Veckans ordskred (v. 25)
Flegmatisk flanörs förskräckligt fumliga fotografier framkallade förödmjukande förolämpningar från fackpressens flåshurtigt frispråkiga företrädare fast fuffensfotografen fortlöpande finansierat färgstarkt fylliga friexemplar för flera finlandssvenska fototidningar!
Hoppfulla hem
Förra sommaren vandrade jag med kameran framför högra ögat i några av huvudstadens stadsdelar, bland annat på Skatudden, i Tölö och i Fiskehamnen och som jag sen berättade om i blåggen. Den här sommaren har jag för avsikt att fortsätta mina flegmatiska och fotografiska flaneringar i en storstad som både förändras med fart och ändå samtidigt bär på en lång tradition och historia. Dagens tur går till den omtalade Kronbergsstranden.
Från Kronbergsstranden ser man rakt över Kronbergsfjärden mot en kännspak Helsingforsprofil där tre kyrkor pekar mot himlen: Agricolakyrkan, Johanneskyrkans dubbeltorn och Domkyrkan. Tillsvidare har den enda färdvägen till den nya stadsdelen gått från centrum via Fiskehamnen, Brändö, Hertonäs och Degerby. Om några år, är det tänkt, sträcker sig här en elegant bro, eller egentligen tre broar mellan centrum och detta nya bostadsområde som är planerat för drygt 13.000 invånare. Kronbergsbron ska koppla samman Kronbergsstranden med Högholmen, Finkens bro kommer att förena Högholmen och Sumparn, och så till sist, eller först, byggs en bro som ännu inte har namn och som kommer att möjliggöra trafik mellan Sumparn och Havshagen. Spårväg, cykelväg och gångbana ska få plats på denna sammanlagt tre kilometer långa eleganta broförbindelse som dock ratar all biltrafik. 800 miljoner kommer kalaset att kosta oss snälla skattebetalare, i värsta fall ännu lite mera. Men vill man vara fin så får man som bekant lida pin.
Häromkvällen vandrade jag med Vive runt i de nya kvarteren. Många hus var inflyttningsklara redan förra sommaren men känslan av byggarbetsplats är fortfarande påtaglig, speciellt nära strandlinjen. Här ska hus och arbetsplatser för 800 bara inom ett par år samsas med vida vatten och naturnära rekreationsområden. Mer än 13.000 människor ser fram mot att här leva och bo, älska och kivas, handla och vandla. Men jag undrar – ska de klara av sina bostadsskulder, ska de få ett drägligt liv? Eller kanske de helt automatiskt blir lätta i sinnet och rika i anden av alla himlavyer och det hudnära vattenstänket? Kanske de i själva verket blir lyckligare än de flesta andra, nära som de har till landets hjärta men ändå är befriade från citys förhöjda pulsslag och trängsel? Jag vill gärna tro att det blir så. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur dessa enorma betongklossar – även om de ligger naturnära – påverkar själen. Eller kanske det är just det som behövs: ett starkt skydd, en konkret mur mellan ett bräckligt kroppsskal och en nyckfull framtid? Sedan snart tio år tillbaka i tiden bor jag själv, uppfödd på ett grådaskigt och slumrande Skatudden på 1950-talet, i Hertonäs strand, ett (lagom långt) stenkast från Kronbergsstranden. Och jag trivs utmärkt. Så, javisst – stadsplaneringen har tagit jättekliv på bara de allra senaste decennierna. Nu handlar det minst lika mycket om miljön som om arkitektur i allmänhet och tekniska finesser i synnerhet. Men hus förvandlas överraskande snabbt till hem, och hem fyller dagar och nätter med liv. Och där det finns liv finns det i bästa fall hopp, och där det finns hopp finns det vanligen en studsmatta. Och finns det en studsmatta finns där också glada barn i närheten. Så hänger de stora byggnaderna och det lilla livet samman i en lång, byråkratiskt komplicerad och helt säkert mycket kostsam händelsekedja. Men först är huset. Annars skulle livet vara hopplöst.
