8 september
Det är alldeles vanliga gester: man tar fram glasögonen ur ett etui, putsar dem med en pappersnäsduk eller kjolfållen eller ändan av slipsen, sätter dem på näsan och justerar dem bakom öronen innan man börjar studera den nu klart läsliga sida man har framför sig. Man skjuter dem upp eller ner över den blänkande näsryggen för att bokstäverna skall bli tydliga, och efter en stund tar man av dem och gnuggar huden mellan ögonbrynen medan man kniper ihop ögonen för att hålla den lockande texten ute. Och så till sist tar man av dem, fäller ihop dem och lägger dem mellan sidorna i boken för att markera stället där man har slutat läsa för kvällen.
– Alberto Manguel (f. 1948), argentinsk-kanadensisk-fransk författare och essäist som växte upp i Israel. Citat ur hans bok En historia om läsning (Ordfront, 1999)
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt International Literacy Day (tema: "Transforming literacy learning spaces") Internationella läskunnighetsdagen [UNESCO] World Physical Therapy Day, World Ampersand Day USA National Pediatrix Hematology/Oncology Nurses Day, National School Picture Day, Actors Day, Pardon Day, National Iguana Awareness Day, Star trek Day
TEMAVECKA (bl.a.) Internationellt European Hertige Days / Europeiska kulturarvsdagar (5–11 september)
TEMAMÅNADER (bl.a.) Internationellt Sourdough September USA Baby Safety Month, National Square Dance Month, National Honey Month, National Self-Care Awareness Month, Prostate Health Month, Whole Grains Month
Självständighetsdagar Nordmakedonien (från Jugoslavien 1991), Andorra
OBS! Längst nere i blåggen hittar du Veckans väckelsefolk och Veckans foto(n) på temat "... dansar med stjärnor ..." Se gärna även mitt inlägg i Kyrkpressens Andetag-blogg söndagen den 11.9. http://kyrkpressen.fi
Veckans väckelsefolk (v. 36)
Det finns en världsvid, meningsskapande och bokstavstrogen väckelserörelse, ofta aktiv strax före läggdags, vars medlemmar kallas Läs-stadianer.
Duva på terrasskanten
Postvärk
Det var det här med Internationella brevskrivardagen, alltså. Men det räcker ju inte bara att skriva det där brevet, det ska skickas också. Men nu är det ju på det här viset att fenomenet post-traumatiskt stressyndrom tyvärr har brett ut sig i samhället som expresspost och blivit ett närmast vedertaget begrepp, ja, i den begynnande höststormens tidevarv kan man till och med tala om ett vädertaget begrepp (nå, den var ganska dålig, men hur som helst ...). Jag måste alltså gardera mig på något sätt. Det normala förfaringssättet är ju segdragen snigelpost (som passar bra slemmiga och regndrypande host- och höstdagar) men om man trots allt vill att försändelsen ska nå mottagaren på den här sidan av året så kanske flygpost i alla fall är att föredra.
Då kom jag osökt att tänka på brevduvor. Inte nödvändigtvis Sven Dufva, som aldrig ens kom över bron, men kanske Svea Dufva. Problemet var att ingendera just då syntes i environgerna. Så jag greppade telefonen och slog en signal till Ringduvan, men det visade sig att hon var upptagen på ett bröllop (... jag som trodde att det var turturduvorna som häckade där ... tji fick jag). Så jag skippade telefonen och greppade flaxmaskinen och ristade några runor med vingpennan: "Brev färdigt för leverans – bråttom!"
Och Hast du mir gesehen: Plötsligt uppvisade Svea sin nickande postgång på terrasskanten samtidigt som hon stirrade frågande på mig: Brandpost eller utpost? Utan att svara på dylika ironier fäste jag brevet på Sveas spinkiga ben och skulle just ge en sista instruktion när hon bara helt sonika flaxade iväg. Det hela kunde ha artat sig till en veritabel jobspost om historien slutat här – jag hade ju trots allt inte hunnit fästa frimärket på fjädrarna.
Men det finns ett litet Post Scriptum i denna tillskruvade brevskrivarhistoria, en småkrystad slutknorr: En tid senare ringde nämligen telefonen. Det var brevmottagaren. Han ville bara tacka för den fraktfria hem- och himlasända försändelsen, och hans glädje var stor och uppenbar. Men så är han också en a-post-el.
