Visans väsen
En av vasavisvännernas största satsningar var Folk och rövare i Kamomillastad som framfördes på Wasa Teater försommaren 1978.
Idag, tisdagen den 25 augusti 2020, dricks det gravöl i Vasa. Visans Vänner i Vasanejden, som grundades våren 1976 av Håkan Streng och Henrik Westermark, lägger ner sin verksamhet – en kulturgärning är slutförd, en tidsepok avslutad.
Vad är en visa? Olle Adolphson (1934–2004) har skrivit: "Den klassiska provencalska lyriken, eller trubadurlyriken som den senare har kallats, odlades under tvåhundra år från 1100-talet och framöver, en tid av storartad utveckling såväl på det materiella som kulturella området. När denna utveckling ändrade riktning under 1300-talet stagnerade den provencalska diktningen och tynade bort / Man uteslöt sinnligheten, erotiken, burleskerierna och obceniteterna – prydligheten har alltid varit romantikens följeslagare – och försåg den i stället med den egna tidens skruvade idéer om blodsmystik och liknande, Damen utan nåd, samt den bleke, verklighetsfrämmande lutlekaren".
Olle Adolphson besökte VVV 1980 och gav en bejublad konsert i ett nästan fullsatt Vasa stadshus. Men utanför scenen och på eftersitsen var han sluten och svårtillänglig, en egenskap som först senare blivit känd även i bredare folklager. Som vissångare var han dock en av de allra största, genommusikalisk, litterärt och konstnärligt mångbegåvad. Men så hade han också redan på 1950-talet samarbetat med Evert Taube (1890–1976) som i sin tur egentligen ville bli författare men slutade som den svenska visans ikonfigur. Om bakgrunden till visan Pepita dansar Tamborito i Panama, och Don Fernando som förförde henne, skriver Evert Taube: "Han var en rik ung man från Valle del Indio; odlare av kaffe, socker, bananer och erotik. Jag beslöt att skriva en dansvisa, en tamborita, till Pepita, och låta hennes sjunga den för Don Fernando som inte hade en aning om var hon fanns. När jag en vacker afton bjöd Don Fernando på supé på Las Bonitas kunde han både läsa i programhäftet och se och höra: Den morgonen när jag föddes..."
Till Visans väsen hör en omisskännlig upplevelse av här och nu, en hudnära beröring som sträcker sig genom tid och rum. Och det är inte heller någon större svårighet att förflytta sig till det sena 1700-talet när man har Carl Michael Bellman (1740–1795) som ciceron i epistel nr 48 "varuti avmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769": Solen glimmar blank och trind, vattnet likt en spegel; småningom uppblåser vind i de fallna segel; vimpeln sträcks och med en år Olle på en höbåt står; Kerstin ur kajutan går, skjuter lås och regel. Under kulturens fernissa och tidsandans små egenheter lyser den välkända vardagligheten och de mänskliga grunddragen, och alltsammans signalerar: livet är sig likt nästan överallt, det är bara detaljerna som skiljer.
Det är lika tidstypiskt som djupt sorgligt att Visan idag knappast har något utrymme i radio och TV, inte heller på konsertscenen. Pressad mot väggen av ett globalt och katastrofalt miljöhot, instabila politiska ledares nyckfulla beteenden, ekonomisk oförutsägbarhet, pandemier och mycket mycket annat, minskar i värsta fall individens fysiska och mentala utrymme så till den grad att bara parentesen mellan trädet och barken återstår. Någon gång på 1970-talet diskuterades i norska viskretsar om man kunde sjunga visor i bombskydd. Jo kanske, men visst är förutsättningarna något mer inspirerande i ombonade rum där kropp och själ mår bra. Kanske det är just detta trygga utrymme som lämpar sig bäst för vissång, åtminstone i den sociala kontexten, i visföreningssammanhang.
Visföreningar kommer och går, men Visan består. Och jag tänker med värme på alla visvänner som har inspirerat mig under årens lopp, och minns inte minst den fantastiska anda som rådde i Visans Vänner i Vasanejden framförallt de första åren i föreningens verksamhet. Den bitterljuva insikten om alltings förgänglighet har Olle Adolphson bättre än mången annan sammanfattat i dikten Så går vi bort: Så går vi bort, men ändå finns vi här i år och dar. Så länge människorna minns oss håller vi oss kvar.
Visans Vänner i Vasanejden är död. Länge leve Visan!
SÅ GÅR VI BORT. Text: Olle Adolphson, musik: Magnus Lindholm, pianoarrangemang: Martin Segerstråle. Ingår i vishäftet VISUM som utkommer i höst.
