Month: juli 2020

Garda runt II (IV)

[Första avsnittet i denna bil(d)tur runt Garda-sjön publicerades onsdagen den 8.7.]

Från Sirmione kör vi först mot Valeggio sul Mincio där den stora naturparken Parco Giardino Sigurtà breder ut sig över ett 56 hektar stort område. Parken är grundad redan i början av 1600-talet och Napoleon III lär ha använt den som sitt huvudkvarter 1858 under det andra italienska frihetskriget. Men idag är det i stället horder av turister, inhemska och utländska, som invaderar de välansade gräsmattorna och beundrar de stiliga blomsterrabatterna. Den som inte orkar spankulera över de vidsträckta fälten och parkerna kan hyra en cykel eller en elektrisk golfkärra. Idag är det helgdag och folket strömmar till från alla håll och kanter.

Efter ett tag börjar just människorna intressera mera än alla välansade tulpanrabatter och dammkonstruktioner. Barnen sparkar boll, några kastar freesbee, många samlar sig i flockar kring picknickkorgar eller helt enkelt bara ligger ner och halvdåsar. Det avspända beteendet lockar fram kameralinsen och jag hade kunnat ägna ytterligare ett par timmar till närgånget socialpsykologiskt fotograferande men det här är trots allt bara ett sidospår på vår tripp idag mot Malcesine lite mer norrut.

Malcesine ligger ganska exakt i mitten på östsidan av Garda. Vi har hyrt en enkel och snygg airbnb-lokal alldeles under Monte Baldo och kan se kabelbanan från köksfönstret. Men jag vägrar att bli instängd i en liten låda högt uppe i luften och föredrar i stället de smått hisnande vyer som breder ut sig från Slottet Scaligeros murar. Castello Scaligero di Malcesine började byggas redan på 1200-talet och härifrån kan man redan ana den nordligaste delen av Garda. Det är en regntung dag i början av maj och turistsäsongen har inte riktigt kommit igång och vi delar de imposanta slottsvyerna med bara ett tiotal andra turister.

Från slottet har man en fenomenal utsikt åt alla håll, också ner mot kullerstensgränderna i gamla stan – città alta. 1786 var Goethe här på besök och började göra skisser av det imposanta byggnadsverket innan han arresterades som misstänkt för spioneri. Som ett påminnelse om den händelsen finns det en liten Goethe-utställning i slottet.

Vi söker oss ner till gränderna och kolliderar snabbt med turistshopar och restauranger. Fiat ska det förstås vara i Italien och även om den här modellen visserligen redan har sett sina bästa dagar så fungerar den fortfarande utmärkt som ögongodis och gastronomiskt lockbete.

Vem bor bakom de halvöppna fönsterluckorna, hur ser det ut där inne bakom de gamla murade väggarna, kan man leva modernt i ett gammalt hus? Det pittoreska och rustika har en tendens att förgylla mina fantasier, som om livet här på något självklart sätt är förankrat i ett meningsfullt varande, ett stilla rofyllt nu utan morgondagens ovisshet och eventuella utmaningar. Är livet mera harmoniskt i miljöer där kulturen har haft århundraden på sig att forma både omgivningarna och människosjälen?

Från Malcesine gör vi en dag en utflykt, via staden Garda, längs mindre vägar inåt landet i nordostlig riktning. Efter femtio kilometer kommer vi fram till vår destination: Santuario Basilica Madonna della Corona. Kyrkan och klostret är byggda direkt mot bergsväggen och ser ut att nästan hänga i luften. Med tanke på att den äldsta delen av kyrkan är uppförd redan på 1500-talet kan man bara förundras hur detta gigantiska byggnadsprojekt i praktiken har varit möjligt. Fasaden är från 1899 och klocktornet är uppfört så sent som 1978. Vi lämnar bilen på parkeringen ovanför kyrkan och tar oss gående ner en kilometer längs en slingrande bred men brant väg som här och där kantas av stora skulpturer som beskriver Jesus sista vandring till Golgata. En märklig byggnad på ett osannolikt ställe.

Bara några kilometer norr om Malcesine återbördas vi inte bara till nuet men kanske också till framtiden. Vi stannar en stund och följer med när blivande glidflygare gör sina första "torrflygningar" på landbacken. Redan här på marken kan jag ana något av den väldiga kraft när fallskärmen fångar upp vinden och det hisnar vid bara tanken på att springa ner för en bergssluttning och sedan, plötsligt, ta adjö av marken och låta sig bäras av ett färggrannt segel högt ovanför dalen. Never in my life! Eller...? Nej, jag tror nog jag söker mig till himlen hellre via bön och eftertanke.

