Höstsonat
SKAPANDE SEPTEMBER
Efter en varm och blöt sommar står höstsolen hög på himlen igen, dags att skörda, tid för konst! Förra söndagen hade man skördefest på Hertonäs gård i närvaro av en massa barnfamiljer och inhyrda getter, grisar, åsnor och diverse flygfä. För musiken på Knusbacka lantgård stod duon Kymmenkieli, dvs. Viive Virtanen, violin och Carolina Stenbäck, cello (ovan) som spelade svängig folkmusik.
Lördagen den 9 september var det traditionell Höstvisa i Pellinge. Inför en talrik publik uppträdde en rad artister av vilka Mandys nyckel (nertill) hörde till de intressantaste.
I Gumbostrand Konst & Form öppnades nyligen en ny utställning som pågår ungefär en månad framåt. En av konstnärerna är Jan Neva som ställer ut under rubriken Försvinnande skönhet.
Bredvid mitt skrivbord, mellan högtalarna, halvslöar herr Paucku medan han lyssnar på Radio Vega. Paucku är min senaste kompis, en "försvinnande skönhet" (syftar på utställningen ovan), och hemma från Lappo där det en gång i tiden fanns en dynamitfabrik som idag är kulturcentret Vanha Paukku. Bland hantverksprodukterna noterade jag för en månad sen denna småbedrövliga typ, överviktig men mjuk, som jag omedelbart kände släktskap med (med undantag av att jag varken är överviktig eller särskit mjuk, närmast lite småbenig). Han fick en gratistur till huvudstaden med gasbilen, vilket han högljutt suckande gillade. När herr Paukku sedan i sitt nya hem tröttnade på radio Vegas dunkande musikval flyttade jag honom till bilen där han dagligen sitter vid ratten och håller koll på liv och leverne när jag själv virrar omkring någon annanstans. Paukku är inte dum i huvudet och han tar dagen som den kommer och gör sig inga större bekymmer över världens gång. Alltså som jag (fast tvärtom). Varför han figurerar här under rubriken Skapande september beror på att han är undantaget som bekräftar regeln. Paukku är varken skapande eller färgstark (om man frånser hans lite udda klädsel), i själva verket är han ovanligt vanlig. Bäst kan han väl karaktäriseras som lite gråtrist och vilobenägen. Men han är som sagt snäll och rödörad och fyller tystnaden med djupa suckar. Vi kommer bra överens, han och jag (åtminstone jag).
M som i Marika och Musikal
– Utbildningen och teaterarbetet har sedan studenten 1996 gått sida vid sida. I universitet inledde jag med att läsa socialpolitik, samtidigt som jag började med skådespelandet. Studierna drog ut på tiden men resulterade så småningom i en magisteravhandling (med högsta betyg, red. anm.) i socialt arbete om invandare och teater. Där kombinerade jag mina intressen för det konstnärliga och det akademiska. Men det är nog åt musiken, sången och skådespelet, som jag ägnat nästan all min professionella tid. Men socialt arbete skulle jag bra kunna tänka mig ännu, gärna i kombination med skapande verksamhet, till exempel i fängelser.
Marika Westerling är den ena av VISUM-konsertens två solister (se konsertannons lite längre ner i blåggen!). Det är som sångerska med inriktning på musikteater som hon gjort sig känd på både finska och finlandssvenska teaterscener. Språket var en utmaning: de första finska föreställningarna var en form av regelrätt språkbad. Det allra första framträdandet i en musikal var i Les Misérable på Stadsteatern i Helsingfors, och språkbadet fortsatte som Maria i West Side Story i Jyväskylä. Idag känner hon sig ganska bekväm med finskan, kantigheter har slipats bort. Den professionella musikutbildningen har hon fått vid Musikteaterlinjen vid Royal Academy of Music i London (2004) efter att ha jobbat ungefär fem år som skådespelare i musikaler i Finland.
