30 september
I vår familj var ingen hövlig, man talade i mun på varandra, brydde sig knappt om vad den andra sa, det härskade ett vimmel av tillrop och oavslutade meningar.
– Käbi Alma Laretei (1922–2014), estnisk-svensk pianist och författare. Citat ur boken Såsom i en översättning
TEMADAGAR Internationellt International Translation Day / Internationella dagen för översättning, International Blasphemy Rights Day / Internationella blasfemidagen, International Podcast Day / Internationella podcast-dagen Finland Purukumipäivä, Oranssi paita –päivä, Jooga-aika -päivä, Rakasta ihmistä -päivä Sverige Naprapatins dag Tyskland Tag der Schlammpackung USA Ask A Stupid Question Day, Thunderbirds Day, Rumi Day, Extra Virigin Olive Oil Day, Mud Pack Day, Hot Mulled Cider Day
Självständighetsdag Botswana
VECKA 39: Notera gärna också längst nere i blåggen; Veckans kulinariska ordskred, Veckans minnesbild(er) och Veckans humoresk. NÄSTA BLÅGGINLÄGG: Måndagen den 4 oktober.
Undersättning
Konstiga och bakvända ord är blåggens bästa vänner. Idag på Internationella dagen för översättning undrar jag om det finns ett ord som heter undersättning och vad det i så fall kan betyda.
Kanske det hör till byggkonstens kryptiska vokabulär, nånting i stil med underhaksknut, underhalsning, underpant, underslag eller undertumsbräde. Men jag hittar ingen undersättning i Gunnar Dravinieks i övrigt högintressanta Byggandets ord. Och i Eskil Källqvists Svåra ord är undersätsig det närmaste jag kommer. Jag söker febrilt efter en hjälpande hand i Hans Nymans Medicinens språk men där är u:na nästintill bortglömda; unguis (nagel), ulcus (bulnad, böld, sår) och urvula (tungspene) är några futtiga u-exempel men de hjälper ju mig inte mycket i det här sammanhanget.
En möjlighet skulle förstås vara att den typografiska terminologin kunde tänkas ha nånting att erbjuda; att undersätta kanske syftar på en text som den gamla blysättaren på tryckeriet anno dazumal placerade längst ner på sidan? Nej, då är det nästan mera sannolikt att det finns, eller i all fall borde finnas, under-sättare i kyrka och församling. Åtminstone är jag i stort behov av ett eller annat under innan jag överhuvudtaget vågar sätta mig och ta det lite lugnt.
Jag är tydligen helt ute och cyklar med mitt, som jag trodde, nykläckta ord. Men så upptäcker jag på (inter)netet att AB Gävle Vagnverkstad, med pedagogiskt foto som upplysande bihang, visar hur en undersättning av hjul går till. Och då klack det liksom till i mig: I motsats till en översättning som ju är en återgivning på ett annat språk, eller en tolkning, måste ju undersättning väl då innebära nånting som ligger under nånting annat, som minskar förståelsen av ett ord eller en mening, alltså det som i folkmun normalt kallas för rappakalja eller rotvälska. Men det temat avhandlades här på blåggen för precis en vecka sen så det betyder att jag tydligen far omkring med senkommet snarvel i allmänhet och förvirrande resonemang i synnerhet. Att jag i stället för att undsätta den språkligt törstande blåddbläddraren i ställer underminerar hennes överlevnadsmöjligheter, det vill säga ägnar mig åt undersättning. Eller åtminstone underlig sättning.
Kanske jag i all fall är en bortglömd typograf i ett Underland som Alice ännu inte upptäckt. I alla fall känner jag mig lite som den där vita kaninen som, efter att ha slängt en blick på klockan i sin västficka, utropar: Kära nån, jag är sen! Det är också jag – smått stressad av pensionärens alla deadlines. Eller rättare sagt; pensionärens enda deadline. Och nu öppnar sig språkets alla himlar: I min blåggblåa språkvärld betyder undersätta naturligtvis gravgrävning, gravplats, kanske också himlastart.
