Veckans uppmaning (v. 9)
Bygg en kyrka så stor att hela ditt jag omsluts av murverk och klockors malmfyllda klang, skapa en läktare så bred att din själs alla orgelpipor kan breda ut sig, och bygg på höjden så att tonerna får plats under valven.
27 februari
Analfabeter måste diktera.
– Stanislaw Jerzy Lec, eg. Baron Stanislaw Jerzy de Tusch-Letz (1909–1966), polsk poet, författare och aforistiker
TEMADAGAR Internationellt World NGO Day, Anosmia Awareness Day, Welttag der Eisbären Finland Pokémonpäivä, Rasvaa tolppasi -päivä, Retropäivä, Laskiaissunnuntai Sverige Fastlagssöndagen Danmark Fastelavn Indien National Protein Day USA National Retro Day, Pokémon Day, No Brainer Day, National Kahlua Day, National Strawberry Day, National Panncake Day
Självständighetsdag Dominikanska republiken (från Spanien 1844)
Apropå Ukraina: Notera också Veckans uppmaning och Veckans foto längst nere i blåggen!
Veckans foto
Skyltar på dörrarna till en godisaffär i centrala York i England mitt på dagen: Effekten blir smått komisk; här ska vi samlas men det är stängt. Ungefär som när en trafikpolis åt samma håll med ena armen viftar "kör" och med den andra stoppar trafiken. Vilket säkert skedde i en eller annan komisk svartvit film för hundra år sen. Signaler krockar, misstag sker, det är mänskligt. Men dubbla, och medvetet förvrängda budskap är ett gissel och en varningssignal som självfallet bör noteras och åtgärdas. När lögn och politiskt maktspel på högsta nivå är inblandade eskalerar det till katastrof.
Från smått krockande skyltar till de riktigt stora och snedvridna perspektiven. Det fanns en tid i historien när psykopatologiskt beteende resulterade i sinnessjukvård och isolering. Idag följer hela jordens befolkning med en narcissistisk psykopat som leker både global plastikkirurg och kejsare utan kläder på en samma gång. När något dylikt sker i mentalsjukhusets korridorer är det sorgligt om också ibland lite tragikomiskt (åtminstone sett med utomstående ögon), men när det utspelas på världsarenan blir det plötsligt dödligt allvar för hela mänskligheten.
Det gemensamma för de två aktörerna, oberoende av scenens storlek, är det patologiska behovet att stå i händelsernas centrum, att synas och beundras. JAG har rätt, JAG är överlägsen, JAG kan, JAG vet, MINA behov är viktigast. Det finns inget förhandlingsutrymme, ingen inre reflexion, inga mentala spärrar, allt sker på ytan, den hårdhudade. Makt, titlar, pengar och hot fungerar som ett provisoriskt pansar för både utifrån kommande kritik och eventuella (men osannolika) inuti ekande nödrop. Narcissisten är inlåst i sitt JAG och därmed utsatt för allehanda förvrängda uppfattningar om både sig själv och sin omgivning.
I detta klaustrofobiskt slutna rum fyllt av narrspeglar och dansande skuggor föds de stora vanföreställningarna, de utopistiska visionerna och de orimliga fantasierna om den egna personlighetens förträfflighet. I brist på självinsikt och skamförmåga byggs ett pansar av lika delar arrogans, dryghet och ett omättligt behov av att skaffa sig egna fördelar. Den inre tomheten och hjälplösheten kräver en mastodont yttre motvikt. Huden, som i bästa fall är en livligt trafikerad in- och utkörsport för känslor i allmänhet och empati i synnerhet, blockeras och stelnar. Och det gör också själen som där har sin boning. Kroppen har förvandlats till ett tomt skal, en kokong utan larv.
Känslokall och skamlös, död inombords, trampar den narcissistiska psykopaten över alla tänkbara gränser, både geografiska och moraliska, tills någon eller något stoppar honom. Frivilligt gör han det nämligen inte. Så här kommer ett kvalificerat råd till den ansvariga personalen för detta globala dårhus: Innan han trycker på knappen – fånga in patienten och sätt honom i isoleringscell. Terapi och rehabilitering får vi fundera på senare. Agera NU!
Tre tankar med Ukraina i hjärtat
Tystnaden är smal och hög
vertikal som högtiden
sammanpressad mellan tidens larm
och kroppens klagan
Styrkans svaghet och
svaghetens styrka
Katedraler hyser rymder av ljus
röster talar utan ord
evigheter ekar
20 februari
Om du undrar vad Gud tycker om pengar, titta bara på människorna han har gett dem till.
