SKAPANDE SEPTEMBER

Efter en varm och bl�t sommar st�r h�stsolen h�g p� himlen igen, dags att sk�rda, tid f�r konst! F�rra s�ndagen hade man sk�rdefest p� Herton�s g�rd i n�rvaro av en massa barnfamiljer och inhyrda getter, grisar, �snor och diverse flygf�. F�r musiken p� Knusbacka lantg�rd stod duon Kymmenkieli, dvs. Viive Virtanen, violin och Carolina Stenb�ck, cello (ovan) som spelade sv�ngig folkmusik.

L�rdagen den 9 september var det traditionell H�stvisa i Pellinge. Inf�r en talrik publik upptr�dde en rad artister av vilka Mandys nyckel (nertill) h�rde till de intressantaste.

I Gumbostrand Konst & Form �ppnades nyligen en ny utst�llning som p�g�r ungef�r en m�nad fram�t. En av konstn�rerna �r Jan Neva som st�ller ut under rubriken F�rsvinnande sk�nhet.

Bredvid mitt skrivbord, mellan h�gtalarna, halvsl�ar herr Paucku medan han lyssnar p� Radio Vega. Paucku �r min senaste kompis, en ”f�rsvinnande sk�nhet” (syftar p� utst�llningen ovan), och hemma fr�n Lappo d�r det en g�ng i tiden fanns en dynamitfabrik som idag �r kulturcentret Vanha Paukku. Bland hantverksprodukterna noterade jag f�r en m�nad sen denna sm�bedr�vliga typ, �verviktig men mjuk, som jag omedelbart k�nde sl�ktskap med (med undantag av att jag varken �r �verviktig eller s�rskit mjuk, n�rmast lite sm�benig). Han fick en gratistur till huvudstaden med gasbilen, vilket han h�gljutt suckande gillade. N�r herr Paukku sedan i sitt nya hem tr�ttnade p� radio Vegas dunkande musikval flyttade jag honom till bilen d�r han dagligen sitter vid ratten och h�ller koll p� liv och leverne n�r jag sj�lv virrar omkring n�gon annanstans. Paukku �r inte dum i huvudet och han tar dagen som den kommer och g�r sig inga st�rre bekymmer �ver v�rldens g�ng. Allts� som jag (fast tv�rtom). Varf�r han figurerar h�r under rubriken Skapande september beror p� att han �r undantaget som bekr�ftar regeln. Paukku �r varken skapande eller f�rgstark (om man fr�nser hans lite udda kl�dsel), i sj�lva verket �r han ovanligt vanlig. B�st kan han v�l karakt�riseras som lite gr�trist och viloben�gen. Men han �r som sagt sn�ll och r�d�rad och fyller tystnaden med djupa suckar. Vi kommer bra �verens, han och jag (�tminstone jag).