National Cleaning Week, Nano Days
Kolla även in Veckans ordskred och Veckans foto med vidhängande verbala harang längst nere i blåggen!
OBS! Jag bloggfastar hela april vilket betyder att nästa inslag publiceras söndagen den 1 maj. I väntan på påskens uppståndelse – och fred i Ukraina – be och lev!
Veckans foto
ROLL
Världsteaterdagen (27.3.) påminner mig att den pjäs vi just nu ser i realtid är ett skräckdrama, ett skådespel regisserat av en demonisk, livsförnekande kejsare utan kläder. När verkligheten överträffar sagan med många ballistiska längder vet man att det inte är långt tills ridån dras för och pjäsen definitivt är slut. Och det är ju det vi teatermänniskor inte vill. Vi har ju enträget och entusiastiskt övat in våra repliker, provat dräkter, vidtagit mått och steg. Och då måste föreställningen fortsätta, helst i all evighet. Det kräver vi aktörer, det kräver publiken.
Det kräver alla utom han som har tappat bort sig i kulisserna, han som inte vet att hans scenkostym är genomskinlig, att den glimmar guld bara i hans egna ögon. Hans personliga tragedi är den totala ovetskapen om att inte bara huvudrollen är besatt men att också producent och regissör sedan urminnes tider är utsedda. Om man vill stå på scenen finns det nästan bara statistplatser kvar. Även biljetterna är närapå slutsålda, några ströplatser på sista parkett är det enda som återstår.
Det spelar ingen roll, väser han sammanbitet. JAG spelar roll, JAG skriver pjäsen, JAG regisserar, JAG scenograferar, JAG koreograferar. JAG JAG JAG! Och det heter också teatern: JAG. Och pjäsen: JAG. Och jag: JAG.
Fotot: Sommaren 2021 spelade Raseborgs sommarteater pjäsen om Peter Pan – killen med den gröna mössan med en fjäder i, han som vägrade att bli vuxen, han som kunde flyga med hjälp av älvstoft och lyckliga tankar. 1929 donerade pjäsförfattaren J.M. Barrie alla intäkter och royalties från Peter Pan till barnsjukhuset på Great Ormond Street i London som fortfarande erhåller en del av sina finanser från sagans värld – någonting för maktmänniskor och beslutsfattare att betänka.
Mellan nu och sen
Vintern vänder de ljusnande tiderna ryggen. Idag är det inte bara Vårdagjämning men också Internationella glädjedagen och Världsberättardagen. Slår man ihop allt det där till ett enda ord så får vi en nykonstruktion som gärna kan införas på listan över viktiga temadagar: Vårglädjeberättardagen. Och jag kan genast berätta att min egen lilla vårlycka närs av det faktum att terrassens snö och is snart ska ersättas av gräs och blom, innevistelse ska bytas mot utesitt och den bleka huden solmålas med brun färg. Och redan nu gläds jag åt att, ljusbelyst och klorofyllig, kunna fortsätta med att lösa upp mina ordknutar och i koncentrerad tystnad räta ut mina trassliga tankar till nästan raka meningar. Men också att fotografera, klinka piano och skriva visor, kanske också greppa kolstiftet. Skapelsen uppmuntrar skapandet.
Men så tystnar jag plötsligt, glädjen stelnar till en grimas och vårdagen jämrar sig högljutt. Mitt inne i fastan når mig ångestropen från Europa som en krass påminnelse om att livet också bjuder på motsatsen – den blodiga Höstsorgstystnadsnatten. Där i korsvägen hörs spikslagen redan eka och ingen kan undgå att notera de svarta skyar som hopar sig i hotfulla formationer. Vi som följer dramat på avstånd står här förvirrade och förtvivlade och rådlösa – det var just det här som INTE skulle ske, och allra minst just nu. Ingen vill ju uppleva explosiva projektiler, urblåsta hus och städer i aska när tussilagon ska titta fram mellan tuvorna och videkissorna svansa vita mot en klarblå himmel. Det är så fel, så fel. Rädsla och oro beblandas med skuld och skam när framtidshopp riskerar att krossas till gårdagsgrus. Mitt Vårparadis överskuggas av ett Hösthelvete.