Jag fick höra om utbildningen i London av min sånglärare som kände huvudläraren där. Och så var jag och tog sånglektioner av henne i London och hon förelog att jag kunde söka till Royal Academy of Music. Jag var faktiskt den första finländaren på den linjen som studerade där, senare kom också Martin, till kapellmästarlinjen, och andra. Av vår årskurs på ca trettio var fem från andra länder än England. Mycket handlade förstås om sång och hur man kan tolka texter i musiken, och det är britterna bra på. Men också drama och dans och musikteaterns historia var en del av utbildningen. Första uppdraget efter examen var att sjunga i en kör med Elton John ...
Och nu, nästan tjugo år senare: VISUM. Vad är det utmanande med dessa sånger i Visans gränsmarker?
Här rör vi oss verkligen i Visans gränsmarker, och det är jätteroligt. Det är som musikalfacket när det är som ledigast. Av "Alla människors vals" får jag till exempel vibbar av ledmotivet i filmen Paraplyerna i Cherbourg. Jag är ju inte en sångare i den klassiska genrén men kan göra den stilen på mitt eget sätt. Och såna sånger finns här också. Till exempel de fyra höstsångerna ("Höstljus") till Bez Zilliacus texter är skriva över ett ganska brett register och det är inte alldeles självklart var i rösten man placerar berättelsen, så att det flyter. Det är en utmaning, en inspirerande och bra utmaning. Jag tycker om att kombinera stilar, att röra mig i sångens olika gränsmarker. Och det får jag göra i VISUM.
Veckans inredningsarkitektstanke (v. 38)
Det är inte bara idag som patientsäkerheten är på tapeten, den har ju alltid varit mer eller mindre uppåt väggarna
17 september
Stor läkare - liten skylt. Liten läkare – stor skylt.
OSCAR BLOCH (1847–1926), dansk läkare, kirurg och professor. Framstående klinisk lärare och vetenskaplig författare med humanistisk livssyn. Skrivit boken Om Døden (1903).
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt Internationella patientsäkerhetsdagen Finland Kyrkoåret: Sextonde söndagen efter pingst. Tema: Guds omsorg. Sverige Höga klackars dag, Brunchens dag Tyskland Tag des Hantwerks USA National Professional House Cleaners Day, National Monte Cristo Day, Wife Appreciation Day, National Apple Dumpling Day, Constitution Day And Citizenship Day
TEMAMÅNADER (bl.a.) USA Pulmonary Fibrosis Awareness Month, National Italian Cheese Month, National Square Dance Month, National Americana Month
Längre ner i blåggen: Aktuell puff för den kommande VISUM-konserten, Veckans inredningsarkitektstanke, och Veckans foto(n) från ett nedlagt mentalsjukhus.
Blåögd skönhet, blågg
Upptill: Maria Meller: "Masquerade" (2023), mixed media
Psykets speglingar i Psykets korridorer
För drygt femtio år sen, somrarna 1972 och 1973, jobbade jag på Ekåsens sjukhus i Ekenäs. Till fritidsledarens uppgifter hörde att regelbundet besöka Knipnäs sjukhus som på den tiden inhyste kroniska patienter. Bland annat kom jag i kontakt med en viss herr Larsson som var en människa utöver det vanliga. Hans värld och värderingar hörde ihop med sent 1700-tal, den gustavianska tiden, Bellmans era. Det var hövligheter och manér, krumbukter och slängkappor, fniss och skådespeleri. Och dockor, handgjorda dockor som påminde om lik. Dem hade han gjort, och av dem fick jag hela tre stycken, som gåva av en själsfrände. Döda dockor som jag gömde i en garderob tills jag en mörk höstkväll tog mod till mig och slängde dem.
Det tänkte jag på när jag en störtregnskväll i augusti besökte byggnaden. Idag har det gamla mentalsjukhuset bytt skepnad och fungerar som ett center för välmående. Och så bereds här plats för konstnärer av olika slag och nivå. Den mest iögonenfallande denna gång var Riitta Nelimarkka och hennes sommarutställning, Happiness allowed (bilden nertill). Men också mycket annat drog ögonen till sig, bilder och motiv som tekniskt och konstnärligt inte var av högre klass men som känslomässigt talade ett rakt och okomplicerat språk om livets och vardagens baksidor. I de långa korridorerna, dagsalarna och före detta patientrummen, idag vitmålade och upputsade, kunde jag nästan höra gårdagens röster, känna lukter, ana kroppar som gled förbi, tysta och inneslutna i sig själva, skrämda. Men allt det där skedde förstås bara i min fantasi, eller möjligen i en bortglömd minnesbox i hemisfärernas skugga. Men nu, här i dagens augustikväll, är det tyst och stilla. Bara två män, den ena troligen någotslags vaktmästare, sitter i en kulvert och pratar lågmält, troligen att det är dags att sätta lapp på luckan och stänga dörrarna för dagen.
