Veckans foto(n)
URBAN, PUTIN OCH DEN GRÄNSLÖSA EGOISMEN
Om det är som Lena Andersson (se temadagen överst) säger att spegelkulturen är ett grymt öde för samtidsmänniskan och att vi är skapta för att inte se oss själva hela tiden, är Urbans liv troligen det motsatta. Ja, han kanske inte kan SE sig själv hela tiden men han upplever troligen sig själv genom kroppen och de behov den ställer, hela tiden. Antingen äter han eller så vilar han. On off. Med tanke på hans frekventa besök på Café Terrace, alltså många gånger per dag, kan man lätt dra den slutsatsen att hans off-knapp helt har hakat upp sig. Och det skulle inte förvåna så ofta som han sticker ut hakan och tuggar, stressar och flamsar omkring. Åtminstone dagtid verkar han gå på i ett. Även vintertid. Kanske speciellt vintertid.
Nu är det här med ekorrar inte alldeles problemfritt eftersom allt handlar om dem själva – jag, jag, jag. Stamgästerna på Café Terrace är ju i första hand småfåglarna. Men där det finns föda finns det också feta typer av alla möjliga slag – smånervösa och loppbitna duvor, näbbiga koltrastar, blixtsnabbt rusande mustanger, och så alla dessa vitludna urbaner som helt etikettsbefriade och vigt cirkusaktigt kastar sig in på caféet som om de ägde stället och därmed tror sig kunna bete sig hur som helst. Nej, att vara säsongsarbetande småfågelrestauratör är ständigt förenat med moraliska ställningstaganden, estetiska kompromisser och hjärtslitande känslomässiga konflikter. Det som för andra kanske ser ut som ett enkelt fågelmatsbestyr är i själva verket ett veritabelt sisyfosarbete som tar och tär på krafterna, de obefintliga.
Och jag spänner ögonen i Putin. Hans totalt hänsynslösa, patologiskt snedvridna och narcissistiska gangstergäng påverkar även min vardag, min framtidstro, min kreativitet. Hur ska jag, som knappast ens kan lösa terrassens gastronomiska utmaningar, kunna förväntas hantera de astronomiska provokationer som en maktgalen president serverar där strax bakom min rygg! Jag vill inte huka och stoppa huvudet i sanden, inte heller fly in i min blåa blåggbubbla, men jag vet å andra sidan inte riktigt vad jag ska ta mig till. Mitt härskarvälde är en muromsluten terrass, 30 kvadratmeter stor, befolkad av olika lurviga raser och fjäderförsedda flaxare som alla, på sätt eller annat, ska leva tillsammans, med eller mot sin vilja. Jag kan förstås helt sonika strypa matkranen och sätta lapp på luckan men efter en kort tid sitter jag i så fall här ensam och ugglar. Hornugglar. Och det är ändå ett värre öde än att alla är i luven på varandra.
Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig. Alltså fortsätter jag att sucka över obefintliga bordsfasoner och ständigt upprepade smärre krogslagsmål och försöker se det positiva i att driva en utskänkningsrörelse som åtminstone delvis underlättar några pälsklädda, och många fjäderlätta, individers vintriga vardagar. Kanske det här är min livsuppgift just nu: att se och förstå något lite av det djuriskt glupska beteende som försiggår här kring fettkorv, solrosfrön och jordnötter. Och det där med lite fetma kan ju faktiskt ha sina fenomenalt frodiga fördelar ibland. Det står ju till och med i Bibeln: Om en trind leder en trind faller ingendera i gropen.
FOTO: Han heter Urban (alla ekorrar heter Urban) och hör till stamgästerna på Café Terrace, inte minst vintertid. Väl påpälsad och elegant skulle man kanske tro att det handlar om en gentleman men under den ludna kostymen döljer sig en trapetskonstnär och cirkusartist av oanade mått.
25 februari
Att ständigt möta sin ofulländade form är inte mänskligt. Vi är skapta för att inte se oss själva hela tiden.
Lena Andersson (f. 1970), svensk författare och journalist. Citatet är ur hennes senaste bok Studie i mänskligt beteende.
