Länge vaggade jag vinter i min hud men i det dolda hade redan ett under skett. Bortom nattens sega hinnor hörde jag en röst som mässade: Vakna, vakna ur din livsdröm, mardrömsaktig och klaustrofobisk! Slå upp dina ögon, en ny värld väntar, en ny tid bankar på dörren. Vakna, säger jag, VAKNA!
Och nu går allt med fart, som om ingen sekund får gå förlorad. Som höstens tulpanlök dök jag en gång ner i ett skyddande mörker, men nu rämnar skalet och där uppe breder en ljusgrön matta ut sig. Jag känner inte igen mig. Horisonten buktar och glimmar, träden har bytt klädsel, och så har också jag. Någonstans i min varelses mitt anar jag dock att himlen är min publik, att skogen leker modevisning, att också jag är kallad att visa upp min nya stass.
Uppflugen på en sten mitt i vikens speglande vatten fångar jag flygfiskar med mina laserbehandlade näthinnor och lyssnar på örontrumpetens högstämda tinnitusfanfarer. Ljuskänslig och våromtumlad försöker jag vänja mig vid detta pastellmjuka färgspel som vill omfamna min småfrusna och knoppande kropp. Allt från årstidernas fjäderlätta förflyttningar och kontinentalplattornas mäktiga muller är inpressat i detta nyöppnade presentpaket, himlabespeglat. Hela min instängda garderob ska vädras, alla avsikter ljusbestrålas, alla tankeslöjor genomlysas. Försommaren är förförisk och förledande och från solmättade blad och blommor stirrar 80.000 facettögon på min återuppståndna gestalt.
[En av fyra årstidsmonologer som ingår i albumet VISUM och som i första hand innehåller tjugoen dikter som jag tonsatt till rikssvenska och finlandssvenska poeters texter. Solister är Marika Westerling och Matteus Blad. Arrangemang, musikalisk ledning och pianist är Martin Segerstråle – se annons längre ner i blåggen. Fotografierna är tagna i Keukenhof, Holland].