Under över alla under – jag kom på det till slut!
Foto: Kyrkogården i Montmartre i Paris är ett måste när den kultur- och konstfixerade turisten besöker den franska huvudstaden. Här vilar inte bara en rad kändisar (Alexander Dumas, Edgar Degas, Heinrich Heine, Dalida och Marie "Kameliadamen" Duplessis m.fl.) men här kan man också se och begrundande beundra gravstenar och -monument med ganska okonventionella utformningar. Några exempel nertill: Jean Bauchet (1906–95) en gång i tiden ägare av Le Moulin Rouge, Jean-Daniel Cadinot (1944–2008), fotograf och regissör, samt Michel Berger (1947–1992), sångare och låtskrivare.
Veckans ordskred (v. 39)
När inte en jäst syntes till, och tiden sniglade fram på gourmetrestaurangen, tog chefskocken sig för pannacottan och mumlade i moussetaschen: nu är grodans lår dyra ...
Veckans minnesbild(er)
ETT GALET GENI
Jag lät det gjutna svalna i två dagar och sedan började jag försiktigt slå sönder formen. Det första jag fann var Medusas huvud som hade lyckats alldeles förträffligt tack vare lufthålen, precis som jag hade sagt till hertigen, nämligen att det ligger i eldens natur att stiga uppåt. Sedan fortsatte jag och fann det andra huvudet, det vill säga Perseus, som likaledes hade lyckats utmärkt. Och det överraskade mig i betydligt högre grad eftersom det som synes är betydligt lägre än Medusas. Öppningarna var placerade ovanför Perseus huvud och axlar och jag fann att just där Perseus huvud tog slut där hade också bronsen i formen tagit slut.
Så står jag där vid Perseus fötter, alldeles i hörnet av Piazza della Signora i Florens en tidig kväll i april. Ett förfluget ord om ett renässansgeni som levde och skrävlade för femhundra år sedan, uttryckt bara några månader tidigare åt Vive i en av Havshagens 15-våningars betongklossar, hade fört mig, oss, till den plats som tidigare bara markerats med en futtig knappnål på kartan. En lång stund känns det helt overkligt att skåda detta för mig mycket speciella konstverk tillsammans med hundratals, tusentals andra turister. Långsamt börjar jag gå runt skapelsen medan kameran klickar. Och jag tycker mig höra hans röst:
Var vid gott mod bästa broder, du ser att orden om min galenskap har fog för sig: utan starka känslor och motgångar kan ingen stor konst skapas.
Cellini – medaljkonstens och de små detaljernas oöverträffade renässansmästare – blev med statyn av Perseus och Medusas huvud nästan lika erkänd som Michelangelo blev med David som står staty bara några tiotal meter därifrån. Och som Filippo Brunellechi, han som skapade den imposanta formen på domkyrkans tak i Florens, var också Cellini ett nyckfullt geni, eller rättare sagt en självuppblåst narcissistisk världsförbättrare som utan större känslighet strödde sina visdomar omkring sig.
Så hände det en kväll, när jag hade ställt till med en liten fest för den omnämnda Pantassilea och samtidigt bjudit flera av mina konstnärsvänner, att messer Giovanni och Luigi Pulci infann sig just när vi skulle sätta oss till bords och efter en del krus stannade kvar och åt kvällsvard med oss. När den fräcka horan fick ögonen på den vackra pojken gjorde hon genast närmanden. Sedan den angenäma måltiden var aväten tog jag därför Luigi Pulci avsides och sade till honom att eftersom han hade ordat så mycket om sin tacksamhetsskuld till mig, så skulle han inte på något sätt försöka inlåta sig med den där fala kvinnan. "Men kära Benvenuto", svarade han, "tror ni då att jag är galen?" "Inte galen, men mycket ung", sade jag.
Kanske han inte var så galen i alla fall, den självuppblåsta men genialiskt skickliga Cellini.