Och jag går ut, spänner upp paraplyet och springer hopkrupen mot bilen. Väl nersjunken bakom ratten lyssnar jag på smattret mot taket men har samtidigt inga svårigheter att se framför mig en solig sommardag för femtio år sen när jag gick ut här på den stora gräsmattan framför den väldiga byggnaden för att locka patienter till spel och lek. Happiness allowed, tänkte jag kanske inte men det skulle säkert ha hjälpt. I stället tänkte jag: det är knappast någon större skillnad på dem och mig, under huden, längst inne i själen. Det är bara ytan som skiljer. Och så tänker jag fortfarande.
10 september
I läkekonstens historia redogörs för ett fall där en man lever under den säregna förvillelsen att han är ett stekt ägg, rädd att gulan skall rinna ut.
Alain de Botton (f. 1969), schweizisk-brittisk filosof, författare och TV-producent. Plock ur boken Kärlek – en betraktelse (s. 107), Brombergs 2008.
TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt Internationella suicidpreventiva dagen Finland Kyrkoåret: Femtonde söndagen efter pingst, tema: Tacksamhet Sverige Kulturarvsdagen Tyskland Bayrischer Gedenktag für die Opfer von Flucht, Vertreibung und Deportation, Tag der deutschen Sprache USA National TvDinner Day, National Swap Ideas Day, National Pet Memorial Day, National Hug Your Hound Day, National Grandparents Day
TEMAVECKA (bl.a.) Finland Trafiksäkerhetsvecka (11–15.9.) Hävikkiviikko (11–17.9)
TEMAMÅNADER (bl.a.) Internationellt International Update Your Resume Month USA National Square Dance Month, Better Breakfast Month, Fall Hat Month, National Suicide Prevention Month, National Librare Card Sign-Up Month
Självständighetsdag Gibraltar
Efter en blåggblek sommar, och diverse smärre tekniska utmaningar, fortsätter blåggen att förnya sitt innehåll varje söndag. Under september månad fokuserar jag på mitt VISUM-projekt som kulminerar lördagen den 30 september med en visaktig konsert där all musik är min egen. Om du inte redan gjort det – köp biljett snarast! För närmare uppgifter: se annonsen lite längre ner.
Tommy Toija. Menar du mej?
Om lättheten att fiska fotomotiv i Fiskars
Det brukar bli ett besök per sommar i Fiskars bruk i Pojo. Stämningen, miljön, byggnaderna, konsten, caféerna – en liten värld i den stora världen. Historiens berömda vingeslag ses och syns överallt men samtidigt öppnar sig framtidens fantasibilder i utställningshallar och hantverksbutiker. Morgondagens vardag och gårdagens helg slingrar sig om varandra, tiden tänjer och stretchar, och med åskmolnen sakta hopande bakom den ståtliga huvudbyggnanden från 1818 är det som om tillvarons fokus skulle koncentrera sig just hit till byn i Fiskars. Det är på en gång lite främmande men samtidigt välbekant. Och jag tänker mig att när vi redan farit härifrån i vår moderna gasdrivna bil, och kvällens dunkel breder sig mellan park och stam, så sveper en och annan gårdagssjäl helt självklart och mödolöst mellan vägg och plank. Livet, det synliga och lite mindre synliga, lockar och leder men märkligt lite stannar kvar i minnet. Eller kanske det bara gäller mig. Kanske det är därför jag måste knäppa med kameran för att själv inte bli helt knäppt.