Men det är ju just det som fastan också handlar om – att förbereda sig på ett möte med det osannolika. Att krig kan förvandlas till fred, att sorg kan uppstå i glädje. Och att tystnad ska fyllas med vårliga berättelser som aldrig tar slut. Men först måste klockan stanna så att evigheten ska få plats att breda ut sig i sitt utrymme. För även tiderna är två: Det finns ett nu som förgår och ett nu som består.
Och där emellan står ett kors.
20 mars
En litteraturexpert som jag känner har någon gång uttryckt sin förvåning över att det i finlandssvenska noveller och berättelser i jag-form så ofta händer att berättelsen slutar med berättarjagets dvs. författarens död. Därför vill jag framhålla, att vi alls inte vet hur det gick i det här aktuella fallet.
– Lars Huldén (1926–2016), finlandssvensk språkvetare, professor, författare och översättare. Citatet är fotnotens inledning till berättelsen om Tätladan, ur boken HUS berättelser (Schildts 1979)
TEMADAGAR Internationellt Världsberättardagen, Internationella glädjedagen, Världsfluordagen, Världsmunhälsodagen, Internationella astrologidagen, Internationalla sportbilsdagen, Det franska språkets dag (FN) Finland Kevätpäiväntasaus, Olisitko naapurini -päivä Sverige Vårdagjämningen Tyskland Tag des Vergiftungsschutzes für Kinder im Haushalt USA Spring Equinox, National Native HIV/AIDS Awareness Day, National Proposal Day, National Ravioli Day, National Kick Butts Day, Certified Nurses Day Quilting Day
TEMAVECKOR USA National Agriculture Week, National Surveyors Week, National Botton Week, Week of Solidarity with the Peoples Struggling Against Racism and Racial Discrimination
Självständighetsdag Tunisien (från Frankrike 1956)
Notera också Veckans Verbala Blomsterarrangemang och Veckans Uppånervända Foto längst nere i blåggen!
Veckans blomsterarrangemang (v. 12)
När den narcissistiska och rosenrasande Fetknoppen i stället för en Brudorkidé skickade ett fång Fackelblomster och Våreld (och en hel kista svarta björnbär!) åt Flitiga Lisa blev alla i rabatten liksom tagna på blomstersängen och ett Kinavildvin maskerad till Fredskalla började nästan bete sig som en oskuldsfull Prästkrage!
Veckans foto
VÄRLDEN UPPÅNER
Han heter alltså Urban och är en daglig gäst på Cafe Terrace. Året runt. Det enda på menyn som han bryr sig om är solrosfrön och jordnötter. Frön och nötter, nötter och frön. Egentligen är det inte hans meny utan småtippornas. Men Urban som är en typisk narcissist – "jag är viktigast, mina behov är störst, jag bestämmer, jag är vackrast, jag vet allt, jag titluleras von Ecorrequist" – struntar förstås både i vett och bordsetikett och kastar sig självsäkert med pälsen på mellan rabatt och serveringsbord.
Och det går väl ännu an eftersom serveringsställena är legio. Men vintertid, när kölden knäpper och kaloribehovet är uppskruvat, drar sig den rackarn inte för att också beställa in en Fettkorv med strumpa, ja det där som i första hand är reserverat för Lord Hac-Speth (en "spettkorv med röd rumpa") och Mes-terton, den blåfjädrade. Nej, nej, allt det där struntar Urban totalt i och utan att fråga om lov kastar han sig ner över korven som om det handlade om Den sista måltiden. Dessutom har han tagit exempel av världsläget eftersom han hänger där uppåner och glufsar i sig det som egentligen tillhör andra. När andra äter upp sin mat så äter Urban sin lunch uppåner.