TEMADAGAR (bl.a.) Finland Andra söndagen i fastan. Tema: bön och tro Sverige Grapefruktens dag, Kälkåkningens dag Tyskland Tag für Schachtelsätze USA National Clam Chowder Say, National Chocolate Covered Nut Day
TEMAMÅNADER (bl.a.) februari: Internationellt International Vegan Cuisine Month USA National Weddings Month, National Hot Breakfast Month, National Cherry Month, Creative Romance Month, National Snack Food Month
Självständighetsdag Kuweit (1990 från Storbritannien)
Längst nere i blåggen hittar du VECKANS INTERNATIONELLA UPPMANING och VECKANS URBANA FOTO(n). Nästa blågg: 10 mars. Vintern övergår sakta mak i vår. Vår vår.
Veckans foto(n)
Carne vale ≈ ajöss kött!
Nu börjar nedräkningen. Fastan står för dörren och inleds på askonsdagen för att sedan pågå i fyrtio dagar. Men före vi går in i en mera återhållsam livsstil med minskat födointag överlag, och speciellt kraftig reducering av allt det goda vi helst inte skulle vilja avstå från, får vi ta ut svängarna både fysiskt och gastronomiskt. Som kulturfokuserade finländare med känsla för stil och form håller vi förvisso ännu ett fast grepp om de sista Runebergstårtorna men kastar samtidigt lystna blickar på vispgräddsfyllda fastlagsbullar impregnerade med en massa mandel (mandelmassa) eller sylt ("slarvsylta" som inte hör hemma i de här sammanhangen). Garnerade med gräddmustacher och utsöndrande djupa behaglighetssuckar är vi sedan beredda att bära vårt kors av aska på pannan de närmaste sex veckorna.
Annat är det i det katolska Sydamerika och speciellt i Brasilien. Karnevalen i Rio inleddes för ett par dagar sen och pågår till lördagen den 17:e. Där lyser fastlagsbullarna med sin gräddvita frånvaro och i stället intas gator och torg av överdådiga festparader – speciellt idag söndag och i morgon måndag på arenan Sambodromo – i en färgskala som inte lämnar ett enda färgpigment i sticket. Halvnakna dansare marineras i och omsluts av pärlskimrande och fjäderglänsande munderingar för att sedan bättre kunna utstå de kroppens prövningar som de närmaste veckorna serveras varje troende katolik. Karnevalen i Rio är ett visuellt och auditivt spektakel av en magnitud som man knappast kan föreställa sig, en livets och glädjens explosiva urladdning. Samtidigt är den startskottet på, och redan nu i februari en antydan om, påskens under: att kroppen visserligen först ska lida men sedan i triumf återuppstå, att döden ska döden dö.
Jag har inte varit i Rio men i många år har jag följt med och fotograferat Sambafestivalen i Helsingfors. En jämförelse dem emellan är förstås orättvis men i brist på originalfoton från Rio vill jag, så här nästan på gränsen till vårvinter, exponera några egna (sommar)motiv från vår egen sambafestival på Senatstorget. Platsen är väl uttänkt: I Statsrådsborgen till vänster kommer den nya presidenten att varje fredag presidera som ordförande för Statsrådets möten. På torgets motsatta sida står Universitetsbyggnaden och mellan dem, Domkyrkan. Och mitt emot kyrkan: kommersen och det sjudande vardagslivet. Jag hoppas det politiska toppskiktet, hjärnkontorets eminenta företrädare och kyrkans andäktiga representanter åtminstone i tanken kan se framför sig karnevalens förpliktande engagemang och renande effekt för oss vanliga knegare och samstämmigt börjar arbeta för att vår finländska fastlagsbulle, hur godomlig och smarrig den än är, ska få en lite mera färgstark inramning, trots snö, trots is, trots mörker. Eller kanske just därför. Jag förelsår att det ska arrangeras en festligt kolorerad och taktfast fastlagssamba mitt i vintern runt en ENORM vispgräddsvit fastlagssemla mitt på Senatstorget. Med presidenten, biskopen och universitetskansler som fördansare!
FOTO: Helsinki Samba Carnival har existerat sedan 1991 och arrangeras av Finlands sambaskolors förbund. 2024 års karneval utspelas 3–9 juni. Bilderna är från de senaste årens jippon.
11 februari
Det måste vara en mänsklig rättighet att vara sjuk på ett sätt att man kan ha lite glädje av det.
