Safari Park Lago Maggiore (II/II)
I förra söndagens blågg körde vi med bil genom den vida safariparken, idag gör jag nedslag bland burarna i samma Pombia Safari Park. Djurparken ligger alltså lite söder om södra delen av Lago Maggiore och norr om Milano internationella flygplats. Djurparken är de facto bara en del, kanske hälften, av ett stort område där det även finns nöjesparkens alla andra möjliga, och omöjliga, attiraljer: karuseller, pariserhjul, go cart, vilda västern-område, piratskepp, vattenrutschbanor osv. Men vi höll alltså till i djurparken. I början av maj var det inte många besökare vilket ju lade lite sordin på stämningen. Just den här dagen gassade dessutom solen och värmen ”ylitti hellerajan” så det blev bara en snabbtitt på aktiviteterna bakom gallren innan mattheten tog över.
Den gråa krontranan blev riktigt till sig när jag riktade kameraobjektivet mot den. Med sina väldiga vingar flaxade den som om den hade nånting viktigt att säga. De klarljusblå ögonen stirrade smått anklagande men den eleganta fjäderplymen bakom huvudet lyste som en helgongloria. En vacker tippa, sannerligen. Sköldpaddor och ormar är jag lagom intresserad av men lemurerna får mitt hjärta att klappa lite extra. Primater är lite dumma i huvudet och jag gillar alla som är lite dumma i huvudet. De här två satt och hängde i ett träd, småslöa och kanske utleda på oss turister som nästan ständigt sveper förbi på bara några meters avstånd.
Slutintrycket av Pombia Safari Park är lite kluvet. Själva safariparken var ganska fin, och enskilda djur som t.ex. denna krontrana och lemurerna. Och piggsvinen och getabockarna. Och diverse ormar och grodor. Men så fanns där mängder av jättedjur i plast eller liknande, allt från dinosaurier och jättemyror, som kanske inte hör hemma i en seriös djurpark. Som djurparksföreståndare hade jag nog hellre förvildat det vilda och kastat plastimitationerna på skrothögen eller möjligen skapat en separat lekpark av dem. Men jag är lyckligtvis ingen djurparksföreståndare som måste ta så svåra beslut. Jag får nöja mig med att kritisera och smågnälla. Så nu har jag gjort det.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.