Nå, nu när vårsolen skiner allt oftare och intensivare sker förstås också en liten omskrivning på menylistan. Fettkorv i röd strumpa stryks helt och hållet och nytt på listan blir Larv insvept i torr bark (Lord Hac-Speths favorit), havreflingor i rypsolja – L'avoine avec l'huile de colza – och solrosfrön rullade i kokosflingor – Graines de Tornesol avec Noix de Coco. Kukkuuu!! Det här kommer att bli smaskens; planeringen pågår för högtryck i centralköket och ska testas vid tillfälle. På sommaren blir det sedan, som vanligt, självbetjäning från körsbärs- och äppelträdet, alltsammans nersköljt med Vine blanc av märket L'eau Mont Colvert (2022). Ska det vara fint så ska det!
Och Urban både instämmer och inklämmer.
13 mars
Humor är berättelsens salt, den ingrediens som kan göra varje budskap – också det mest uppskakande – läsligt, angeläget, oförglömligt
Lise Nørgaard (f. 1917), dansk journalist och författare
TEMADAGAR Finland Korvalämmitinpäivä, Jalokivipäivä, Avaa sateenvarjo sisällä -päivä Sverige Mazarindagen, Källkritikens dag Tyskland Tag der Ohrenschützer, Öffne-drinnen-einen-Regenschirm-Tag USA National Coconut Torte Day, National Earmuff Day, National Good Samaritan Day, National Jewel Day, National K9 Veternas Day, National Open an Umbrella Indoors Day, Daylight Saving Day, Ken Day, National Dry Shampoo Day, Check Your Batteries Day, National Smart & Sexy Day
TEMAVECKOR Internationellt World Salt Awareness Week, World Glaucoma Week USA Brain Awareness Week
Nationaldag Vatikanstaten
Notera också Veckans (m)ordspråk och Veckans kommenterade konstbild längst nere i blåggen!
Spår
Utanför fönstren här på Andberget lämnar stadskaninerna, och en och annan hare, sina pregnanta tassavtryck i den solbelysta marssnön. Rytmiska markeringar av framsteg och snedsteg avslöjar färdvägar okända för mig som just nu har fullt upp med att hålla reda på min egen och framförallt världens gång. Vilket osökt får mig att tänka på vilka spår jag lämnar efter mig. Knappast några alls, eftersom jag med undantag av en promenad i arla morgonstund och en kort länk på kvällen – av smittoriskskäl i första hand och allmän lätt lättja i andra hand – mest håller mig inomhus.
Nej, mina fotavtryck är i praktiken lika med noll. Men det kompenserar jag å andra sidan med desto fler fingeravtryck på de digitala kreatörsverktygen skrivmaskin, piano och kamera, som vid det här laget är kladdigare än lovligt. Jag har nämligen den fula ovanan att sleva och slafsa egenbakade och småflottiga – men sockersnåla! – havrekakor i hopp om att skapargnistan på det sättet snabbare ska flamma upp. Den arma själen, dödsdyster och livshungrig, följer med avsmak kroppens fasteförnekande utsvävningar och kan bara hoppas på upprättelse och uppståndelse längre fram. Trots allt, och trots att ingenting tyder på det just nu.
Och så har vi denna självupptagna, självförhärligande och våldsbenägna längtan efter synliga spår i historieböckerna som jag gång på gång läser om i hufvudstadstidningen? Jag har tolkat den som ett paradoxalt och osannolikt uttryck för psykisk nakenhet och andlig kortslutning och som söker sina förklaringsmodeller i tidig barndom. Ömhet och närhet lämnar spår, men kärlekslöshet får hudens porer att stelna till ett pansar. När känsligheten sedan avtar och till slut försvinner bottenfryser samtidigt också empatins djupa källflöden. Kvar blir ett skelett omslutet av en livlös hudkappa som, för att skyla sig, nu frenetiskt och självupptaget famlar efter yttre attribut som titlar, pengar, sex och makt. Den inre döden förblindar och förvränger verkligheten, skuggor fladdrar olycksbådande och gränser utplånas. Ett snärtigt armbågsslag i magen, en projektil mot ett ukrainskt barnsjukhus – skamlösheten avslöjar sin grinande dödskalle i smått och stort.
Och sånt går inte spårlöst förbi.