3 maj
Den fria pressen är som regnet som blöter en in på bara kroppen. Regnet är förvisso irriterande, men alla vet samtidigt att man inte kan leva utan det. Och utan den fria pressen, som nyfiket undersöker, ibland irriterar men alltid fungerar, skulle demokratin inte kunna existera.
– Herbert Brucker (1898–1977), amerikansk journalist, chefredaktör och bl.a. fd. president för American Society of Newspaper Editors
TEMADAGAR Internationellt World Press Freedom Day / Internationella dagen för pressfrihet (FN), International Grab a Boob Day, International Dawn Chorus Day Sverige Asociala dagen USA SAN Architect Day, Lumpy Rug Day, Garden Meditation Day, Specially–Able Pets Day, Two Different Colored Shoes Day, Paranormal Day, Chocolate Custard Day, Raspberry Pop Over Day, Textiles Day, Montana Day, Melanoma Monday, Public Radio Day, Leminade Day,
TEMAVECKOR Internationellt Maternal Mental Health Awareness Week (3–9.5), Wiral Meningitis Awareness Week (4–9.5), Red Cross Week (4–9.5) USA Lawyer Well-Being Week (3–9.5)
TEMAMÅNADER USA Bladder Cancer Awareness Month, Better Speech and Hearing Month, Ehlers-Danmlos Syndrome Awareness Month, Asian Pacific Heritage Month, Deck Safety Month, Golf Month, Photo Month, Barbecue Month, Lyme Disease Awareness Month, Bike Month, Get Cought Reading Month, Hamburger Month
VECKA 18: Notera även Veckans (m)ordspråk, foto och humoresk längst nere i blåggen!
MUUU ...
Man saknar inte kossan förrän båset är tomt.
Med tanke på att kossornas antal i detta land är tämligen begränsat borde det gamla talesättet, i takt med tiden, kanske modifieras en aning. Jag kan bjuda på en egen variant, utmejslad efter år av förtvivlad kamp med hjärnans inlåsta celler: Man saknar inte tanken förrän skallen är tom. Men vid det laget är det dock troligen redan för sent eftersom man i allmänhet, och jag i synnerhet, inte brukar komma ihåg vad jag glömt och följaktligen inte är medveten om katastrofen. Kossan och minnet har förvisso mycket gemensamt och framförallt kan båda vara på rymmen och blir först då uppmärksammade och hett efterlängtade.
Det är alltså med tankar som med kossor: De kan helt lugnt acceptera att vara fasttjurade (en ko fasttjurad ...?) åtminstone en tid men sen måste de släppas lösa och fria. Nu har den påtvingade isolationen fått tankekedjorna nästan att rosta och behovet av ystra språng och högljudda muuanden börjar vara akut förestående. Det som dock allt mera bekymrar mig är att jag inte riktigt vet vad jag under tiden har glömt, vad jag rimligtvis borde komma ihåg att sakna för att inte sjunka ner i ett meningslöst grått töcken. För när hjärnans innehåll en gång gått sin kos (!) är det definitivt ajöss och guddbaj med alltsammans.
Men en sak tror jag mig ha lärt under coronainstängningen: Det är viktigt att kolla sina kossor varje dag, att inspektera tankebåsen och klappa om varje lite idé som eventuellt dyker upp. Ju mindre yttre aktivitet desto större orsak att röra om i åsiktskvarnen, vädra och städa i föreställningsspiltorna. När den yttre världen försjunker i vintersömn måste jag vifta extra energiskt med svansen för att hålla de efterhängsna depressionsflugorna på avstånd. Och i stället – om inget annat hjälper – idissla gamla uppslag, kanske en gång till pröva ett och annat snedvridet fantasifoster eller till och med chansa på att ett spontant hugskott kan sätta fjång på skallen. Huvudsaken är att inte lägga sig ner i dyngan och tjura.
Foto: Kossorna hör hemma i Helsingfors universitets undervisnings- och forskningsgård i Vik.
