Fredagen den 13:e väcker lite motstridiga känslor

Det behövs så lite för att det ska bli fel. Eller rätt.

Som nu till exempel det här med fred. Mången tänker då genast på Fred. Och den språkkunniga associerar förstås till pax varvid det hörs en diskret hostning och någon plockar fram en liten ask med den nämnda pastillen. Och då rycker den lomhörde till: Bastiljen – där var det ju revolution! Men sen serverades det säkert franska pastiller som plåster på såren. Utom åt dem som tävlade På spåret, för där var det Fred som var rik på på förklaringar och kluriga ordvändningar som Luuk-tade snobberi och språkbriljans. Fred som alltså är rik på det mesta är sig själv närmast fast han talat sig varm om risken att bli själv i ett samhälle där banden till släkt och vänner brister trots en fredlig utveckling i två hundra år. Kanske han tänker på Giannis Kyriakopoulos karikatyrteckning där betraktaren lite från ovan ser en nästan folktom fängelsegård omgiven av en massa höghus och gator smockfulla med bilar. Inne på fängelsegården plockar en intern äppel i äppelträden, en annan vattnar blommor, en tredje sitter och läser en tidning, en fjärde mediterar på gräsmattan, en femte och sjätte kastar boll till varandra. Och så vidare. Att vara själv är i bland en stor lycka. Åtminstone jämfört med alla dessa interner som är inlåsta i sina plåtburkar i en rusningstrafik som står stilla.

Så innan man paxar för fred så gäller det att tänka till både en och tre gånger. För det måste man göra om man inte har ögon i ryggen. Om man inte har ögon i ryggen kan man hälsa hem. Alla krig börjar med att någon som inte har ögon i ryggen blockerar gatan där jag försöker passera. Det är klart att man blir förbannad på så självupptagna typer som inte bereder plats för Herran! Berg sjunken djup stån upp är väl det minsta man kan begära, tro inte nåt annat! Ögon i ryggen och ögon för situationer. Allt handlar ju dock om små små justeringar. Konstnären kan det här med perspektiv och infallsvinklar. När han vill måla nyfikna män i fönstren på andra sidan gatan ställer han bara nakenmodellen strax innanför sina höga ateljéfönster och vips! har han lockat till sig en hel bunt fredliga och fryntliga figurer som föga vet att deras fridsamma tillvaro snart är till ända. För det är nakenmodellens: till ända. Och så här kan man hålla på, vända och vrida på orden och jorden, böka och stöka: Ständigt öppnar sig nya fallgropar, ord snärjer vristen och fallet blir ofta stort och det enda man hör är ett borttonande falleri och fallera mellan tankestupen allt medan ordskredet fullkomnar katastrofen (såvida man inte mot förmodan anammat den jubilerande alpinisten goda råd: Hellre fira än falla).

Nej, det är alldeles uppenbart att någon frid i sinnet i allmänhet eller fred på jorden i synnerhet icke är att förvänta så länge som orden fungerar som något slags slagträ i den billiga språkrabatten. Vi måste hitta på något effektivare sätt att kommunicera. Jag föreslår tyst tankeutbyte. Tyst, inte tyskt: Kinder und Narren sprechen die Wahrheit. Men det där var ju inte så dumt! Kanske lösningen på alla våra verbala snedsteg är denna: Låtom oss avsäga all titulerad, förnumstig och kvasiklok retorik och i stället iklä oss den långa löjliga narrkåpan och så rustade framspotta våra åsiktsfloskler allom till rättmätig eftertanke och stor munterhet. Ja, det ska jag göra! Frid vare med dig! Och Fred – ordrik på spåret.

Foto: Bästa vännen Jussi dök lite överraskande upp på Andberget framför våra fönster på självaste nyårsaftonen, mitt i duggregnet. Där satt han och småhuttrade i sin småblöta päls, och när han mediterat färdigt fortsatte han sitt gräsligt enformiga ätande. Gott Nytt År Jussi, kul att du fortfarande hälsar på ibland! En fridsammare varelse får man söka efter.

by Magnus Lindholm

1 januari

Jag tycker synd om dem som inte bor i Bullerbyn.

Astrid Anna Emilia Lindgren (1907–2002), svensk barnboksförfattare, förlagsredaktör och opinionsbildare. Citat av Anna i Bara roligt i Bullerbyn.

TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt World Day of Peace, Euro Day, International Pizza Day, Global Family Day Finland Nyårsdagen Tyskland Tag des Wiegens USA Polar Bear Plunge Day, National First Foot Day (Hogamanay), National Hangover Day, National Bloody Mary Day, New Year's Dishonor List Day, Public Domain Day, Apple Gifting Day, Z Day, Ring a Bell Day, Commitment Day Cuba Triumph of the Revolution Pakistan Bank Holiday

TEMAVECKOR (bl.a) USA Hunt For Happiness Week, Diet Resolution Week, National Silent Record Week, Celebration Of Life Week

TEMAMÅNADER (bl.a.) Internationellt Walk Your Dog Month USA National CBD Month, National Soup Month, National Slow Cooking Month, National Slavery and Human Trafficking Prevention Month

SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGAR Haiti (fr. Frankrike 1804), Sudan (fr. Storbritannien 1956), Tjeckien (1993)

VECKANS BETÄNKLIGHET och VECKANS FOTO med vidhängande text hittar du som vanligt längst nere i blåggen.

Det blir en blåggpaus i januari p g a andra skapande uppdrag och nästa egentliga inlägg publiceras på RUNEBERGSDAGEN DEN 5 FEBRUARI. Oxveckorna släpar sig förvisso segt framåt till dess men försök att inte tjura, inte hela tiden bröla och råma utan ta alltsammans bara med en kos ro, och ha föralldel inget horn i sidan till den stackars blåggaren som är i stort behov av lite extra klöver och därmed inte drar sig för att svansa för dem som sitter på kosingen. Tyck i stället lite synd om honom, han är ju trots allt väldigt (laktos)intolerant.

by Magnus Lindholm

Tankars tysta parad

Just nu när jag i decembers sista dagar skriver de här orden drar ett vått horisontellt snöfall över berg och träd rakt framför mina många fönster. Enbart dessa genomskinliga rutor skiljer min ombonade och varma kula från rusk och nästan regn, blåst och pina. Och jag tänker spontant att det kanske råder ett liknande förhållande mellan min kropp här inne och det landskap som uppenbarar sig när jag sluter ögonen, bara en tunn hinna skiljer dem åt. Dröm och fantasi, minne och inre bilder speglar mönster som det är nästan omöjligt att beskriva i ord och mening, kanske något tacksammare att gestalta i bild och rörelse och toner. Eller kanske inte; motiven glider ständigt mig ur händerna, skiftar i färg och form och fägring. Om mitt yttre skal är tämligen intakt och från dag till dag bara något lite ändrar uppsyn, så är aktiviteterna under huden av helt annan intensitet och karaktär. Med tanke på att det så ofta är fasader och utseende, yta och skal som står i fokus uppstår här alltså en snedvridning som bokstavligen är halsbrytande.

Missförstå mig rätt: det är här i den synliga världen jag självfallet rör mig med min kropp och allehanda mer eller mindre nödvändiga attribut, men drivkraften och själva innehållet tar sats i något som ligger fördolt. Vad är väl mer tilldragande än en stilig fasad som även inhyser ett charmant och smakfullt inre men, som den svenska humorgruppen Galenskaparna uttrycker saken; smaken är som baken och aldrig mötas de två. Eller åtminstone ganska sällan. I brist på insikt kör många enbart med utsikt. Men det finns förvisso även de som så helt och fullt fokuserar på sitt andliga och själsliga liv att kroppen hamnar så smått i kläm. Och det är kanske inte alla gånger heller riktigt vettigt. Så var och hur hitta en balans mellan yta och innehåll, kropp och själ?

Ett nytt år tar sats och idag firas World Day of Peace. Och jag bävar vad 2023 ska föra med sig: fortsatta våldshandlingar i Ukraina? Hur ska Putin stoppas? Kanske blir det en eskalering av maktmissbruk inte bara där men också på många andra ställen på vår jord? Och hur ska det gå för Madagaskar, Burundi, Guatemala, Pakistan, Papua Nya Guinea och många många andra utsatta länder och regioner? Och håller EU och FN för trycket? Och vädret: det blir sannolikt många nya dramatiska naturkatastrofer, ekosystem som kollapsar? För att inte tala om finanskriser och energikriser. Min tysta inre värld står sig slätt mot omvärldens verop och klagan och skulle kropp och fysik vara allenarådande är framtidsutsikterna mörkare än gråa. I väntan på att världens tusen rikaste människor ska använda sina ofantliga förmögenheter till att fixa klotets ekonomi på noll-tid, och den narcissistiska samhällsutvecklingen på något obegripligt sätt kan diagnostiseras och rehabiliteras, så får jag lita på att det i min till synes tysta inre värld finns så mycket ljus och hopp att det tränger ut genom kropp och belyser mina ord. Men först måste jag stifta fred med mig själv.