Tjurskalligt
Idéer – det är väl någotslags ljusförsedda tankar, eller små guldinramade visuella skisser, kanske ett ackord med en alldeles speciell pälskittlande klang – jag känner igen innehållet när jag ser det, detta hjärnans häpnadsväckande hittegods, och alldeles speciellt den biten som magasinerats sedan urminnestider och förblivit nästan bortglömd, kanske en gång bortstädad med avsikt att i en oklar framtid återanvändas, exponeras. De är många, idéerna, och de är till största delen ordentligt utslitna, förbrukade, rostiga, stela och stumma. Funktionaliteten fallerar, antikvitetsvärdet kan diskuteras.
Men jag står i och jag står ut, dag ut och dag in. Nya idéer uppkommer inte av sig själv, nejnej, ingen självproducerande automatik här inte! Det är som att varje morgon lägga sig på sin gräsliga bädd och önska att gårdagen hade efterlämnat åtminstone några minneslappar, några klövervisningar om färdens fortsatta gång. Men så är det alltså inte här. Var dag har sin egen plåga och den plågan heter Brist på idéer. Tankens tomhet tarvar tillfredsställande talang, tillrådig taktik tillhandahålles tjänstvilligt talsnål tjurskalle. Men det gäller alltså att vända sig inåt, att huvudsakligen smila medan hjärnan är varm – även lite ansträngd humorstretching stärker spiritualitetsfästena och tänjer på muntrationsmusklerna. Men särskilt roligt är det ändå inte.
Jag frågar mig vart allt detta energiöverflöd – för det är det väl? – sprider sig, och om det i så fall dränker och sänker eller lyfter och bär. Med Andra Ord – levereras här tankeslam eller vitterhetsvatten? Svaret lär dröja; världen är upptagen av viktigare pandemier och all tid går åt till att sticka hål på ryktesbubblor och att styra strömmade samtal i rätt riktning. Tidvattnet droppar och stänker och så gör också virala virus. Ta skydd, ropar Myndigheterna, och jag gömmer mig bakom orden, bakom den eleganta pannflätan, drar Ingen idé-täcket över hornen och låtsas som om jag sover. Vilket jag också nästan gör – det är trots allt Tysta veckan och att tjura hjäper föga. Och snart ska jag stå upp.
Fot(n)o(t): MARS-månad har varit den INTERNATIONELLA IDÉMÅNADEN [International Ideas Month]. Fotot är tagen i en privatägd djurpark i Obbnäs år 2014.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.