26 mars
När telefonen ringer hela dagen håller man på att bli galen. När den inte ringt på en halv dag tror man det är något fel på apparaten. När den inte ringt på en hel dag håller man på att bli galen.
– Villy Sørensen (dansk litteraturkritiker, essäist och filosof, 1929–2001)
Dialersystemens dag, Spenatdagen, Nougatdagen
25 mars
När människor skapar en gud finns det ingen gud.
– Eugene O´Neill (amerikansk skådespelare, dramatiker, nobelpristagare (1936), 1888–1953)
Internationella dagen till minne av slaveriets offer, National Tolkien Reading Day / Läsa Tolkien-dagen (USA), National Ag Day / Jordbruksdagen (USA), Trandagen, Våffeldagen, Jungfru Marie bebådelsedag (nio månader före Jesu födelse)
En skugga av vårt minne
Glömskan är mitt gissel. Och då talar jag inte om dessa vardagliga tankestopp av typen "varför står jag här med kylskåpsdörren öppen, vad var det jag skulle plocka fram?" eller "... skräp, jag glömde veckoduscha orkidéerna igår", eller "hur kan jag ha glömt att koda in veckans foto i bloggen, jag tycker precis att jag redan gjorde det...?" Plus en lång rad ännu mera bagatellartade episoder i dessa sönderklippta vardagstimmar som coronakrisen drar med sig. Nej, jag talar inte om detaljglömskan men om den stora sammanhangsglömskan, de stora svarta minnesfläckar som likt en hjärnblödning sträcker sig över tid och rum; mänsklighetens, och mina egna, minnesförträngningar.
Convid-19 smittar min själ minst lika effektivt som den kanske en dag invaderar min kropp. I själva verket är smittorisken på psyket uppe i exakt 100%. Jag är redan kontaminerad av ett känslovirus som snabbt och effektivt gräver ner sig under huden och börjar äta sönder mitt finmaskiga emotionella nätverk som redan från förut är belamrat med kortslutningar och ärr. Oron, ovissheten och känslan av något oåterkalleligt spikar fast huden i nuet, ett slags korsfästelse mitt i fastan. Krisen sackar tiden och fördunklar perspektiven, i går och i morgon böjar ta allt tydligare adjö av varandra. Strandsatt i nuet noterar jag hur molnen jagar, skuggor skälver, sikten skymmer. Och jag får riktigt ta spjärn för att motstå frestelsen att låta ett sorg- och skuldsatt inre ge vika för yttervärldens hotbilder och krassa realiteter. Ett sårat inre jag möter ett känslolöst yttre något.
Då hör jag ivriga protester i digitalbruset: Du måste tänka positivt, se framåt, se möjligheterna, ha tålamod! Visst, jag ska hålla humöret uppe, tänka positivt, röra på mig, andas frisk luft, äta vettigt, undvika närkontakter och allt det där. Men faktum är också att jag också går igenom en sorgeprocess – att isolera sig är att dö en smula. I takt med att reviret krymper och hotbilder tornar upp i horisonten ställs inte bara min kropp på prov men kanske ännu mera min arma själ. Vem är jag utan alla mina dagliga ritualer, försvarsmekanismer och självkonstruerade aktiviteter som i normala fall håller livets våg i något slags balans? Vem är jag innerst inne, under huden? Och jag slås av tanken hur snabbt jag sugs in mitt lilla jag, glömmer människor som tidigare varit en del av min vardag, eller åtminstone av min arbetsvecka. För att inte tala om alla dessa mera sporadiska kontakter som förekommit i otal under årens lopp, många nu helt bortsuddade ur minnet.
Det vi alla har framför oss rent fysiskt en dag, men nu i första hand på ett psykologiskt plan, har Olle Adolphson redan fångat i kanske dyrköpta ord: Så går vi bort, men ändå finns vi här i år och dar. Så länge människorna minns oss håller vi oss kvar. Ångerköpt för att mina otaliga jagprojekt har fått styra så mycket av vardagen är det kanske inte så överraskande att jag nu också konfronteras med insikten att jag en dag är bortglömd. Är det människans lott att glömma, och att bli glömd? Kanske sett ur det historiska perspektivet men inte här och nu, och allra minst i kristider. Min coronaisolation är trots allt och åtminstone tillsvidare bara en lätt vindpust i fastans stormiga tider och jag börjar långsamt inse att allting inte handlar om mig – ganska lite faktiskt, nästan ingenting om jag är lite mera exakt. En påtvingad isolation är definitivt inte en angenäm upplevelse men den hjälper mig kanske, medan tid är, att skifta perspektiv både i den konkreta vardagen och i den ännu viktigare inre verkligheten. Landet står stilla, kroppen står stilla, psyket ryser. Men jag finns, vi alla finns och minns, så länge vi bryr oss om varandra.
SÅ GÅR VI BORT. Text: Olle Adolphson | Melodi: Mao Lindholm | Arrangemang: Jan Hellberg (för blandad kör, sopransaxofon/klarinett och kontrabas) Ingår i körhäftet En skugga av vårt minne, Sulasol, 2016.
24 mars
Uti en tid då store och nye uptäkter ske i alla naturens riken, då vetenskaper updrifvas til ovanlig högd, då snillen och vitterhet upmuntras, och konsten frambringar nästan underverk emot de förra tider, är det bekymmersamt at se det dyraste af alt, mennisko-slägtets rätt, vårdslösas. (1778)
– Anders Chydenius (finsk präst, läkare, skriftställare och riksdagsledamot, 1729–1803)
Internationella dagen för rätt till sanning om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, Världstuberkulosdagen, Europeiska dagen för hantverksmässigt tillverkad glass, National Cheesesteak Day / Ostbiffsdagen (USA), Chokladrussinsdagen
23 mars
Vädret uppfanns av Gud för att motbevisa meteorologerna.