Halvdan Sivertsen (f. 1950), norsk sångare, musiker, låtskrivare och politiker
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt Världsdagen för de sjuka, Internationella 112-dagen, Internationella dagen för kvinnor och flickor inom vetenskap, Världsdagen för äktenskap Finland Fastlagssöndagen. Påskkretsen, söndagarna före fastetiden. Tema: Guds kärleks offerväg Sverige Fastlagssöndagen Tyskland Was geschehen ist ist geschehen Tag USA National Inventors' Day, National Pepparmint Patty Day, National Shut-In Visitation Day, National White Shirt Day/White T-Shirt Day, National Don't Cry Over Spilled Milk Day, National Make A Friend Day, Super Chicken Wing Day, National Latte Day
TEMAMÅNADER/februari (bl.a) Internationellt International Vegan Cuisine Month USA National Black History Month, Canned Food Month, National Children's Dental Health Month, National Fasting Februari, Low Vision Awareness Month, National Bird Feeding Month
Självständighetsdag Japan, Vatikanstaten
Längst nere i blåggen: VECKANS UPPRIKTIGHET och VECKANS SAMBAFOTON! Nästa blågg: 25 februari
Sjukt frisk
På Världsdagen för de sjuka vill jag, utan att för en sekund bortse från lidandets plåga, bolla med lite friska ord och ljusstarka bilder. Sjukt frisk i rubriken betyder alltså mycket frisk. Superfrisk. Sund i roten. Framtidsfokuserad. Hälsa är förvisso ett relativt begrepp men sjukdomen spikas ofta fast med ett överflöd av specifika diagnoser, ofta skrivna på latin dessutom. Ju mer vi känner till om människans kropp desto fler diagnoser. Karikatyrtecknaren Kari Suomalainen gjorde sig lustig över detta en gång genom att teckna en stor och mäktig doktor som står vid en sjuksäng och räknar upp ett antal diagnoser (på latin, förstås!) som patienten lider av. Patienten själv, en gammal skruttig liten gumma som sett sina bästa dagar, svarar lättad och tacksam: Oj, tack doktorn, jag som redan trodde att jag var sjuk!
Nej det är inte lätt att veta var gränserna går, vem som är sjuk och vem som klassas frisk. Kanske det beror på att inga gränser egentligen finns, att ingenting i det här sammanhanget är absolut. De kroppsligt relaterade diagnoserna är otaliga men också den psykiatriska vårdapparaten bollar med sjukdomsbestämningar som kan klistras på snart sagt vem som helst i dag. Jämfört med den fysiska sjukdomsbilden är den psykiska i allmänhet lite svårare att upptäcka och notera. Vi älskar att peta på ytan, plåstra och picka, skära och sy men när känslorna börjar åka karusell tappar vi snabbt fotfästet och vet varken ut eller in. Då hjälper inga plåster och bandage, inte ens gelbildande hydrofiberförband, polyuretanskum eller medicinsk honung. Lite lättare blir det att utstå ett segt missmod eller upprepade uppvakningar i vargtimmens tysta dunkel om det finns nån som lyssnar, sitter bredvid, håller hand, frågar, och lyssnar ännu mera. Nån som i djupet av sin varelse upplevt dagens och nattens prövningar och vet att de, trots allt, är övergående.
Kropp och psyke är tämligen lätta att hantera (nåja ....) och på något plan möjliga att förstå. Men när anden kommer på tal får mången något fladdrigt i blicken. Kanske är det bilden av en sträng Gud och en potentiell helvetisk framtid som plötsligt lyser som stoppljus på det krassa intellektets autostrada — hit men inte längre! Kanske har andras gamla – medeltida! – vanföreställningar om Gud och tro omedvetet kopierats och anammats och så småningom byggt en försvarsmur runt den egna kroppen och förpassat allt tal om andlighet till avdelningen för flum, floskler och fanatism. Och så där haltar man sedan fram på livets kullerstenar fullkomligt omedveten om att det inte var så färden skulle framskrida. Idag har ytans liturgi anammats och format kulturen så till den grad att navelskåderi och narcissism närmast ses som norm och ideal. Kom inte hit och tala om andlighet för då får du på käften!