17 juni
Idel solsken ger öken
– arabiskt ordspråk
TEMADAGAR Internationellt World Day to Combat Desertification and Drought / Världsdagen för bekämpning av ökenutbredning och torka (FN), Global Garbage Man Day Finland Krokotiilipäivä, Tauko töistä -päivä Tyskland Iss-Dein-Gemüse-auf-Tag, Mobil ohne Auto Storbritannien Plastic Free Beauty Day USA Eat Your Vegetables Day, Stewart's Root Beer Day, Apple Strudel Day, Cherry Tart Day, Mascot Day, National Career Nurse Assistants' Day, Watergate Scandal, Bunker Hill Day, Seersucker Day, Tessellation Day, Dump The Pump Day
TEMAVECKOR Internationellt Men's Health Week (15–20.6) USA National Right of Way Professionals Week, National Nurse Assistant Week, National Flag Week, Waste and Recycling Workers Week
Självständighetsdag Island
VECKA 24: Notera också Veckans (m)ordspråk, Veckans foto och Veckans skrattfria humoresk längst nere i blåggen!
Blodsband
Livgivande blod och blodgivande liv – de två hör ju på något sätt ihop. Själv har jag bara en enda gång varit blodgivare och även om proceduren förlöpte helt smärtfritt både fysiskt och psykiskt, har jag av någon anledning aldrig upprepat bravaden. Man kan fråga sig varför. Och svaret är ganska uppenbart: jag är en ganska blödig typ. Psykologiskt sätt, alltså; vek, klemig, mjäkig, sjåpig, ömhudad helt enkelt. Och simpelt. Och det är bara att späda på med ytterligare synonymer i samma passivt aggressiva anda; feg, lättrörd, sentimental. Men ordboken serverar också ett par alternativ med något mera positiv klang som motvikt; mjuk och ömsint. Ja, jag känner mer eller mindre igen mig i alla dessa betydelseskiftningar. Ord och blod flyter och far. Som var: "Besvärliga inflammationer orsakar ofta ett överflöd av vardagar på läkarmottagningen" (ur Avdelningen för självkonstruerade ordskred – se längre ner i blåggen).
Men nu ska det inte handla om var, möjligen om hur, men framförallt om blod. Eller rättare sagt om att vara blödig, känslig. Och när jag slår upp ordet känslig ställer en massa synonymer upp sig på rad, och först bland dem: hudlös. Och nu börjar jag äntligen komma nån vart i tanken. Och jag tänker på uttrycket blod är tjockare än vatten och stöter på en intressant kommentar av etymologiskt ursprung. Det sägs (Wikipedia) nämligen att ursprungsbetydelsen närmast var den motsatta, att blodsförbund mellan vänner var starkare (tjockare) än det (foster)vatten man delar med sina syskon. Låter intressant, men vad gäller släktingar i tidigare generationer delar man väl ändå inte något fostervatten? Men däremot nog diverse blodsdroppar. Och DNA inte minst. Under huden är jag alltså inte bara blödig och skör men också alldeles konkret, med blodsband, förenad med en lång rad individer längs en lååång generationskedja.
Under huden är jag många är ett uttryck jag reflekterat över i många år. Inte: Under huden är VI många (även om det förstås också är sant). Men att jag under huden ÄR många syftar förstås på det faktum att arvsanlagen kopplar mig alldeles konkret till vissa människor, att jag delvis är en förlängning av tidigare generationers kroppar och psyken. Med Andra Ord: Jag är inte på ett nyckfullt sätt nerfallen från en avlägsen stjärna utan tvärtom ganska långt formad för ett visst syftemål – med blodet som ett slags släktens motorolja – om du förstår vad jag själv inte riktigt fattar.
Här står jag, en blödig typ, idag på Internationella blodgivardagen och undrar vad världen eventuellt skulle belastas med om jag skulle donera några deciliter av släktsoppan till mer behövande. Kommer blödigheten att öka i världen, och i så fall; är det bra eller dåligt?
Foto: Digitalt färglagd bild från tidigt 1930-tal. Bland släktingar jag känner igen finns bl.a. min mamma Marianne (andra fr.v.) och min morfar Erik (gentlemannen med solglasögonen t.h.).