– Dorothy Parker (1893–1967), amerikansk författare, poet, journalist och kritiker
TEMADAGAR Internationellt Världsdagen för social rättvisa (FN), Världsdagen för valar, Internationella piprökardagen Finland Käsirautapäivä, Kirsikkapiirakkapäivä, Siivoa kirjahyllysi -päivä Sverige Slarvighetens dag Tyskland Liebe-Dein-Haustier-Tag, Tag der Handschellen, Tag des Kirschkuchens USA National Leadership Day, National Comfy Day, National Cherry Pie Day, National Love Your Pet Day, National Muffin Day, National Handcuff Day, Clean Out Your Bookcase Day
Småsaker
Nu ska jag berätta om min havregrynsgröt. Inte vilken havregrynsgröt som helst, och absolut inte den som är tjock och kladdig. Men om den som är en återkommande morgongåva åt mig själv – sammetslen och magsmekande. En och en halv deciliter havregryn, fem och en halv deciliter vatten, + lite salt, får småputtra i tio minuter innan jag fyller på med en dryg halv tesked phylliumpulver (”loppfröskal”). Det hela får sedan dra en minut medan jag plockar fram buskblåbär och hallon ur frysen, och sockersnål blåbärssoppa ur kylskåpet.
En djup tallrik – ”Taika” (Magi), med ett dekorativt mönster i blått och rött och en djuraktig elegant figur i centrum, designad av Klaus Haapaniemi för ett internationellt känt finskt företag, får härbärgera hela härligheten. I med gröten nästan upp till kanterna, på med bären, och till sist ett generöst stänk av blåbärssoppan. Och, som kronan på verket, ett par teskedar av min egen mix av krossade havrekex, cocosflingor och några smulor choklad. Vardagslyx? Ja, sannerligen!
Och så här fortsätter min dag, fylld av småsaker, gryn och flarn: Sängbäddning och korsdrag, vattenpåfyllning av luftfuktaren, jordnötskross och solrosfrön åt terrassens småfåglar, gratulationer åt en FB-vän, ett och annat mejl. Men mest långa stunder vid datorns tangentbord funderande på enskilda ord och meningar som bara avbryts av korta utfärder till kylskåpet, toaletten, terrassen.
Ögonen återkommer gång på gång till skrivbordets nästan organiserade röra; några aktuella böcker, flera anteckningshäften, en kalender, två små högtalare och ett litet gylleninramat foto föreställande en halv Runebergstårta med texten This is a piece of cake. Vidare ett ägg och en miniatyrsnurra av trä, en nästan platt sten med en påmålad ängel omgärdad av fem stjärnor och texten Schutzengel, och en tudelad liten gyllene ikon. Och på det smala fönsterbrädet precis bredvid mig till höger; fem behållare med skrivverktyg, en tejprulle, en knytnävsstor stressboll i form av ett jordklot, en konstnärligt utförd liten kanin i lera, en temperaturmätare (ute och inne), några ….
Alla det här, och tusen andra detaljer, tar jag dagligen nästan för givet. Och det är de. Givna. Som gåva.
[Texten publiceras också i andetag.blogg.hbl.fi]
Veckans foto
Dr Barcks stamprydnad
Jag tror han tillstår det själv också, dr Barck. Nämligen att han är lite fåfäng. Så det var inte helt överraskande att han uppvisade en uppdaterad uppsyn när vi härom morgonen kolliderade i Hertonäs gårds snöiga park. En något sned ansiktsprydnad mellan den nästan löjligt lilla näsan och den desto större munnen satt som näven i trynet på den föga stiliga men desto mer sympatiska doktorn. – Vadan denna uppsyn, sporte jag nyfiket.
– Jaaaa .... du tttttrrrrrrrroooooorrr säkert att dd-d-d-d-dddddet har har nå-nå-nå-gå-gå-gå-gåtttttttttt med möss att göra, stammade dr Barck som träd ju gör.
– Möss!!!? Varför i fridens namn tror du att jag tänker på möss?! Är du helt från vettet, jag fattar inte ett barr ...?
– Barrrrrr .... där sa du det ... Du fattt ... fattt ... fattttthhhar inte ett barr ... Men fattar du Barr---ccccckkkkkkkk!?
– Mycket lustigt ... Nej, jag fattar inte barr...ccccckkk! Och det är det jag undrar – vad har dr Barcccckkkkk med möss att göra? Eller rättare sagt; vad har dr Barck inte med möss att göra?
– Min vita st-st-st-stamprydnad är allt-allt-allt-sssssssss-så ingen MUS-tasch ...
– Nehej ... men medge – trots snömängden – det där var inte speciellt VIT-sigt (ha ha haaaa ..!). Har du stackarn blivit helt insnöad, har det gått helt åt skogen för dig?
– Jo, li-li-li-liiitttte insnöad. Och li-li-lite gått åt sko-sko-sko-gen ... nej, åt park ... parkkkk ... park ...svängen menar jag.
– Ja, du står här nästan på första parkett iförd nånting som alltså inte är en MUS-tasch. Vad är det då; en HAR-tasch? RÄV-tasch? PIS-tasch?