Framsteg
Det är mycket jag inte kan och ibland grämer jag mig åt mina brister. Dansen hör till de talanger jag inte riktigt behärskar, trots ett antal seriösa försök till inlärning.
Det började (och nästan slutade) i Åke Blomqvists legendariska dansskola på Georgsgatan i huvudstaden på tidigt 60-tal, foxtrotens och twistens gyllene era. Skolans jullov skulle på den tiden ägnas åt en intensivkurs i dans vilket i praktiken även innefattade en outtalad och indirekt grundkurs i vett & etikett mellan könen, de förpubertala. Om Åke Blomqvist kan mycket positivt sägas och det kanske bästa med honom var ett slags självklar gentlemannaattityd som bland annat innebar att ingen favoriserades, alla behandlas med samma respekt. Jag noterar speciellt just det här med tanke på att jag var ett utseendemässigt undantag såtillvida att halva ansiktet och delar av halsen var svårt belamrade med såriga eksem och infekterad hud. Att som förväntansfull bröstknoppande 14-årig flicka sammanföras med en småsvettig och osäker pojkvarelse med ett så påtagligt fysiskt handikapp måste ha varit uppenbart motbjudande. Men Åke skötte parbytena med en självklar naturlighet som jag många gånger senare har tackat honom för i mina tankar.
Men idag på den internationella dansens dag tänker jag i första hand på vad som glädjer mig att jag inte kan: Att dansa efter någons pipa. Vissa saker är bra att behärska, i andra situationer krävs det en viss kompetens att inte inneha kompetensen. Sålunda kräver alla arbetsplatser en viss följsamhet och smidig anpassning, ungefär som rörelserna på en äkta finsk tanssilava en sommarljum lördagskväll på den tiden när det begav sig. Men när orkesterledaren inte själv behärskar rytmen och melodin utan i stället fortsätter att vifta och kräva att man ska dansa efter hans egenmäktiga toner vet man hur konsertprogrammet kommer att gestalta sig. När orkesterledaruppdragen sedan, i brist på hunsade musiker, tagit slut kan man ju alltid försöka dirigera en skrammelorkester i pressen. JAG JAG JAG låter det rytmiskt och grötmyndigt från dirigentpulten i ett desperat försök att ännu upprätthålla en air av briljant och allvetande musikorakel. Medan publiken av ren självbevarelsedrift diskret försvinner ut i foajén fortsätter oljudet inne salen. Bakom den krampaktigt påklistrade dirigenttiteln gråter ett litet barn som aldrig fick leka och dansa, som aldrig fick vara svag och osäker, som inte fick trampa i klaveret. Somliga lärde sig aldrig tango och jive, andra fortsätter att blåsa i sin pipa fast ingen mera lyssnar – det ena nästan sorgligare än det andra.
Ett avsteg från ett elegant danssteg kan med stormsteg förvandlas till ett snedsteg på den egna karriärens trappsteg vilket självfallet inte är något beundransvärt framsteg.
Foto: Artistgruppen Hurjaruuths Vintercirkus i Kabelfabriken i januari 2020.
29 april
Passion för dans i en obegåvad kropp – det måste vara ett helvete.
– Rudolf Nurejev (1938–1993), sovjetisk balettdansör
TEMADAGAR Internationellt International Dance Day, World Wish Day, Day of Remembrance for all Victims of Chemical Warfare / Minnesdagen för den kemiska krigsföringens offer (FN) Sverige Svenska friluftsdagen, Dansens dag Israel Erev Lag BaOmer USA Peace Rose Day, Shrimp Scampi Day, Zipper Day, Poem In Your Pocket Day, Viral Video Day, Thank You Thursday, We Jump the World Day
VECKA 17: Notera gärna också Veckans (m)ordspråk, foto och humoresk längst ner i blåggen!