14 juni
Grevinnan Báthorys öde tillhör skräckhistoriens klassiker. Berättelsen brukar även förekomma i seriösa försök att förklara hur dagens vampyrkultur har uppstått, det vill säga hur de ädlingar som tror sig behöva blod för sin överlevnad gjorde entré i skönlitteraturen och formades till slängkappeförsedda blodsugare, gärna med ungersk brytning.
– Dick Harrison, (f. 1966), svensk författare och professor i historia
TEMADAGAR Internationellt World Blood Donor Day / Internationella blodgivardagen (WHO), International Bath Day / Internationella baddagen Finland Oma-aloitteisten verojen eräpäivä USA Army Birthday, Strawberry Shortcake Day, Pop Goes the Weasel Day, National Flag Day, Bourbon Day, New Mexico Day, Family History Day
TEMAVECKOR Internationellt Rare Chromosome Disorder Awareness Week (14–19.6), Nutrition and Hydration Week (14–20.6) USA Meet A Mate Week (14–20.6)
Nationaldag Falklandsöarna
VECKA 24 Kolla Veckans (m)ordspråk, Veckans foto och Veckans allvarliga humoresk längst ner i blåggen!
Veckans foto
KRETSLOPP
Det är någonting med den här intensiva grönskan och blomningen som nästan gör ont i själen. Efter alla gråa, långsamma dagar, fyllda av oro, osäkerhet, ledsamhet och stilla hopp, kommer våren som en virvelvind, ljusgrön och förförisk. Då gör den första utmaningen sig plötsligt påmind – fönster ska tvättas, krukor och växter inhandlas, jord utbredas, gräsmattor anläggas och en myckenhet sommarplaner diskuteras och skisseras. Den andra utmaningen skvättar över tillvaron bara några veckor senare och nu är det verkligen bråttom: det växer så det knakar, färger sprakar och lystrar, dofter vrider skallen ur led. Allt och alla hastar dygnet runt för nu gäller det verkligen att hänga med när alla blommor och blader som små kinabomber exploderar i ett gigantiskt pastellfärgat PANG-PANG-PANG!
Knappt har fyrverkeriet inletts förrän det redan sjunger på sista versen. Körsbärsträdets oskuldsfullt vita blomsterklängen får något brunt i ögonvrån och marken under påminner snart om vintriga vyer och helt andra temperaturer. Terrassens tulpanrabatt, som ännu för en vecka sedan stod där stolt och lite högtidligt stel, har efter hagelskurar och regn tvingats böja sig för tidens snabba flykt. Stänglar svajar, kronblad faller, löften sviks. Och vi är bara i mitten av juni.
Och precis när förvåningen övergått i en suckande besvikelse, och tvivlets fula nuna glimtat till i försommarsolens sena kvällsstrålar, blir jag varse den tredje utmaningen här på tidens strand: ett mycket vidare panorama av liv och lust som inte har det flyktiga och det till synes improviserade inbyggt i sitt varande, åtminstone inte i samma höga och hetsiga grad. Förspelets eufori och känslokaskader ändrar karaktär och övergår nu i ett långsammare och lugnare tempo, hjärtats snabba slag och längtans flämtan tonar ner, farten sjunker, tanken landar. Bakåtlutad i den blåvadderade terrasstolens trånga famn reser jag in och ner i ett tidlöst kretslopp, solomsluten och hudvarm, och vaknar inte förrän en myra beslutsamt bestiger mitt benberg, brännande men ännu inte brunt.
På och under huden uppträder vår och försommar på samma kända manér år efter år, ändå är min förvåning lika uppriktig varje gång. Och tulpanen, som nu ligger lit de parade på den fuktiga gräsmattan, undrar självfallet: varför sådan uppståndelse?
Foto: Terrassens vissnande tulpaner photoshoppade som en akvarellmålning.