– V-v-v-v-vvvvemmmmmm är det egentligen som är från vetet! Du din .... gluttttt ....gluttt ... glutenfria snorbroms ...
– Snorbroms ... ska DU säga! Jag rakade mig senast i morse, i motsats till vissa andra. Mitt snor rinner alldeles coronafritt, så du bara vet!
– Du är då en riktig liten smilfink. Men snart är det vår och då kommer de andra finkarna som vill hälsa på i min trädkrona. Och då vill jag vara förberedd och fin. Apropå FIN-k!
– Jag är rädd för att din tangorabatt hinner smälta bort till dess. Eller ska jag kalla den pröjsare? Eller knävelborr?
– Kalla den vad du vill, men inte MUS-tasch.
– Och inte heller HAR-, RÄV- eller PIS-tasch? Kanske vi då ska uppfinna ett helt nytt ord: SNÖTASCH. Dr Barcks snötasch!
– De-de-de-de-dddeeetttttt lllåååttttttttterr inte riktigt klokt.
– Jag är kanske inte riktigt klok.
– Kanske d-d-d-d-ddddddetttt är DU som är en trä-trä-trä-skalle!
– Vi säger väl det. Nöjd nu?
– Passs .... p-p-p-p-p-passs ... p-p-p-passsssar mig bbrrrr .... bbbrrrrrrr .... bbbbbrrrrr ... BRRRRA!
13 februari
Radio är intellektets biograf och hjärtats teater.
– Tor Fuglevik (f. 1950), fd. norsk radio- och TV-chef, journalist, samhällsvetare och författare
TEMADAGAR Internationellt World Radio Day, International Condom Day, Internationaler Tag der Epilepsie, World Marriage Day, International Natural Day Finland Hulluna minuun -päivä, Näe unta rakkaastasi -päivä, Pusupäivä Sverige Tandborstbytardagen Tyskland Ändere-deinen-Namen-Tag, Tag de Kusses, Tag des Wals USA Galentine's Day, National Cheddar Day, National Tortellini Day, National Crab Rangoon Day, National Pork Rind Day, Autism Sunday, Kiss Day, Man Day, Madly In Love With Me Day, Get a Different Name Day, Employee Legal Awareness Day, Super Bowl Sunday Australien National Apology Day
TEMAVECKOR USA National Jell-O Week (13–19.2.), National Condom Week (13–21.2.), Take Your Family to School Week (13–19.2.)
Notera även Veckans ordskred och Veckans foto med vidhängande kommentar längst nere i blåggen!
I väntan på Vadå?
Det finns åtta miljarder människor på jordklotet just nu. När jag skriver den här meningen är antalet mera exakt 7 926 182 820. Men bara någon minut senare är de tre sista siffrorna uppe i 998. Och ytterligare sextio sekunder senare är de sex sista siffrorna 183 135. Och så där tickar det på. Med fart.
Åtta miljarder … Jag kan knappt hålla reda på de några tiotal som finns i min lilla skalle. Några få träffar jag öga mot öga, men 99,99 % av ”mina” människor finns i huvudet. Är jag riktigt petnoga så kunde också de där övriga 7 926 183 444 befinna sig nånstans under pannloben om bara min arma skalle skulle räcka till. Men redan med några tiotal vänner och bekanta och släktingar och grannar i daglig åtanke har hjärnan fullt upp med att uppdatera fakta och städa bort förbrukat minnesgods. Och den processen har ytterligare trögat till sig under de senaste två åren i takt med att de meningsskapande sociala banden har fallerat och de organisatoriska nätverken trasats sönder och tystnat. Lägg därtill alla andra kriser och krigshot på det globala planet och det kanske finns en alldeles naturlig förklaring till att det ekar så tomt i den igenbommade kroppen.
Det har uppstått ett vakuum i min dagliga tillvaro. Den inre tomhetskänslan står onekligen i en viss kontrast till det liv som bevisligen brusar och rusar i min omedelbara närhet. Det är då jag tänker på de där övriga 7 926 183 998. Ju fler människor på klotet desto mer trängs jag ut i marginalen. Eller? Hur är det möjligt att detta överflöd av liv som jag omges av knappast alls når in under min hud? Är jag dum i huvudet? Är jag dement? Är jag död?
För precis sjuttio år sedan skrev Samuel Beckett sitt absurda drama I väntan på Godot. Didi och Gogo sitter vid ett träd och väntar på Godot, som aldrig kommer. Alla försök till kontakt och meningsskapande dialog dem emellan liksom bara rinner ut i sanden. Allt är bokstavligen meningslöst, drömskt, overkligt. Lite åt det hållet är det också med mig idag. Också jag famlar, försöker formulera en mening, upptäcka ett sammanhang, också jag dröjer i tanke och handling, spanar både utåt och inåt. I väntan på Vadå?
P.S. Nu är vi 7 926 184 548.