[Nästa anhalt på vår tripp runt Garda är Moderna muséet i Rovereto och de branta bergssluttningarna i nordligaste staden Riva del Garda. Se bloggen tisdagen den 14.7.]

by Magnus Lindholm

Garda runt I (IV)

Coronapandemin har satt käppar i flyg-/tåg-/bilhjulen men mellan fotoböckernas glansiga pärmar är det fritt fram att färdas. Under den kommande veckan (lördag 11:e, tisdag 14:e och fredag 17:e) åker vi här på bloggen runt Garda-sjön och återupplever ett försommarvackert Norditalien, ett par år före den förödande pandemin. Må dessa bilder och korta berättelser ingjuta åtminstone en liten gnutta hopp om och tro på att vi människor snart igen kan röra oss någorlunda fritt i Europa. Hemma bra men borta bäst. Åtminstone ibland.

Wikipedia noterar om Garda-sjön: Yta 370 km², längd 51,9 km., höjd 65 meter ö.h. (för övrigt ett intressant fenomen så här inom parentes sagt; att en sjö kan befinna sig ovanför havet...), maxdjup 346 m, volym 50 350 000 000 m³. Och att kustlinjen – den vi den kommande veckan ska köra – är ca 160 km lång. Nordisk familjebok (1908) skriver om Garda: "... en af de stora bergssjöarna i öfre Italien, mellan prov. Brescia och Verona; den nordligaste spetsen med kurorten Riva ligger inom Tyrolen. / Den norra, smalare delen af sjön ligger inträngd mellan Alperna och omgives af vilda klippstränder. På östra sidan reser sig det 2.218 m. höga Monte Baldo, vid hvars södra fot ligger orten Garda som givit sjön sitt namn. Längre mot s. blir det omgivande landet lågkulligt och övergår slutligen till slätt."

Och nu kör vi in i Sirmione, längst söderut i Garda-sjön. Bilar är portförbjudna här, endast hotellgäster och vissa andra har tillträde men först efter polisens medgivande. Det är valborgsmässoafton och massor av folk i farten och med hjärtat i halsgropen rullar vi fram i snigelfart i hopp om att inga tår hamnar i kläm.

Det väller av turister genom de smala gränderna men i övrigt liknar denna wappen inte vår wappen; knappast några ballonger och inget första maj-krims och krams. Det är lite småvirrigt och stojigt, glatt och avspänt. Vi kryssar långsamt vidare genom några gränder och hittar sedan äntligen vägen till hotellet.

Följande morgon är vi ensamma i hotellets stora matsal. Det enorma bordet med sina mängder av bakverk och bullar är verkligen imponerande men som gluten-patient kan jag självfallet inte äta någon av dessa delikatesser, inte heller vågar jag smaka på honungen som ligger där i sin nästan naturliga form. Men ögon och kameralins tar igen allt det som magen inte klarar av.

Vi vandrar in mot den gamla stadsdelens trånga gator och gränder men passerar först ett stort elegant hus som till stor del ligger undanskymt bakom murar och höga träd. På en marmorplatta kan vi läsa: In questa villa, negli anni ´50, soggiorno accanto al marito Giovanni Battista Meneghini  MARIA CALLAS  New York 2.12. 1923 / Parigi 16.9. 1977. Den stora operadivan drog sig gärna tillbaka hit från det offentliga livets buller och bång. Men vi gör tvärtemot; söker oss till vimlet och ljuden och de små torgen nära stadsporten.

Jag tycker det är rysligt kul att se och fota allt det där som jag praktiskt taget aldrig skulle köpa. Börjar någon halvt med våld propsa på mig turistikrääsää (som man säger på högfinlandssvenska) kan jag bli nästan farlig mot min omgivning men i övrigt snusar och dreglar jag som de flesta andra över alla dessa mer eller mindre nödvändiga prylar. Men en och annan färggrann skål hade jag nog kunnat inhandla. Men hur släpar du keramik med dig till flyget när det inte ändå får plats i någon kappsäck?

Vår drygt veckolånga tur runt Garda har alltså börjat med ett par dagar i Sirmione. När solen nu gått ner och vi sitter i sena kvällen på hotellets terrass kan vi bara konstatera att vi de närmaste dagarna kommer att köra där på andra sidan sjön, och snudda vid Monte Baldo. Nästa övernattning ska ske i Malcesine där vi stannar några dagar för att sen förflytta oss, över den nordligaste delen av Garda till västra sidan, och avsluta rundturen i Saló. Men nu är vi ganska trötta. Vi har kört från Milano till Sirmione på delvis fyrfiliga motorvägar i alltför höga hastigheter för att hänga med i trafiken, och sen slukats upp av folkvandringen här på Gardas sydspets. De kommande dagarna ska vi försöka hålla ett jämnare och framförallt lugnare tempo. Nästa konkreta anhalt är naturparken Parco Giardino Sigurtà. Om den, och den fortsatta färden till Malcesine – se lördagens blogg.

by Magnus Lindholm