Fot(n)o(t) Ända sedan jag första gånge läste boken Benvenuto Cellins liv (originalets titel: La Vita Di Benvenuto Di M.° Giovanni Cellini Fiorentino, Scritta Per Lui Medesimo In Firenze) har jag fascinerats av det kreativa geniets mångbottnade personlighet. Eva Alexanderson skriver i förordet: Boken är mer ett självporträtt än en självbiografi, ty vad som främst möter läsaren är Benvenuto Cellini som den märkligaste mannen i världen, det centrum kring vilket allt rör sig. Hans egocentritet är hart när otrolig men samtidigt avväpnande naiv; livet igenom förblir han ett stort barn. / Han skrävlar och ljuger, men han gör det konsekvent och han har lyckats skapa en sammanhängande myt om sig själv där inga motsägelser förekommer. Just det sistnämnda – att inga motsägelser förekommer – får mig att vifta lite extra med öronen; genialiteten har troligen alltid en mörkare sida, medveten eller omedveten. Enligt Alexanderson hade den stora konstnären ... en trist och torftig ålderdom men det hindrar inte att hans storhet som konstnär är obestridlig. Florens och Cellini besökte jag våren 2011. Fotot nertill: Vive.
27 september
Det värsta med att vara turist är när andra turister noterar att du är en turist.
– Russel Baker (1925–2019), amerikansk journalist, satiriker och författare
TEMADAGAR Internationellt World Tourism Day / Världsturismdagen Finland Puun päivä, Litistä tölkki -päivä Sverige Hummerpremiären, Tjänstepensionens dag Tyskland Zerdrücke-eine-Dose-Tag USA Crush a Can Day, Ancestor Appreciation Day, Family Day, Morning Show Hosts Day, Chocolate Milk Day, Corn Beef Hash Day, Day of Forgiveness, Scarf Day
TEMAVECKOR USA Fall Foliage Week, Active Aging Week
Självständighetsdag Turkmenistan
VECKA 39 Kasta också ett getöga längst ner i blåggen på Veckans kulinariska ordskred, Veckans minnesbild(er) och Veckans humoresk. NÄSTA BLÅGGINLÄGG: torsdagen den 30 september
Turisttankar
Det är bara knappt två timmars tågresa mellan 1500-talets Firenze och 2000-talets Milano. Milano är en annan värd, även om historien givetvis gör sig påmind även här. Men alldeles invid La Scala-operan och Leonardo da Vincis staty ligger den moderna gallerian där världsmärkena tävlar om turisternas uppmärksamhet. Exklusiva skor, slipsar, smycken och restauranger lockar snåla ögon med sina förföriska färger och läckra arrangemang. I den enorma gallerians mittskepp sitter en stilig kvinnlig pianist och exekverar den klassiska konstmusikens pärlor på ett kallt klingande elpiano – en smått pinsam upplevelse, i synnerhet när man betraktar den allvarstyngda manliga publikens väl tillrättalagda kännarminer. Varför i fridens namn använder hon inte en vanlig flygel, eller åtminstone ett stämt akustiskt piano ... Ibland blir det fel trots att man vill så väl.
Om den konstnärliga ambitionen haltar på konsertgolvet så är det desto mera imponerande att följa med den stiliga gaygossen på lyxvaruhusets lyxparfymavdelning när han slår in min lilla italienska lyxbeställning på en Aqua di Parma-produkt a 45 euro: Ett litet silkespapper slängs upp i luften, får sig en parfymspray av sagda märke liksom i förbifarten, skruttas lätt ihop och läggs i en elegant liten guldglänsande påse tillsammans med Crema per il Corpo och fyra små gratisprover – två för män, två för kvinnor. Alltsammans dekoreras med en märkesförsedd rosett applicerad elegant på påsens handtag. Ett avspänt professionellt leende ackompanjerar performancen och avslutas med en lätt bugning: con l'augurio di una buona giornata!