Men anden är kroppens salva och själens smörjmedel och vill ingenting annat än att serva och upprätthålla hela min varelse och fungera som ett elixir som min psykofysiska kropp, ofta helt omedvetet, ständigt suktar efter. Och ändå har jag så svårt att riktigt förstå mig på den. Ja, alltså det här att jag i första hand och innerst inne faktiskt är ande, att kropp och psyke mycket betänkligt börjar halta utan andens medverkan. Och inte har jag heller riktigt lätt att förstå att jag dessutom är skräddarsydd för denna värld, för denna apokalyptiska tid, att också jag, en bland åtta miljarder, har en alldeles specifik roll i det här dramat. Men vilken? Jag känner mycket för clownen, denna tragikomiska figur som ständigt pendlar mellan tragik och komik. Det gör också jag – gillar både galet roliga och djupt tragiska filmer. Men jag kan knappast säger att jag lider speciellt mycket av detta biopolära tillstånd. Spelar det förresten nån roll? Spelar jag nån roll? Är jag frisk eller sjuk? Kanske bara friskt sjuk? Eller sjukt frisk?
Troligen.
FOTO: Vinjettbilden är från en Pridefestival i Helsingfors härom året. | Fotot av clownen som betraktar den förbipasserande mannen knäppte jag i Edinburgh, England i samband med en Fringe-festival. | Glatt och spontant dansande var det utanför Musikhuset på Helsingforsdagen förra sommaren. | Och med den glittrande sambaflickan uppmanar jag blåggbläddraren att även kasta ett öga på veckans foton längst nere i blåggen!
Mitt i allt
Jag kan utan större ansträngning känna mig betydelselös, osedd, anonym och till och med overklig i den värld jag befinner mig just nu. Där dagarna förr framlevdes i en viss regelbunden växling mellan högtid och lågtid, mellan fest och vardag, kvarstår idag en massa söndermosade sekunder, minuter och timmar som jag inte blir riktigt klok på. Lyckligtvis fungerar naturen här som en blankpolerad spegel och presenterar en bild: floden kräver bäddar och bankar för att kunna flyta framåt, annars går det illa. Så går det ofta för mig: flödar ut i en anonym tillvaro i ett monotont landskap där den mesta energin går ut på att hålla mig flytande. Inte vara kreativ, inte social, inte lustig, men att med vita knogar försöka klamra mig fast vid räddningsbåtens reling. Det är en liten överdrift, men bara en liten.
Normal åldersnoja? Beklagligt sjukdomssymtom? Rester av osmälta mardrömmar? Kanske det också. Men framförallt en ihärdig, närmast kronisk oro över vad människan, den från början perfekta, håller på att ställa till med i olika delar av världen just nu. I mina tankar återkommer jag ständigt till denna översvämning, till denna brist på gränser som skapar kaos. Butiker som håller öppet 24/7 och mobiltelefoner som läcker texter, bilder, annonser, ljud och oljud, musik och magi dygnet runt är kanske bara bagateller i sammanhanget, eller till och med nödvändiga ingredienser i ett liv som ständigt kräver min närvaro, min nåbarhet. Men kroppen skakar ju, mitt psyke vacklar, anden håller andan! Nånting är definitivt fel stämt! Eller är det bara min tinnitus som spelar ett spratt, en reaktion på att min småstela lekamen ganska vårdslöst hänger och slänger på det guppande framtidshjulet?
Idag firar världen Global Community Engagement Day och Finland arrangerar samtidigt presidentval. Det är massornas dag, det stora sociala engagemangets dag, kollektivets jubileumssdag. Men kanske det också är en gränsdragningens dag? Och det behövs minsann just nu – en dag som fångar upp, som binder samman olika viljor och vedermödor, som fokuserar på en gemensam tillvaro och framtid. Mycket talar nämligen för att där självupptagna kroppar oemotsagda får verka blir det strul och strid. Blandar man lite psyke med i anrättningen kan soppan fortfarande koka över men kanske i något långsammare takt. Men det finns, tror jag, bara ett sätt att få ordning och reda, frid och fred på jorden och med sig själv. Vi måste inse att vi inte kan fixa det här enbart med våra kroppar och högpresterande hjärnor. Vi måste förstå med hela vår varelse att vi är kropp, själ och ande. Eller rättare sagt – och det tål att upprepas gång på gång – att vi i första hand är ande med en själ som snyggt och elegant kopplar till den maskformiga kroppen. Grunden är gudomlig hur bristfällig min kropp än är och hur själsligt fattig jag än känner mig.