– Ralph Boller (schweizisk skriftställare och aforistiker, 1900–1966)
Världsmeteorologidagen, Nordens dag, Matlådans dag, National Puppy Day / Valpdagen (USA)
Veckans foto
En smågrotesk syn – fiskar i en kyldisk i huvudstaden Ponta Delgada på ön San Miguel på Azorerna. Azorerna är en autonom portugisisk ögrupp mitt i Atlanten och består egentligen av nio öar där Sao Miguel är den största (759 kvadratkilometer). På Azorerna bor ca 280.000 människor (i Ponta Delgada 80.000). Utbudet av fisk och skaldjur är självfallet stort och kvaliteten hög.
22 mars
Om vatten är bra för människokroppen, varför går vi då med gummistövlar, regnrockar och paraplyer för att undvika det?
– W.C. Fields (amerikansk komiker, skådespelare och jonglör, 1880–1946)
Internationella vattendagen, Pannkakor a la Bayern-dagen, National Goof Off Day (USA) / Undvik att jobba och gör något kul i stället dock med hänsyn till det nationella läget-dagen (Finland)
Näsan i blöt
Nu när nationella och internationella orosmoln drar in över kusten ska jag vara lite försiktig med ordvalet. Dagens rubrik syftar inte konkret på jag skulle uppvisa något virussymptom, men nog bildlikt att jag rör mig i virusträsket. Det är alltså det jag inte ska göra just nu, lägga näsan i blöt där, alltså. Sällan har det konkreta och det bildlika idkat så nära umgänge som i det här fallet: Om jag sticker näsan i blöt är risken stor att jag också får en blöt näsa. Vilket väl egentligen borde vara ganska självklart. Jag ska alltså inte ta mig vatten över huvudet, inte protestera mot utegångsförbud till exempel.
Nej tvärtom, jag applåderar (med handskarna på visserligen..) åt alla vettiga restriktioner. Jag ska verkligen inte ropa hej innan jag är över bäcken men nog till bekanta som, liksom jag, högst en gång i veckan besöker det välsignade snabbköpet, visserligen då också som en tjuv om natten och med is i hatten. Där kryssar jag sedan småsvettig mellan tonfiskburkar och vattenmeloner, medelhavskryddor och havtornsdrycker, de sistnämnda proppfyllda med omega 7 som älskar mina torra slemhinnor. Däremot är jag inte riktigt torr bakom öronen efter morgonduschen men jag fortsätter i alla fall med motionsgåendet längs strandkajerna tidiga förmiddagar och där noterar vad som gömts i snö och så vidare, och kanske med det skarpa teleobjektivet fångar en och annan återvändande sjöfågel eller en och annan överdrivet förutseende valarbetare. Jag trivs som fisken i vattnet med att hålla mig på landbacken men märker att jag nu håller på att hamna ut på hal is med mina inte alls vettiga men desto mer vattiga formuleringar. Hajar du?
Jag känner ett stänk av vemod när jag noterar att motsatsen till modersmjölk är farvatten och jag översvämmas av förtvivlade frågor: Varför får inte jag lida när Barösunds farled!? I mitt inre ser jag ett hav av människor men framför mina tårade ögon knappt en själ. Jag undrar, med C G Lindstedts sällsynt välformulerade och insiktsfulla ord: Får man dränka sig var som helst eller måste man först skaffa sig ett vattenpass? Det har regeringen inte sagt ett knyst om även om många ministrar talar många språk alldeles flytande. Ah, jag kunde drunkna i statsministerns källklara madonnaögon men när mina ordrika kärleksförklaringar forsar och skvätter kring Statsrådsborgen är det som att hälla vatten på en gås. Det är det som ingen tänker på: När man räddar en person från att drunkna måste man först få personen ur vattnet och först därefter vattnet ur personen. Hjälp! dra upp mig ur detta dagligen lika intressanta havsvattenstånd som omgärdar min finlandssvenska kust, jag håller på att s(v)imma i ett hav av självömkan och överdriven sjölivsoerfarenhet. Skulle det bara passa in i sammanhanget skulle jag nu gå på tunn is men jag har redan sjunkit till botten – jag en droppe i havet, jag alla dessa droppar som urholkar stenen. Den enda tröst jag kan tänka på just nu är liknelsen om att min kropp är som isen, min själ är som vattnet och min ande är som ångan. Andra människor består till 60% av vatten men jag är 100% vatten – jag, ett enda stort H2O. När kroppen sjunker försöker jag därför hålla ångan uppe. Så svävar min ande några meter ovanför marken, i höjd med eltrådarna – "vattenfall som lärt sig gå på lina". Och senast nu förstår jag med all önskvärd tydlighet att jag faktiskt inte ska lägga näsan i blöt, hellre upp i himlen, högt ovanför molnen.
Må Internationella vattendagen bli en riktigt våt fest innan också den bubblan brister!
Fotot: Kaskelot (tror jag!) strax utanför ön Sao Miguel på Azorerna.
21 mars
Jag hoppas att vi till sist ska inse att det bara finns en ras – den mänskliga rasen – och att vi alla tillhör den.
– Margaret Atwood, (kanadensisk författare, poet och litteraturkritiker, f. 1939)
Internationella dagen för avskaffandet av rasdiskriminering, The International Day of Nouruz (vårhögtid av persiskt ursprung), Internationella Downs syndrom-dagen, Internationella poesidagen, Internationella sömndagen, Internationella skogsdagen, Astrologidagen