På den väldiga piazzan utanför Duomo – Milanos gotiska katedral som började byggas på 1300-talet och fick sin slutliga utformning först på 1900-talet – poserar en elegant fotomodell för en beundrare, och många förbipasserande passar på att föreviga den okända skönheten i sina egna turistkameror, så även jag. Någon timme senare söker jag mig in i katedralen till en kvällsmässa där redan många hundra turister viskande och kommenterande gör sitt bästa för att störa stämningen. Högtidligheten och rökelsen läcker ut genom de höga dörrportarna som ett övertydligt bevis på att massturism och sakrala ceremonier inte går att kombinera. I ett sista försök att fånga något att helighetens hemligheter tar vi hissen upp till katedralens enorma takparti. Här i det månbelysta kvällsmörkret kan man långsamt röra sig mellan alla dessa otaliga statyer, evighetstyngda, som på sina kolonner blickar ut över den hektiska och snabbt förbiglidande neonfärgade verkligheten där långt nere. I går och i morgon är två sidor av samma slant och som turist balanserar jag med varierande framgång på nuets slaka lina.
Fotona: Idag måndagen den 27 september är det INTERNATIONELLA TURISTDAGEN och efter snart två coronainstängda år i Finland börjar vi igen se fram mot nya äventyr utomlands. Och då kan man lämpligen börja med att blicka bakåt och återuppväcka gamla reseminnen. De här bilderna är ur fotoboken jag sammanställde efter Vives och min resa till Florens och Milano i april 2011. I Milanos centrum är verkligheterna många trots att tid och plats nästan är de samma – sen eftermiddag nere på piazzan utanför den enorma gotiska katedralen, och tidig regntung kväll uppe på dess tak. Den sistnämnda bilden har Vive knäppt.
Tecken
Framförallt som skriftställare men i viss mån också som bildskapare (i huvudsak fotografering) och melodimakare (tonsättning av visor/sånger) är jag uppmärksam på tecken, alltså inte bara punkt och semikolon och frågetecken, men också ISO-tal, bländarvärde, slutartider, notvärden, ackordbeteckningar, copyrightsymboler mm. Vid närmare eftertanke insuper jag dessa små figurer och siffer/bokstavskombinationer utan att blinka, ofta helt automatiskt och självklart. Och det gör vi ju alla, det är bara tecknen som varierar. Trafikmärken och tvättsymboler är allom bekanta (men kanske inte alltid helt självklara och förståeliga) och varumärken och logon och emoijer och väderkartor och .... ja, listan är faktiskt oändlig (och även det har ett tecken – en liggande åtta).
Tecken är kommunikation. Tecken talar. Ibland ryter tecken till (varningstrianglar), ibland konstaterar de sakligt fakta. Tecken är påtagliga och vanligen specifika men ibland är det precis tvärtom med dem: Ett kors betyder död och sorg men kan också symbolisera liv och frälsning. En cirkels grundbetydelse är allt som finns, all tid, alla möjligheter. Men den kan också signalera ingenting, noll, avkopplad. Och så finns det förstås tecken i överförd bemärkelse – tidens tecken till exempel.
Ett tidens tecken är att man vill ge sken av dialog och kommunikation när man egentligen utgjuter sig i skrift och tal som det vore en monolog. Den yttre signalen är inbjudande och inkluderande men den underliggande tonen pekar åt ett alldeles speciellt håll; hör mig, se mig. Och jag hör ett förtäckt nödrop (en triangel), anar en tomhet (cirkel), noterar ett övertramp (en bruten linje). Två signaler går parallellt och simultant; den ena är uttalat välformulerad, faktafylld, pregnant – den andra speglar en människa som är handfallen, utskuffad, skambelagd. Två verkligheter i närkamp – en insida och en utsida – med huden som skiljelinje.
Kan jag se förbi ytans koreografi och i stället uppfatta budskapets kärna? Vad är bild och vad är skenbild? Och tonen – vad säger rösten bakom orden? Är ord och röst synkroniserade eller pekar också de i olika riktningar? Som läsare och lyssnare måste jag lära mig att tolka tecknen. Och det gör jag genom att skriva ord, forma meningar, rita tontrappor och återspegla min verklighet i bilder, allt i hopp om att någon nappar, hakar på och kanske svarar på mina kontaktförsök, mina nödrop.
