Veckans ordskred (v. 20)
Den som talar illa om svärfamiljer lider troligen själv av tveksam härstamning (vilket parentetiskt är nästan lika självklart som att ätt och börd är nästan samma sak, att en sambo ofta är en jäkel på samba och att regnbågsfamiljer sällan, och allra minst i Ukraina, slår sina barn gula och blå) och att man av detta blodsbandsdrypande (genea)logiska resonemang följaktligen kan konstatera att en dylik person ej må bära familjevapen.
15 maj
Det är alltid gott att veta var man har sin familj och sina vänner, oavsett om man behöver dom eller inte.
– Alan Alexander Milne (1882–1956), brittisk författare och dramatiker, Nalle Puhs upphovsman
TEMADAGAR Internationellt Internationella familjedagen, Internationella dagen för krigssamvetsvägrare, Världsbakningsdagen Finland De stupades Dag Sverige Arbetslöshetens Dag, Kardemummabullens Dag USA National Chocolate Chip Day, Bring Flowers To Someone Day, HG Awareness Day, Stepmother's Day, VBF Day of Awareness, National Safety Dose Day, Nylon Stocking Day, Shades Day, Straw Hat Day, Peace Officers Memorial Day
TEMAVECKOR USA National Emergency Medical Services Week, National EMSCULPT Week
Självständighetsdag Paraguay (från Spanien 1811)
Notera också Veckans ordskred och Veckans foto med vidhängande text längst nere i blå ...ggen!
Veckans MORdskred (v. 19)
När morfar i takt med moraklockans tickande i morse på Morsdagen repeterade morse på mormor började morbror, den morske moralisten med den morka blicken, frenetiskt planera en moralpredikan till morgonmålet samtidigt som han dovt morrande bearbetade morteln och övervägde att också beställa en morfinspruta och ett par knivar från Mora, men det resulterade ju bara i att mor, som vädrade morgonluft, också fick något mordiskt i blicken men i morgonpigg ton satte igång att högljutt spela Van Morrisons låt Brown Eyed Girl vilket bara bevisar att morötter smakar bättre än moralkakor.
Morsan
Idag på Morsdag kör ordlekaren i mig igång på en gång. Mor-gonluft, Mor-se, Mor-bror, Mor-ot, Mor-fin, Mor-gondag och (hemska saker!) Mor-d. Ja, det är lite krystat och smågalet, det medges, men jag tror att mor Marianne – om hon levde skulle hon vara nästan 102 år – hade småskrattat åt mina verbala slängkyssar.
Och jag tänker på henne med värme. Ändan av den en meter breda väggen mellan kök och vardagsrum har jag målat mörkröd (bild nertill) och här hängt upp några av mammas konstnärliga alster; överst tre målade porslinstallrikar och under dem tre tavlor; en akvarellmålning med sagomotiv, en fusktavla med motiv från Paris och en oljemålning föreställande en kopparkanna med blommor stående på ett litet rottingbord mot en gråblå bakgrund.
Rottingbordet, det originala, står på golvet precis under målningen och speglar så att säga konsten mot verkligheten. Det lilla bordet – en gåva på pappas 60:e födelsedag 1953 – är täckt av sex kakelplattor som mamma kolorerat med gröna bladmotiv. På bordet har jag placerat pappas cigarettställ (även det målat av mamma) och en liten gumma i lera, kanske ett självironiskt porträtt av amatörkonstnären själv.
Men hur var det med den där parisiska fusktavlan? Jag kommer faktiskt ihåg när hon i min barndom nån gång på 50-talet skapade den. Duken var indelad i numrerade färgfält som motsvarade siffrorna i den medföljande färgtubslådan. Sen var det var bara att smeta rätt färg i rätt fält och – voilà! – triumferande vifta med konstnärsbaskern. Men det här var ett undantag. Mest målade mamma porslinstallrikar, koppar och fat, som sedan brändes och förgylldes.