Foto: Här i stadens utkanter, på Andberget, är ringduvan inte direkt ovanlig men dock en relativt temporär gäst.
Pennor och päron
Det är länge sedan jag skrivit ett brev. För hand. Med en penna. Femtio år? Jag har ännu kvar ett grönt kuvert med sitt småsnirkliga och delvis illustrerade innehåll som jag ristade som drygt 20-åring åt mina föräldrar från Kårkulla Centralanstalt där jag jobbade en sommar. Jag kan ännu ana den lediga dagens solvärme i text och papper, sommarmorgonens löfte om fria, kravlösa timmar och ett obestämt sug i magbottnen som ett allt mer självständigt liv förde med sig. Att umgås med svårt funktionshindrade barn och ungdomar här långt borta ute på landsbygden stod i bjärt kontrast till min skyddade vardagsverklighet i huvudstaden, och mina få brev den sommaren var troligen ett försök att för mina föräldrar förklara och beskriva nånting som var ännu mera obekant för dem. Mellan raderna avläser jag i dag en illa dold glädje, nästan triumf, av att kunna röra mig i detta avlägsna geografiska och mentala landskap: Jag – en upptäcktsresande i psykets obegripliga skuggvärldar.
Om brevskrivandet den gången eventuellt lindrade min latenta osäkerhet inför livsödenas brutala uttrycksformer må bli osagt men ett helt liv som skriftställare har lärt mig att de nerpräntade orden i bästa fall har en växtstyrka jämförbar med ett senapskorn. Men pennan använder jag i dag nästan enbart för korta anteckningar i kalendern, snabba sammanställningar av inköpslistor, för en underskrift här och en dedikation där. Sen överfalls jag snabbt av en lätt skrivkramp i handen och tankeblockad i hjärnan. Min bräckliga analoga kommunikationsförmåga anno dazumal har sedan länge tillbaka i tiden digitaliserats och, vill jag påstå, finslipats. Ändå kan jag utan större samvetskval hylla den pennförande handens överlägsenhet i relation till datorstyrt tangentknäppande. Har jag då alldeles försakat det intuitiva, sinnliga sättet att göra mig hörd och synlig, har datorkraftens kvantitativa överlägsenhet våldfört sig på mitt mera hudnära känslospråk? Är det elektroniska textproducerandet per automatik mera känslofattigt än det handskrivna?
Det handlar troligen om äppel och päron – båda är goda men på lite olika sätt. Och eftersom det är många år sedan jag åt päron så kanske de smakar ännu godare i dag. Åtminstone första och andra gången. Därför vill jag just i dag, på Internationella brevskrivardagen, slå ett slag för pennor och päron. Skriv ett brev för hand till någon du i dag speciellt vill komma ihåg, och du ska märka att det känns på ett alldeles speciellt sätt. Ja, det smakar nästan päron.
Riitta Ikonen (f. 1981) är en finsk konstnär, utbildad vid Royal Collage of Art i London och i dag bosatt i New York. Mail Art var utställd 2016 i Postmuseet i Tammerfors.
Fotot överst: privat.
1 september
I morgon ska jag visa våningen på Rue de Babylone för några goda vänner. Så många minnen som trängs där, de bästa och de värsta. Det var där vi var lyckliga, det var där som du full av sprit och kokain var nära att slå ihjäl mig med den grekiska bysten, som jag nätt och jämnt lyckades ducka för. Det var där de fasansfulla åren började.
Pierre Bergé (1930–2017), modemagnaten Yves Saint Laurents livskamrat, skrev en sorgedagbok – Brev till Yves – under ett års tid efter vännens död.
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt World Letter Writing Day, International Cabernet Sauvignon Day Sverige Fluortantens dag Tyskland Tag des Zebrastreifens, Antikriegstag USA National Hotel Employee Day, National Acne Positivity Day, National Burnt Ends Day, National Chicken Boy's Day, National No Rhyme (Nor Reason) Day, Pink Cadillac Day, Toy Tips Executive Toy Test Day, National Tofu Day, Ginger Cat Appreciation Day
TEMAMÅNADER (september, bl.a.) Internationellt Sourdough September USA Classical Music Month, Gynecologic Cancer Awareness Month, Fall Hat Month, National Piano Month, Save Your Photos Month
Nationaldag Uzbekistan