FOT(N)O(T) Idag på INTERNATIONELLA TECKENSPRÅKSDAGEN tar jag som vanligt ett litet snedsteg i resonemanget eftersom jag är så okunnig i huvudtemat, även om jag på mycket nära håll (sambon behärskar) ibland har försökt tolka detta intrikata hand- och mimspel. Motivet upptill är avbildat i St James church i Sussex Gardens i London där man på denna karta med ett rött litet klistermärke gärna får berätta varifrån i världen man kommer på besök. Kartor är perfekta exempel på teckens mångfald och nödvändighet men ganska knepiga att tolka; å ena sidan får man en blixtsnabb överblick av ett enormt stort område men samtidigt är det ju ingen verklighetsbeskrivning precis. Även här krävs det en känslig hud för att avläsa koderna.
23 september
Men gäss måste också kommunicera med varandra, inte minst under längre flygturer. De håller reda på varandra i en ljudlig konversation medan de hänger ihop som cyklister i tävlingslopp. Liksom tranor flyger de i V-form så att varje fågels vingpar skapar en luftspiral, och den hjälper till att bära fåglarna snett bakom.
– Nina Burton (f. 1946), svensk poet och essäist, medlem av Samfundet De Nio och Kungliga Vetenskapsakademien. Citat ur boken Livets tunna väggar (Albert Bonniers förlag, 2020)
TEMADAGAR Internationellt International Day of Sign Languages / Internationella teckenspråksdagen, International Celebrate Bisexuality Day (Bi Visibility Day) / Internationella bisexualitetsdagen Finland Tammipelipäivä Sverige Hjälpmedelsdagen, Upphandlarens dag Tyskland Tag der Bisexualität USA Checkers/Dogs in Politics Day, Great American Pot Pie Day, Snack Stick Day, Teal Talk Day, Restless Legs Awareness Day
Nationaldag Saudiarabien
VECKA 38 Notera också Veckans (m)ordspråk, Veckans minnesbild och Veckans (huvudlösa) humoresk längst nere i blåggen! NÄSTA BLÅGGINLÄGG: Måndagen den 27 september
20 september
Ströfall av sockersjuka tillfrisknar bitvis
– Blandaren, humortidskrift grundad 1863 av studenter vid Teknologiska Institutet, idag Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm
TEMADAGAR Finland Siansaksapäivä Sverige Bålens dag Tyskland Deutscher Weltkindertag USA Care for Kids Day, Fried Rice Day, Pepperoni Pizza Day, Punch Day, String Cheese Day
TEMAVECKOR Internationellt International Week of Happiness at Work USA National Eczema Week, National Farm Safety & Health Week, National Rehabilitation Awareness Week, National Singles Week, National Indoor Plant Week, National Surgical Technologists Week, National Security Officer Appreciation Week, National Construction Appreciation Week, Child Passenger Safety Awareness Week
VECKA 38 Notera även Veckans (m)ordspråk, Veckans minnesbild och Veckans (huvudlösa) humoresk längst nere i blåggen! NÄSTA BLÅGGINSLÄNG: torsdagen den 23 september
Gristyska
Vill du bli missförstådd: säg ett ord! Vill du åstadkomma kaos: formulera en mening! Har du krig och katastrof i bakhuvudet: håll ett tal!
Så skrev jag som inledning på baksidan av det år 2013 utkomna tunna men desto mer sprängladdade häftet ord[M]ord, ... en samling tillyxade ordslamsor med den målmedvetna avsikten att på detta sätt, för den språkvårdande svensk- och finsktalande allmänheten, varna för det många gånger bloddrypande och suspekta innehåll som kan dölja sig i till synes helt normala och oskyldiga bokstavskombinationer. Bakom denna högtidliga försäkran stod den då redan tio åriga Finlandssvenska Ord Akademien (med den självklara förkortningen Fin OrAkad) som jag grundat (2003) tillsammans med två andra skelögda bokstavsexperter, båda idag – i motsats till mig – fortfarande respekterade samhällsmedborgare; kjellforskaren H och korsordsekvilibristen Gusti S. Här några snabba smakprov ur detta omistliga finlandssvenska lexikon, sedan länge slutsålt: andrum – sjöfågelsbostad, bankrån – populärt tilltugg i penninginrättningens kafferum, celldelning – intern trängsel, diskbråck – yrkessjukdom inom restaurangbranschen, extrakt – ödebygd.
