Veckans svammel (v. 18)
(favorit i repris)
Flegmatisk flanörs förskräckligt fumliga fotografier framkallade förödmjukande förolämpningar från fackpressens flåshurtigt frispråkiga företrädare fast fuffensfotografen fortlöpande finansierat flera färgstarkt fylliga finlandssvenska fototidningars friexemplar!
Veckans lus-tiga sanning (v. 17)
Och så var de LUSEN som levde LOPPAN och redan var LUSpank när LOPPAN beslöt att läsa LUSEN av LUSEN och nästan begick till LUStmord på LOPPmarknaden!
Veckans röstprov (v.16)
Medan logopeden undervisar sin stamkund, och politikern fiskar väljarröster, talar jag klarspråk för döva öron
Veckans finlandssvenska kultursanning (v. 15)
Många österbottningar, och nästan alla coccolabor, sjunger i ett kör
Veckans bulletin (v. 8)
Författare är förvisso på många sätt föregångare. Runeberg hade tårta på hjärnan, Lagerlöf hade Semla och Proust Madeleine. Långt före webbläsaren var uppfunnen godkände de kakor så det stod härliga till.
Veckans sanning ( v. 7)
Jag skriver inte för att jag har något att säga, men ofta får jag nånting att säga när jag börjar skriva
Veckans nationalmonolog (v. 6)
Mitt namn är Berg – RUNE BERG. Jag har tårta på hjärnan – PANN KAKA. Så här mitt i vintern är det ingen reson på mitt skaldande – RIM FROST. Många säger sig ha sett mig i ett gammalt hus i Borgå – SYN VILLA. Men du kan träffa mig bland annat mitt i huvudstadens esplanad om du har riktigt tur – SKULP TUR. Och apropå ryssar och 1808–09: Vi ska förvisso känna oss lyckligt lottade, rika, som trots allt har fred idag, säger FRED RIKA. Ty visst var tanten, mente man, i längden knapp till mått: Ett dunkelt skuggliv levde hon, men tårtan, den var gott.
Veckans ordskred (v. 52)
Om en ormtjusare som luktar pyton ömsar hud och skinn beror det troligen på att han alltför länge ha snokat och slingrat i språkrabatterna