Veckans foto
Kopiöst
Det här med att fotografera andras konstverk är ju egentligen lite fusk. Ja, fusk så tillvida att det visserligen kan handla om fotografens konstnärliga visioner men inte om fotografens konstnärliga talang. Eller rättare sagt: Det avbildade konstverket är förvandlat till en fotografisk bild. När jag nu alltså placerar detta foto av ett konstverk som Veckans foto är det inte jag som ska applåderas, utan upphovskvinnan, det vill säga i det här fallet helsingforskonstnären Heini Turunen. Några av hennes färgstarka och läckra målningar finns denna försommar upphängda i Gumbostrand Konst & Form där den aktuella utställningen (22.4.–6.6) i huvudsak fokuserar på Tero Annanolli, Jonna Johansson och Ritva-Liisa Ruokokoski – en utställning som jag rekommenderar å det vårvarmaste!
Kopia, imitation, förfalskning, efterapning, replika, härmning, avskrift, epigoneri – plagiat har många synonymer och benämningar. Att medvetet förfalska är självfallet belagt med skam och skuld och dryga böter men hur är det med det ofrivilliga, omedvetna efterapandet? Är det inte just det jag gör – avbildar det andra redan avbildat miljoner gånger, till exempel solnedgångar? Nå, jag kanske inte kallar mina foton för konst och det är väl där skon klämmer; det är först när jag stirrar mig blind på Sarah Moons fiktiva rum och suddiga skuggor som en och annan expert kan komma viftande med sina pekpinnar och påstå att jag kanske, eventuellt, är ute i ogjort väder.
Ingen risk, säger jag då, jag har aldrig någonsin varit ute i väder som varit ogjort, mina vädererfarenheter baserar sig helt och fullt på konkreta stormar och spöregn. Ogjort väder ...? Det närmaste jag kan associera till ogjort väder är när nyhetsuppläsaren till sist, med munter stämma, deklamerar " ... och nu är vi framme vid vädret!" Jag har länge funderat var vädret egentligen börjar, eller slutar. Jag kan omöjligt upptäcka något väder i den sterila nyhetsstudion och jag är ganska säker på att väder är ett utomhusfenomen. Att då, instängd i en tv-studio, påstå att man är framme vid vädret är inte bara en grov överdrift, det är ren och skär lögn.
Med detta vill jag bara ha sagt att det ibland är svårt att dra gränser, att veta vad som är där och vad som är här, vad som är ditt och vad som är mitt. Det är väl bland annat därför jag så frenetiskt fotograferar – för att spegla mina egna inre suddiga bilder mot andras tydligare visioner och på det sättet lite tröstande smeka den suktande och skeppsbrutna själen, den originala. Den äkta gudskopian.
WIPO
Idag ska jag lära mig ett nytt ord: WIPO. Det är en förkortning av World Intellectual Property Organisation, det vill säga den FN-tillkopplade organisation som skyddar min skapande hjärna från att hamna i klorna på skrupellösa skurkar som mer än något annat vill saluföra mina odödliga konstnärliga alster utan att först be mig om lov och allra minst betala för dem. Denna immaterialrätt är på intet sätt självklar och automatisk utan en följd av en lång rad initiativ och åtgärder som sträcker sig åtminstone 140 år tillbaka i tiden. Det var i samband med Världsutställningen i Wien 1873 som ett antal presumtiva utställare vägrade att ställa upp av rädsla för att deras idéer skulle stjälas eller kopieras. Det blev inledningen till en rad internationella överenskommelser, bland annat Bernkonventionen 1886, Madridöverenskommelsen 1891, BIRPI som grundas 1893 och som i sin tur 1970 förvandlades till fackorganisationen WIPO underställd FN. Det här arrangemanget betyder att många idéer och produkter som hjärnan producerat skyddas av lag och förordning: patent, varumärken, mönster, upphovsrätt, heraldiska vapen och namn – självklart i vår moderna värld, men icke desto mindre värt att noteras även, och kanske i synnerhet, idag.
