ANDBERGET

Solen går upp bakom vårt hus där uppe på Andberget. Med sina hisnande 17 meter ovanför havsytan är det förvisso inte ett så stort berg och det är en liten bit upp till Everests blåsiga och syrefattiga vyer, men ändå kan vi som huserar här överst tycka ibland att vi nått toppen. I alla fall är det inte många som uppnår samma nivåer här i environgerna. Här överst på en liten isolerad plätt av berget – ca 60 x 60 meter – rör sig hundar och hussar, skolelever och ungdomar, kaniner och harar, igelkott, småvessla och möss. Till och med en och annan räv har jag fotograferat här. Och tippor förstås; mest kråkor, några skator, sparvar, talgoxar och blåmesar, tofsvipa, stenskvätt, rödstjärt, och ibland; större hackspett, hornuggla och sparvhök. Sommartid seglar även Hubert Häger över bergskrönet, men dock bara över och förbi.

Det låter som en imponerande djurpark, och det är det. Med betoning en djurpark. Ja, djurpark och djurpark … i så fall med betoning på park. Eller kanske jag borde tala om en bergsäng. Med betoning på äng. Men nu är det ett berg där under så äng är väl inte heller det rätta ordet. En liten kulle? Jarl Kulle? (Ursäkta, det var en liten, fullkomligt spontan och trivial ordlekarvits, det ska inte upprepas, ursäkta …). En bergskulle? Ett naturreservat? Ett smaskigt russin i den stora naturkakan?

Om man inte vill bestiga berget i gammal god Everest-stil kan man ta trapporna i sydost från parkområdet nedanför. Då måste man kliva 48 trappsteg för att nå toppen på knoppen. När jag vill briljera brukar jag småjogga upp för trapporna två, tre, ibland fem gånger – mer än så orkar jag inte briljera. Enklaste sättet att nå Andbergets topp är att medelst hjulförsett fordon rulla upp för Andbergsgatan i nordost, kliva av och vandra trettio meter under grentunga träd och den vägen träda in i Paradiset.

Berg är berg bara betraktade ur lågt perspektiv. Skjuter man upp en drone med kamera och knäpper några bilder från fyrtio meters höjd ser man knappt röken av ett berg – allt är bara jämn, platt mark med lite träd och buskar utslängda hit och dit. Men vetskapen att detta verkligen är ett berg gör det jämnbördigt med Everest. Och det firar jag idag i all anspråkslöshet tillsammans med Tenzing och Edmund, oss bergsbestigare emellan.

Drone-foto: Lucas Lindholm