25 augusti
All kunskap, alla frågor och svar finns i en hund.
– Frans Kafka (1883–1924), jur. dr., tjeckisk-österrikisk författare
Temadagar i USA: Park Service Founders Day, Whiskey Sour Day, Kiss and Make Up Day, Secondhand Wardrobe Day, Banana Split Day. Världstofudagen.
Självständighetsdag Uruguay
Veckans foto
Det är fågeljaktstider och jag drar öronen åt mig, det vill säga slår dövörat till. Jag har nämligen lite svårt med kraftiga smällar och ond bråd död även om jag i viss mån kan förstå vitsen med mat på bordet och något slags rimlig balans i naturen. Själv jagar jag nämligen tämligen tyst och passivt tippor med kameran (av märket Canon – Kanon!) och det sker året om. Min fågeljakt är närmast av and-lig natur och sker nästan helt spontant och ofta är jag inte ens medveten om vad jag fäst på linsen. Som nu denna stiliga herreman till exempel. Han poserade i dadelpalmträdgården El huerto del Cura i staden Elche på Spaniens östkust en vacker försommardag på den tiden när det ännu var tillåtet att resa. Tillåtet för människor, alltså – tippor får väl ännu flyga och fara lite som de vill. Nå, till saken: Det här är alltså, troligen, en brudand (Aix sponsa, på engelska Wood duck eller Carolina duck) och hör tillsammans med mandarinand till arten små färggranna simänder. Och en färgstarkare varelse får man sannerligen söka efter, men jag behövde inte ens göra det, han visade upp sig alldeles självmant. Men haltar det inte lite i språkbruket? Det här är ju alldeles uppenbart en hane och då borde han val i konsekvensens namn heta Brudgumsand!
24 augusti
Namnförslaget Pluto kom från en elvaårig skolflicka vid namn Venetia Burney i Oxford i England. Burney var intresserad av klassisk mytologi och valde Pluto, efter Pluton, underjordens gud från den romerska mytologin.
– Marcus Rosenlund (f. 1969), finlandssvensk vetenskapsredaktör och författare
Årsdagen av Plutos degradering från planet till dvärgplanet, International Strange Music Day, Knivens dag. Temadagar i USA: Maryland Day, Peach Pie Day, Waffle Day
Självständighetsdag Ukraina
Notera även Veckans (m)ordspråk och Veckans foto längre ner i blåggen!
Veckans (m)ordspråk (v. 35)
Det är bara fågeljägare som kan skjuta upp sin favoritsyssla och samtidigt ägna sig åt den
23 augusti
Skillnaden mellan en slav och en medborgare är att slaven lyder under sin herre och medborgarna under lagarna. Det kan hända att herren är mycket godhjärtad och lagarna mycket stränga. Det förändrar ingenting. Det hela ligger i avståndet mellan nycker och regler.
– Simone Weil (1909–1903), fransk filosof, pedagog, författare och kristen mystiker
Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande, Köttbullens dag (Sverige), Temadagar i USA: Ride the Wind Day, Sponge Cakes Day, Cuban Sandwich Day
Olympia
Mitt minne av Olympiastadion från mitten av 50-talet är en jättestor byggnad med väldiga väggar som stod där i solistiskt majestät alldeles invid Simstadion och Fartvägen i Djurgården, en ensam jätte som bjöd på kittlande spänning, trängsel och delaktighet i något gemensamt stort. Och som i sina väggar hade inskrivet de moderna olympiska spelens devis, formulerad 1896 av Pierre de Coubertin: "Det viktigaste i livet är inte att segra, men att kämpa väl". Fotbollsmatchernas och friidrottslandskampernas varierande stämningar sågs från och besatts på hårda träbänkar under bar himmel, mera sällan under tak på huvudläktaren. Sedan 1950-talet och en liten bit in på 60-talet har jag knappast snuddat vid Olympiastadion – min bästa stadiontid sammanfaller med de tidiga tonåren för snart hisnande sextio år sedan. När jag idag låter kameraobjektivet svepa över mellersta Tölö är det egentligen bara stadiontornet och de många flaggorna som avslöjar att här ligger en idrottsarena med både historisk och fysisk tyngd. Den snabbt växande huvudstadens konkurrerande byggnadsverk kryper allt närmare idrottens högborg och ser ut att snart nästan kväva den.
