Stockmanns galna dagar är precis avverkade, för denna gång på nätet, men stadens, landets, ja hela världens galna dagar ligger ännu framför. För ofattbara ganska exakt femtio år sedan slutade jag min skolkarriär mitt i terminen och arbetade under den galna tiden några månader på Stockmanns glaslager. En fullkomligt öppen och oklar framtidsvy kombinerades den gången med en lika mörk och undangömd vardag instängd mellan lagerhyllor och ljusskygga varelser. Det är ungefär så det känns just nu: Hur ska inte bara de närmaste tiderna gestalta sig, men tillvaron överhuvutaget? Jag vill lita på de tre smedernas yrkesskicklighet, kraft och beslutsamt. Men de kommer att ta tid.