Korsningar
Idag uppmärksammas International Level Crossing Awareness Day som rimligtvis i första hand handlar om att vi ska vara speciellt uppmärksamma på platser där järnväg och bilväg korsar varandra på samma plan. Men jag tycker temadagen gärna kan svälla ut i lite olika riktningar, kors och tvärs liksom. För om det är någonting som skakar om liv och leverne så är det just korsningar.
Ta nu till exempel det här med en orrtupp som börjar flirta med en tjäderhöna. Att det slutar illa säger sig självt (eller ...?) och resultatet blir som bekant en rackel – en rackelhane eller kanske en rackelhona. Dessa vilsekomna och psykologiskt vingklippta (eller ...?) avkommor kallas sedan för hybrider. Och hybridisering i sin tur är, enligt alltid lika pålitliga Wikipedia, " ... en biologisk process som är resultatet av sexuell reproduktion mellan individer som är genetiskt olika." Så långt är allt ganska klart, men sen blir det ett pinnhål krångligare: "Med hybridisering kan introgression ske. Introgression är genflödet från en population till en annan när fertila hybrider återigen hybridiserar med föräldrapopulationen." Okej, blev det klart så här långt ...?
Men nu lär det vara så att botanikerna gärna påstår att hybridisering leder till nya arter och ny anpassningsförmåga. Och det kan jag väl tycka att låter ganska rimligt så här i försommarens vildaste grönska. Men som vanligt är det vi djurvänner som krånglar till det igen. "Zoologerna fokuserar däremot mer på hur reproduktiv isolering leder till artbildning med hjälp av hybridisering, som ger hybrider en lägre fitness och anpassningsförmåga jämfört med föräldraarter." Det hade jag aldrig tidigare tänkt på när jag står där med kameralinsen riktad mot Har-alds stela öga. Det närmaste jag kommer hybridisering är att jag i en dylik situation kan känna ett visst intellektuellt övertag gentemot min ludna men tämligen korkade vän. Vilket självklart och mödolöst leder oss till en avslutande variant på detta korsningstema.
Hybris betyder ju bland annat övermod, högfärd, överdåd, självförhärligande och storhetsvansinne, och innebär i sin tur att människan vill vara både människa och gud samtidigt. Att den konstellationen slutar riktigt illa hade jag redan tidigare nästan förstått. Men tydligen bara nästan eftersom jag fortfarande reagerar så starkt när jag i min omgivning noterar, eller själv blir utsatt för andras, narcissistiska beteenden. Är det med andra ord mitt eget latenta högmod som sist och slutligen får sig en släng med sleven?
Vid alla plankorsningar finns varningslampor och -signaler. Måtte jag se och höra dem i tid. Ett kors kan betyda både död och liv.
Vinjettfoto: Spårvägar från Centraljärnvägsstationen i Helsingfors till Böle station där lågt framme med Köpcentret Triplas skyskrapor i fokus.
10 juni
Om du ser ett ljus i tunneln är det troligen ett mötande tåg.
– ökänd sanning
TEMADAGAR Internationellt International Level Crossing Awareness Day / Internationella plankorsningsdagen Finland Jääteepäivä, Kuulakärkikynäpäivä Tyskland Kindersicherheitstag, Tag des Gartens, Tag des veganen Fischbrötchens USA Alcoholics Anonymous Founders' Day, Egg Roll Day, Ball Point Pen Day, Iced Tea Day, Black Cow Day, Herbs and Spices Day, Jerky Day, Farm Workers Day
TEMAMÅNADER USA (bl.a.) Great Outdoor Month, Pollinators Month, Safety Month, Soul Food Month, Rose Month
Självständighetsdag Portugal
VECKA 23: Notera även Veckans (m)ordspråk, foto och minihumoresk längst nere i blåggen!
Veckans foto
Oho!
Knappt har den kläckts så knatar den iväg för att käka – kanadagåsungen. Den har alldeles intuitivt förstått poängen med livet: att födas till gås i försommarens granngula grönska är en skänk från himlen. Närmare än så här kan inte en gåsunge komma paradiset, det vill säga en smörblomma, och vad det blir av den frontalkrocken finns det bara ett entydigt och självklart svar på: SMÖR–GÅS! Förstås!