Egoismen och narcissismen är, om inga radikala åtgärder vidtas, snabbt och nästan ohjälpligt inmurade i kroppen och närs av ett oavlåtligt ordflöde på andras bekostnad. Generositet, empati och viljan att göra andra väl tar däremot sats långt under huden, i bönen, i det privata samtalet med Gud, inte bara en eller par gånger per dag utan i en ständigt pågående inre dialog. Få lyckliga hör Guds röst med öronen men den som trodde att Gud bara nångång nu och då låter höra av sig från sitt gömställe mellan igenfrusna vintergator och gäckande svarta hål tror fel. Varken himlen eller Gud ska nämligen sökas i rymden utan, kanske paradoxalt nog, i kroppen, på och under huden. Där lever anden, det är där Gud är verksam och det är därifrån jag är sammanbunden med hela den lidande och katastrofbenägna mänskligheten. Och det är också nånstans där jag hittar mina skräddarsydda verktyg, de redskap jag blivit begåvad med och som bara jag kan – och ska! – använda. Igår, idag, i morgon. Allt tid och mitt i allt.
Foto: Bilderna är tagna i en sydeuropeisk stad.
28 januari
Vad många av oss mest behöver är någon som får oss att göra det vi kan.
Ralph Waldo Emerson (1803–1882), amerikansk essäist, poet och filosof.
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt Global Community Engagement Day, World Leprosy Day, World Geoffroy's Cat Day, International Reducing CO2 Emissions Day, International Lego Day, Europoäischer Datenschutztag Finland Tredje söndagen före fastetiden. Tema: Den oförtjänta nåden Sverige Dataskyddsdagen, Konungens namnsdag Tyskland Spass bei der Arbeit Tag, Tag des Blaubeerpfannkuchens USA National Gift Of The Ladybug Day, Data Privacy Day, National Blueberry Pancake Day, National Kazoo Day, National Daisy Day, National Bible Sunday
Längst nere i blåggen hittar du VECKANS UTSKÄLLDA ORDSKRED och VECKANS DJURISKA FOTON. Nästa blågg: söndagen den 11 februari.
mingla och vingla
… men annars mår du bra? fint fint! jo tack det samma, inte så mycket att klaga nåja, lite klaga, men i stort sett fina pipor, släta fjädrar, och regelbunden andlig spis förstås ja, lite tystnad och koncentration krävs ibland det är så många som näbbar och kacklar nuförtiden, de kunde hålla truten i stället och alla dessa försäljare jaaa, är det inte förskräckligt häromdan var det en sån där skum kvacksalvare som ville sälja fjäderolja påstod att den försnabbade turen till kanariefåglarnas holmar med flera minuter han pratade förstås bara goja och det erkände han ”jag en galen goja tycker om att skoja här i min bloggarjkoja men ändå bär jag ingen fotboja inte ens en geggamojadoja trots en viss lindrig åldersnoja” är det roligt det? i mina öron lät det närmast som en trist plasttrast apropå det häromdan råka jag en kråka som bara ville bråka men jag förespråka att vi i stället skulle slurpa lite tapioka och sen, förföriskt uppfriskade, flaxa till norska Kongsvinger nää, det fungerade inte alls i stället för att lugnt och smidigt glida över havet gick det helt åt skogen och då vet man vad klockan är slagen URskog, du vet … HA HA HAAAA ... ja, det är en liten ordvits jag lärt mig på mina fjäderfärder i tid och rum ”rum and kåkkakåååla ….” ja, jag märker att jag börjar bli riktigt i gasen och ashungrig är jag dessutom vad tror du det bjuds på här smulor från rikemans bord? det ser ut att vara stående bord – vi står och borden ligger på marken inga bord men ändå krävs det bordsfasoner men lyckligtvis inga bordsfasaner HA HA HAAAAA ...!!! kul fest det här har du sett några bekanta? vad är det förresten för en tillställning? global community engagement day?! som om vi fåglar inte liksom helt automatiskt skulle vara sociala av oss! och mycket andliga, givetvis! har du för övrigt märkt att högsta hönset ofta är en tupp? jo så är det och så lär det vara så att när blåmesen öppnar korpgluggarna anar den genast ugglor i mossen och har snabbt örnkoll på hela omgivningen MEN ÄVEN EN HÖNA I ANKDAMMEN MÅSTE VARA RAPP! brukar jag då tillägga näää, hejnudå, nu ska jag mingla och vingla vidare och spana in en eller annan smörgås HA HA HAAAAA!
