Det här är inget skämt men det är faktiskt Humor-dagen idag, åtminstone i USA (där man har fler konstiga temadagar än någon annanstans på jordklotet). Och det tycker jag är en skrattretande rolig idé som min hjärna gärna tar fasta på. Och jag spanar in bokhyllans humoravdelning och konstaterar genast att det mesta där är bara lagom roligt, ibland nästan inte alls roligt. Eller har jag ingen humor mera, har den förändrats, förvanskats, skrumpnat in till ett torrt russin?

Världen förändras. Och scenografin. Och inte minst huvudpersonerna. Gunnar Sträng, legendarisk svensk finansminister, gillade att berätta historier i allmänhet och om Kekkonen i synnerhet. Nu var Kekkonen och fiskade i norrländska vatten och det kom ett bud om att ett barn hade fötts i en närliggande gård men att man saknade en våg att väga det lilla knytet. Kekkonen lånade chevalereskt ut sin fiskvåg och när barnafadern returnerade vågen frågade Gunnar Sträng hur mycket den nyfödde vägde. Utan en min svarade bonden: – Tretton och ett halvt kilo.

Nå, det var ju nästan vad man väntade sig av den historien. Men den här lilla godbiten fungerar ju fortfarande:

Birgitte Bardot fick ett friarbrev från en brasiliansk multimiljonär: – Madame! Efter ingående funderingar erbjuder jag Er härmed att bli min hustru. Jag äger ett oräknat antal dollarmiljoner. Min hustru bör tycka om lugna familjekvällar, lyssna på mig och om det behövs hålla tyst. Vidare begär jag trohet för livet. Den eftertraktade skådespelaren svarade: – Lyssna? Tysthet? Trohet? För livet? – Köp er en hund!

När Monty Phyton-komikern John Cleese skrev första delen av sina memoarer gav han den namnet ”Men hur som helst … ” som ett slags kommentar till alla som försöker berätta en rolig historia men i det avgörande ögonblicket kommer av sig. För det är förvisso en konst att få knorren att sitta där den ska. Och ofta krävs det ett intelligent grepp för att klämma ut den sista bitterjuva smaken ur själva härligheten. Eller som Robin Williams ordade apropå en ekonomisk tvist mellan honom och Disneybolagen: – Enda anledningen till att Musse Pigg har fyra fingrar är att han ska slippa plocka upp notan.

Och apropå intelligent humor. Tage Danielsson skaldade i sin Postilla (profana predikningar och betraktelser) på den Goda Smakens Söndag: När du äter mat som smakar pest / samlas smakens lökar till protest / Likadant, om man ser rätt på saken / är det med den andligt goda smaken / Ord och handlingar som äro lumpna / göra lätt ditt inres lökar skrumpna.

Idag är roligheterna digitaliserade och utspottade på alla tänkbara cybermoln därifrån de spöregnar ner över en paraplyfattig publik. På twitter ska man som bekant vara kortfattad och det ställer stora krav på skribenten. Här, om nånstans, skiljs agnarna från vetet. Eller kanske det är vettet? I boken Sveriges roligaste på 140 tecken får man en bra översikt av det humoravfall som likt flagande vulkanaska förmörkar komikkupolen. Är det här roligt? Hmmm …

Min twitter är putslustig och nästan död. Som en pensionär.

Om Gud inte ville att man skulle fisa barn i huvudet hade han inte gjort dem 70 centimeter höga.

Man vet att man har bajsat duktigt när det dunkar till i toan i slutet av spolningen.

Medan jag sover får jag fler followers. När jag vaknar och börjat twittra droppar folk av. Jag är alltså mer intressant när jag sover. 

Drottning Silva säger i Expressen att hon blev upprörd över Altzheimersryktena. Sedan glömde hon bort dem.

Parkerade just på en handikappsplats! Jag menar, jag är plattfot, vänsterhänt och fjolla – hur mycket mer kan man begära???

 

Foto: Ung spanjorska på ett torg i spanska Alicante där hon tillsammans med en rad andra ungdomar utförde någon form av performance. Året var 2019.