På fritiden sydde hon pannlappar, huvor till kaffekannor och små dekorationstavlor på sin älskade Elna-symaskin som hon, på 1960- och 70-talen, dagtid sålde på Stockmanns varuhus. Sålde symaskiner alltså – pannlapparna levererade hon till Askartelutyö, en stilig liten presentaffär på Norra Hesperiagatan som förestods av hennes tre mostrar Pia, Sirkka och Ragni. (Apropå Pia – se Alla dessa mödrar nertill).
Mycket har jag lärt mig av mamma, bland annat att Skapelsen och det konstnärliga Skapandet har samma bakgrund och avsikt; att synliggöra det osynliga. Påmind om detta ska jag, den här gången, avslutningsvis alltså inte bjuda på någon av mina sedvanliga torra och jästfria mor-alkakor.
FOTON: Mamma föddes i Vasa 1920 och dog på självständighetsdagen 1999 i Helsingfors. Studiofotot är troligen taget i början av 1960-talet. På väggen nedan har jag samlat några av mammas skapelser. Ofta använde hon trollsländan som sin signatur och jag har ofta undrat vad som låg bakom det valet. Mamma kunde ju lite tyska; Wasserhexe och Teufelsnadel för ju tanken närmast till olycka och elände, till och med till onda makter. Eller såg hon bara de skimrande vingarna, kanske tänkte hon på deras korta liv? Men mammas sländor är mjuka och böjliga i formen, oftast bekymmerslöst lättsamma och livsbejakande. Framförallt hade mamma ett estetiskt sinnelag, det vackra och harmoniska stod i centrum för hennes pejlande blick, och det har jag troligen ärvt just av henne.
8 maj
Man kan lita på sin mamma, även om hon är en hyena.
– arabiskt ordspråk
TEMADAGAR Internationellt Röda Korsets dag, Internationella Talassemi-dagen, Världsdagen för äggstockscancer, Hågkomst och försoning för dem som omkom under andra världskriget (FN), Internationella vikingadagen, Världsåsnedagen Finland Äitien päivä Sverige Morsdag, Nässlans dag, Gosskörernas dag Tyskland Ohne-Socken-Tag USA Mother's Day, No Socks Day, Free Trade Day, Mothers at the Wall Day, National Coconut Cream Pie Day, National Have a Coke Day, National Student Nurse Day, Tryuman Day, Buddha Day, Victory in Europe Day
Notera också Veckans MORdskred och Veckans foto med vidhängande text längst nere i blåggen!
Alla dessa mödrar
Det här är egentligen ett litet sidospår i min släkthistoria, men ett mycket intressant sådant. Min mammas morfar, min mormorsfar alltså, hette Karl Emil Ståhlberg och var en av Finlands främsta fotografer och kulturentreprenörer i slutet av 1800-talet. Han var första gången gift med Aurora "Rori" Lindgren men när hon 1896 födde deras fjärde barn, min blivande mormor Elsa, dog hon tragiskt nog i barnsäng.
Bara ett par månader senare, i junis vackra månad, seglar Kalle Ståhlberg i sin ensamhet till Hangö där han har för avsikt att vila upp sig på badanstalten. Föga vet han att livet, igen, ska ta sig en tvär gir. Han träffar nämligen Sonja Gerasimov som tillsammans med sin mor Claudia rest från St Petersburg till denna berömda badort i det finska storfurstendömet. Det blir en blixtförälskelse, och på hösten gifter sig Kalle och Sonja i Helsingfors. Claudias äkta hälft, alltså Sonjas pappa, hette Nikolaj och hade varit en förmögen guldgruvsägare i Irkutsk i Sibirien. Han dog 1890. Barnen, Niko och Sonja, har i början av 1890-talet studerat i St Petersburg, han till marinofficer vid den ryska flottan och hon i Elisabet-institutet med inriktning på att lära sig allt en idealisk hustru och mor måste kunna.
Kalles och Sonjas äktenskap drar igång med fart och de börjar producera ättelägg med nästan matematisk precision; ungefär var adertonde månad föder Sonja sammanlagt sju friska barn mellan åren 1897 och 1909. Det första döps till Leonie men kallas allmänt för Pijo, eller Pia. Det är hon som står på bordet vid mamma Sonjas sida. (Det var Pia, själv skicklig pianospelare, som uppmuntrade mina föräldrar att hyra ett piano åt mig. Året var 1960 och jag var då tolv år). Till höger sitter Claudia och till vänster Claudias mor Elisaveta. Fotot är troligen taget 1899.