Idag, lördagen den 22 augusti 2020, återinvigs ett nyrenoverat Olympiastadion. Ännu mitt i veckan låg arbetsbaracker, bajamajor, transportfordon och allsköns bråte om inte i en salig röra så åtminstone i en ohelig allians utspridda runt kronjuvelen. Ett uppiffat skal innesluter en väldig massa nya underjordiska utrymmen och ett tak som sträcker sig 360 grader runt hela härligheten. För att inte tala om all ny teknik som inte bara ska underlätta arrangörsarbetet men också mota potentiella terrorister i grind. Idrott idag är inte det samma som när Stadion ursprungligen började byggas på 1930-talet.
Och jag undrar vad Paavo Nurmi tänker på där han manligt självsäkert löper under alla dessa mängder av firmaflaggor som vajar i den kommersiella sensommarbrisen: – Vad har hänt med idrotten, med världen, med människan? Vart försvann tilliten, vi-andan, den ärliga kampen, framtidstron och de upphöjda idealen? "Jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne"? Och jag som alltid varit frisk och stark, ett föredöme för den unga generationen, för hela nationen, jag känner mig plötsligt inte riktigt i form, föga hastig, lite hängig, hest hostig.
– Det talas om en pandemi, ett slags virusarnas olympiska spel. Jag har hört att den slår ner kroppar och infiltrerar själar men jag är nog en av de första statyer som hotas av COVID-19. Men det är jag ju å andra sidan van vid – att vara först, alltså. Så därför bär jag mitt munskydd som ett föredöme, som ett exempel för andra. I dessa oroliga och kontaktfattiga tider kan vem som helst smittas av idrottsfeber och tävlingshysteri. Och det kan ju aldrig sluta väl.
Tänker idrottsikonen Paavo. 1952 var jag fyra år och inte riktigt mogen för Olympiska spel. Men pappa, född 1893 och som besökt spelen i Stockholm 1912, gör nu sin visit också i olympiaborgen. Min pappa, nästan ett olympiaspelens åskådarproffs, kom ihåg när Hannes Kolehmainen – "den flygande finländaren" – 1912 i det legendariska 5000 meters-loppet slog fransmannen Jean Bouin med en tiondedels sekund: Det var kamp! Det var bragd! Det var stolthet! Om det oförglömliga ögonblicket i Finlands idrottshistoria höll jag sedermera ett föredrag på någon av de första klasserna i Svenska Normallyceum, troligen mer eller mindre normalt nerskrivet av pappa. Och fick för den idrottssnuddande bragden ett osedvanligt gott omdöme, nästan guldmedalj. Jag var textdopad redan då.
Ja, det är sorgligt nästan alltsammans; att byggtider inte håller sig inom kalenderåren, att budgetar överskrids med råge, att idrotten blivit så oerhört vinnarfixerad att en förlust nästan är jämförbar med döden. Och allt handlar dock sist ock slutligen om millimetrar och mikrosekunder, tur och otur, väder och vind. Idrott på högsta nivå är blodigt allvar, så blodigt att Pierre de Coubertins välkända ordstäv idag helt enkelt borde skrivas om för att motsvara verkligheten: "Det viktigaste i livet är inte att kämpa väl, men att till vilket pris som helst vinna, för det är tillvarons högsta mål och mening – att vara först!"
22 augusti
De hetaste platserna i helvetet är förbehållet dem som i tider av stor moralisk kris behåller sin neutralitet.
– Dante Alighieri (1265–1321), italiensk författare, poet, ämbetsman och statslärd
Internationella minnesdagen för människor som fallit offer för våldsdåd relaterade till religion eller andra trosuppfattningar, Internationella müslidagen
Temadagar i Tyskland: Tag der Oberlausitz, Tage der Fische, Sein-ein-Engel-Tag. Temadagar i USA: Surgical Oncologist Day, Be An Angel Day, Bao Day, Never Been Better Day, Tooth Fairy Day, Pecan Torte Day, Eat a Peach Day, Take Your Cat to the Vet Day
21 augusti
Jag bestrider att terrorismen är en politisk idé. Dessa människor är besatta av ett maktrus.
– Friedrich Dürrenmatt (1921–1990), schweizisk författare, dramaturg och regissör
Internationella dagen till minnet av terrorismens offer, Världsentreprenörsdagen, Alla pensionärers dag (Sverige), Ganesh Chaturthi, Hawaii Statehood Day (USA), Senior Citizens Day (USA), National Brazilian Blowout Day (USA), National Spumoni Day (USA), Poet's Day (USA)
20 augusti
Hälsa är summan av alla de sjukdomar du inte har.
– Gerhard Uhlenbruck (f. 1929), tysk läkare, inremedicinare och universitetsprofessor emeritus
International Day of Medical Transporters, Surströmmingspremiär (Sverige), Honungens dag, Chocolate Pecan Pie Day (USA), National Radio Day (USA)
Nationaldag Ungern