Det här fick mig att backa ett steg, att tänka efter vad som egentligen är den konstnärliga skaparlustens och –förmågans förutsättningar och villkor. Jag menar; i "alla tider" har människor sagt: Nu hinner jag inte måla den där tavlan, nu hinner jag inte skriva den där romanen eller komponera den där visan, men sen när jag blir pensionär ska jag ägna största delen av tiden åt min latenta skapande förmåga. Det vet alla hur det slutar – inte en målarpyts så långt ögat når, knappast ett enda manusark på det välstädade arbetsbordet. Och bara en massa damm på det slitna pianot. Kreativiteten kräver självfallet ett visst utrymme, både fysiskt och tidsmässigt, men det är i allmänhet inte tidsbristen som lamslår kreativitetsnerverna.
Skaparförmågan kräver nämligen daglig stretchning, hjärn- och hjärtmuskler måste dagligen aktiveras och irriteras, lockas och pockas. Den amatörmässiga hobbyverksamheten kan nöja sig med spontana hugskott och snabba inslag men så fort kvalitetsribban höjs med några decimeter är det andra bullar som gäller. Vanan, och med den sammanhängande rutinen, är ett slags grundförutsättning för att de skapande talangerna ska kunna gro och framförallt för att de ska kunna växa. En kreativ hjärna som sovit i 50 år vaknar inte i första taget, och också om den vaknar tar det sannolikt ganska lång tid innan hjärnans synapser har plogat upp nya fåror som tankefröna kan hämta sin näring ifrån. Kroppen behöver daglig motion, och så också hjärnans idéyngel.
Nu i slutskedet (?) av den lamslående coronahistorien är det många som alldeles speciellt saknar alla dessa biografbesök, teaterföreställningar, konserter och biblioteksvisiter som inte bara tillför helgen en guldkant men hjälper oss att överhuvudtaget navigera i vardagen. Men hur ska konstens producenter och centrala aktörer reagera när månader (ett år!) av social nedstängning, som i väldigt många fall betytt ett konstnärligt dödläge, hävs. Vem har redan döden dött, vem ska återuppstå på den tredje föreställningsdagen? Vem har ansvaret för att skapandets värk förvandlas till ett konstnärligt verk?
Foton: Gatuartister i York, England
26 april
Fastän jordbundna kan vi ibland nå ända upp till gudarna. Somliga höjer sig genom konsten, andra genom religionen; de flesta genom kärleken.
– Julian Barnes (f. 1946), brittisk författare, journalist och tv-kritiker. Man Booker prize (2011)
TEMADAGAR Internationellt Världsdagen för intellektuell äganderätt (FN), Internationella dagen till minnet av Tjernobylkatastrofen Finland Eroon sotkusta -päivä, Staattisen sähkön tarrautumisen päivä, Halaa australiaista -päivä, Halaa ystävää –päivä Sverige Promenadens dag, Alien-dagen Tyskland Boys' Day, Girls' Day Storbritannien DNA-Day Israel Holy Pascha USA Hug an Australian Day, Burlesque Day, Get Organized Day, Richter Scale Day, Help a Horse Day, Pretzel Day, Alien Day, South Dakota Day, Kids and Pets Day, National Audubon Day
TEMAVECKOR USA Go Diaper Free Week (25.4. – 1.5.), National Work Zone Awareness Week (26–30.4), Gathering of Nations (Pow Wow), Every Kid Healthy Week, Preservation Week
Självständighetsdag Tanzania
VECKA 17: Notera även Veckans (m)ordspråk, foto och humoresk längst ner i blåggen!
22 april
Skaparen har hela världen klätt till en blomtapet och därpå satt människan att spatsera, leva och sig förnöja.
– Carl von Linné (1707–1778), svensk botaniker, zoolog, geolog och läkare
TEMADAGAR Internationellt International Mother Earth Day / Tag der Erde / Internationella dagen för Moder Jord, International Girls in ICT (information communcation technology) Day Finland Rakasta reisiäsi -päivä USA Take Your Daughters and Sons to Work Day, Oklahoma Day, Picnic Day, Teach Your Children to Save Day, Thank you Thursday, Jelly Bean Day, Beagle Day, Love Your Thighs Day, April Showers Day, Girl Scout Leader's Day
TEMAVECKOR (22–28.4) Internationellt World PI Week USA Stationary Week (20–26.4)