Sonjas pappa hade alltså dött redan 1890, mormor Elisaveta dog 1901 och mamma Claudia 1909. Och när även Sonjas bror Niko inte längre fanns bland de levandes skara ärvde Sonja 1909 en större förmögenhet. Kalle anade morgonluft och övertalade Sonja att finansiera ett stenpalats – Apollohuset – på Södra Esplanaden 10 i Helsingfors (i dag i Justitieministeriets användning). I nedersta våningen byggdes "Nordens största biograf" (för 500 gäster), samt en restaurang, andra och tredje vångarna fungerade som hotell medan fjärde våningen reserverades för familjen Ståhlbergs stora familj. Vindsvåningen inreddes till fotoateljé.
Om detta kreativa och tidvis dramatiska familjeliv – och även många andra mödrars livsöden – kan man läsa i min bok Under huden är jag många: Se information här ovan i blåggen.
Foto: Det 123 år gamla svartvita fotot har jag med lätt hand beskurit och manipulerat i Photoshop.
Skrattanfall
På World Laughing Day den första maj är det meningen att vi ska garva och gnägga åt denna galna värld som i övrigt mest producerar gråt och tandagnisslan. Men finns det något mindre skrattretande än en människan – denna snarstuckna, skrytande, skrävlande, titel- och maktsjuka galning som finner en sadistisk njutning i att förringa andra och samtidigt blåsa upp sig själv, som döljer sin förkrympta själ bakom högfärdighetens stela mask, som bokstavligen slår sig fram på andras bekostnad, som är känslokall och arrogant.
Och ändå, eller kanske just därför, finns skrattet – det förlösande, det upplyftande, det hjärtliga. Men, men ... Milan Kundera skiljer på änglarnas och djävulens skratt, de förras är lycksaligt, den senares illvilligt. Och så finns det förstås en lång rad andra skratt som ligger där någonstans mellan ytterligheterna; hysteriska, krystade, aningslösa, sadistiska, belåtna, vemodiga skratt. Och några till, även ansträngda skratt. Det tandfyllda gnägget signalerar alltså inte per automatik glädje och godhet, välvilja och vänskap, samspel och gemenskap. Att inte skratta åt en maktmänniskas antydda roligheter garanterar dessutom en enkel-biljett ut i periferin.
Kanske mänskligheten nån gång i framtiden (om den nu överlever sin mentala enfald) kommer att lösa sina internationella konflikter genom humoristisk envig. Landets president/kung/härskare möter kontrahenten i en drabbning där det gäller att få den andra att skratta så han tappar koncepten, kissar på sig eller helt enkelt skrattar ihjäl sig. Den vinner som inte kan sluta att skratta – "skrattar bäst som skrattar sist". Förloraren skickas till lämplig clownskola där han får träna att halka på bananskal, betrakta sin sura nuna i överbelysta narrspeglar och dygnet runt använda röd lösnäsa. Det kan kanske krävas ett par-tre decenniers omskolning men sen torde även den torraste och tristaste typen ha skalat av sig den stela maktmasken och filat bort den värsta självgodheten.
Det minsta man kan begära av en potentat med pondus är en glimt i ögonvrån. Nämligen.
Foto: Bilden är tagen i samband med Fringe Festivalen i Edinburgh 2016.
Veckans aktuella konstaterande (v. 18)
Uppblåsta, högdragna och sprickfärdiga typer med gas i magen är sällan bra ballongförsäljare
1 maj
En bra clown vet man aldrig var man har.