Att språket brukas och missbrukas i folkets breda led är förstås allom bekant men det halsbrytande ordvändandet och de brutalaste tankehoppen har förvisso odlats speciellt i akademiska kretsar. Uarda-Akademien i Lund grundades 1958 av tonsättaren och TV-profilen Sten Broman (han med uttrycket: "En äkta gentleman är en man som kan spela dragspel men som väljer att avstå.") och har, liksom Fin OrAkad, bland annat gjort sig till känna i ordboksform. Här hyllas medvetna stavfel och omedvetna tankeslirningar, direkt hämtade från, gissar jag, ångestskapande tentamensförberedelser, blöta efterfester och andra liknande traumatiska mandomsprov. Några axplock: Al Flesco – Kroppsmålning, Gestikel – Diskret symbolisk handrörelse, Imbacill – Efterbliven mikrob, Kontrapunk – Musikalisk moderiktning, Millidram – Mycket liten norsk sup, Örtoped – Naturläkare.
Äldst i gamet är Blandaren som "har funnits ända sedan vi startade" (1863) och grundades av studenter vid det som idag heter Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Blandaren utkommer med ett nummer per år (i december) men man hittar också detta ögonöppnande sanningsserum på nätet. Här några exempel på detta intellektuella motgift: Avrättningsrådet har beslutat att avslå er ansökan samt huvud. / Är platsen där ledig? Inte mig emot, sir. / Har du sett Halvorsen? Nej, inte på sex månader. / Gata slog ihjäl nedfallande kärring. / Han anses vara Vermeer än Van Gogh.
Och man kan förvisso finna andra grannlaga exempel, både i Sveriges majestätiska rike och nånstans även ute i Finlands vida ödemarker, och till dem ska jag troligen återkomma lite längre fram. Och då tänker jag i första hand på NaDa – Gamla Karleby manskörs humorblad som alltid utkommer på valborgsmässoafton, och Finlandssvenska Rimakademin (FiRA) som bland annat arrangerar de årliga finska mästerskapen i nyskrivna snapsvisor. Idag på finska Siansaksapäivä vill jag speciellt påminna om det dubbelbottnade och elastiska svenska språkets hälsobringande undertoner. I ett tidevarv som är inpyrt i katastroftänk och konspirationsteorier, och där de sociala kontakterna gång på gång slits sönder och samman, måste man ta till effektivare ljussättning för att överhuvudtaget upptäcka några utvägar ur dessa dystra och mörka återvändsgränder. Med lite sund galenskap ska den intelligensbelastade tankeproppen upplösas, med några magmuskelstarka gapskratt kan vardagen uppstå ljus igen. Trots höst och host och hast. Och speciellt just därför.
Fotnot: Enligt icke bekräftade inofficiella källor uppmärksammas alltså idag SIANSAKSAPÄIVÄ i Finland. På svenska brukar man tala om rappakalja eller rotvälska och syftar på ett mer eller mindre obegripligt prat, eller för den delen, en osedvanligt rörig text. Men jag gillar skarpt den där finska benämningen och översätter den helt kallt till gristyska. På engelska talar man om gibberish eller mumbo jumbo, i spanskan används ordet algarabia och på tyska heter det Kauderwelch. Dagens blågg tar alltså fasta på mer eller mindre obegripliga texter och tänkbara dolda betydelseskiftningar i ord och meningar. Och allt detta med en klackspark i taket som när man försöker undvika ett bananskal och i stället slår huvudet på spiken. Länge leve de verbala snedstegen!