– Erik Clausen (f. 1942), dansk skådespelare, filmregissör och manusförfattare
TEMADAGAR (urval) Internationellt World Laughter Day, Global Love Day, Internationella barfotalöpningsdagen, Världsastma-dagen Finland Vappu Sverige Arbetarrörelsens dag, Budapestbakelsens dag Tyskland Tag der Museumsbahnen USA May Day, Law Day, No Pants Day, National Chocolate Parfait Day, National Loyalty Day, National Mother Goose Day, School Principals' Day, School Bus Drivers Day, Silver Star Service Banner Day, National Lemonade Day, Therapeutic Massage Awareness Day, National Purebred Dog Day, National Executive Coaching Day, New Home Owners Day, Lei Day, National Photography Month
TEMAVECKOR (urval) USA Small Business Week, National Wildflower Week, Screen-Free Week, Choose Privacy Week
TEMAMÅNADER (urval) USA ALS Awareness Month, American Cheese Month, Better Speech and Language Month, National Asparagus Month, Older Americans Month, Asian American and Pacific Islander Heritage Month , National Military Appreciation Month
VÄLKOMMEN TILLBAKA TILL BLÅGGEN, kul att du läser och reflekterar! Efter en enmånads blåggfasta fortsätter jag igen att blågga på söndagar. Notera även Veckans aktuella konstaterande och Veckans foto med vidhängande text längst nere!
Ballongtankar
Det är riskabelt att tänka himmelshöga tankar dessa tider: Krockande rymdavfall, kärnvapenbestyckade missiler, interkontinentala ballistiska robotar, störtande flygplan, kameraförsedda droner … Och en massa annat som bara fantasin sätter gräns för – skyn är full av hot och skrot som jag inte har en chans att värja mig mot om de skulle råka trilla ner.
Och nånting liknande är det också i huvudknoppen: En massa negativa och destruktiva tankar som tidvis löper amok mellan hjärncellerna och helt sorglöst spränger välbevarade idébanker och tankelager till mos och förvandlar mitt mentala reservlager på några ödesdigra ögonblick till en rykande svart sothög.
Världen runtomkring, och min tankevärld – hur ska jag vrida och vända mig när utsidan tenderar att invadera insidan? Och jag tänker på alla dessa författare som skriver livsförvandlande texter och kompositörer som tonsätter odödlig musik – inte utgående från djup kärlek och euforiska känsloupplevelser men från bottnen av en svart sorg, från hudnära brister och förluster. Och även om jag nånstans i mitt innersta förstår att tiden ibland smetar helande salva över själen så kan jag inte undgå tanken att kriser och tillkortakommande också bär på potentiella välsignelser. Men det gäller troligen bara andra människor, knappast mig.
Första maj; vårkänslor, blomknoppning, solljus, sommaraning, kärlekskutter – hur fel fäster sig inte de bilderna på sönderbombade höghus, hur falskt klingar inte de orden i en narcissistisk despots blodtörstiga mun? Två verkligheter frontalkrockar och det finns knappast några trolleritricks som kan lösa den gordiska knuten. Vad göra? Det finns bara ett svar: Att på något sätt – kanske med ord, kanske i toner – försöka foga samman det orimliga med det rimliga, det svarta med det ljusa, det lätta med det tunga. Så gjorde också de första luftfararna på 1800-talet. De fäste en enorm gasballong över en tung korg av vide som hade plats för både människor och diverse vägande utrustning. Och när man sedan släppte ankaret drogs det förut så jordbundna ekipaget – till allas stora häpnad! – upp i höjderna med en nästan gudomlig styrka. Det omöjliga hade plötsligt blivit möjligt.
Idag på Första maj firar jag den omöjliga tankens ballongdag.
Foto: JAN UNESTAM är skådespelare och utbildad cirkusartist hos Ecole Philippe Gaulier. Han var med om att starta Cirkus Cirkör, han är magiker och skådespelare i Malmö Magic Maffia och konstnärlig ledare för Kompani Kanalje och Kompani Paradiso (tillsammans med Magnus Jarlöv). Dessutom har han startat och drivit nycirkuskompaniet Idiot Savant, nattvarietén Salong Giraff och sommarvarietén Varieté Hablingbo. Bilden är tagen i samband med Finsk-svenska handelskammarens 80-årsjubileum på Grand Hotell i Stockholm 2016.