Vinjettbilden: Den lilla figuren på golvet är skapad av Tommy Toija och heter på finska Minäkö? (Menar du mig?) & Huvudbyggnaden i Fiskars, det sk. Stenhuset, byggdes under åren 1816–1818. & Under sommaren pågår i byn ett flertal konstutställningar och här finns förstås också utrymme för eget skapande. & I gränsmarkerna mellan asfalt och park uppstår ibland konstverk som lika bra kunde kallas naturverk. & Förfallet av en del byggnader föjler det naturliga skapandets principer: i snigelfart övergår en en gång handgripligen murad tegelvägg till en besjälad självbespeglingsyta för snabba förbipasserare. Tiden som tongivande trollkonstnär.
Veckans eftertanke (v. 37)
Nu är det inte bara för sent att stiga tidigt upp, det är också för sent att stiga sent upp.
B som i Blad och Bellman
I hela mitt liv har jag intresserat mig för senkonsten i sig. Men samtidigt har jag ägnat mig åt berättande i toner, och vad man kan göra av det. Och då är Visan kanske den mest naturliga formen att kombinera dessa båda.
Matteus Blad, den manliga solisten i VISUM-konserten 30 september, har de senaste veckorna dykt ner i Carl Michael Bellmans värld på 1770-talet. I ett antal konserter i Sverige, och just nu i Svenskfinland (senaste fredag i Kristinestad, igår i Vasa), har han i ord och toner målat upp en värld som tidsmässigt ligger 250 år tillbaka i historien men som samtidigt på något märkligt sätt talar till lyssnaren även nu. Det myllrande folklivet på stadens gator och torg, ljuden, rösterna, lukterna – allt får man sig serverat i en föreställning som praktiskt taget helt saknar pauser och som trummar på i ett tidvis vilt tempo. Svetten rinner, orden flödar, scener strömmar förbi som naturkatastrofer på en klimatförstörd jord år 2023. Gårdagens mentala verklighet speglar sig i dagens okontrollerade väderväxlingar, insida och utsida byter plats. Musikmonologen Carl Michael Bellman har som underrubrik Om den tid, den stad och de människor Carl Michael Bellman lät skildra.
Visor kan framföras på olika sätt och Visan är också fri att följa scenens rum. Fraseringar, nyanser och dynamik behöver inte vara bundna. Jag kar också arbetat med romansmusik och där är allting lite mera styrt av partituret. Och på liknande sätt är det också i opera och teater. Men i en enmansföreställning med eget gitarrackompanjemang är jag friare att röra mig mellan det talade och det sjungna. Jag kan följa det talade ordets rytm och samtidigt övergå och göra saker som det talade ordet inte kan, det vill säga sjunga.
Matteus Blad är född och uppvuxen i Växjö i Sverige och gick först två år i kammarmusikutbildning och musikteaterproduktion i Vadstena Folkhögskola. Klassisk musik och sång studerade han i Det Jyske Musikkonservatorium i Århus och kompletterade sedan sin sceniska och sångliga skolning med musikdramatisk utbildning, skådespelarkonst och interpretation vid Stockholms operastudio. De senaste åren har han deltagit i opera- och teaterföreställningar även i Finland, gett romanskonserter, spelat in ljudböcker, gjort rollen som Evangelisten i Bachs Johannespassionen, turnerat mid sin egen monologföreställning Det tystade barnet och nu, alltså, Bellman. Han har sjungit många av de klassiska vissångerna, även Evert Taube. Men vem skulle han ännu vilja lyfta fram?
Dan Andersson och hans ambivalens kring livet i Finnskogarna och det han beskriver om den svaga människan. En annan favorit är Stig Dagerman vars dikter jag tonsatt. När det sedan gäller Bellman har jag försökt bryta upp text och musik så att blir en helhetsbeskrivning av vad som händer.
Om sångerna i den kommande VISUM-konserten säger Matteus:
De är otroligt vackra melodier. Och melodierna följer det talade ordet, det är lätt att frasera och följa sångens berättelse.
I VISUM-konserten (se annons längre ner i Blåggen) kommer Matteus att sjunga mina tonsättningar till texter av bl.a. Olof von Dahlin, Zacharias Topelius, Jarl Hemmer, Bertolt Brecht och Anders Österling. Tillsammans med Marika Westerling (mera om henne i nästa söndags blågg!) uppträder Matteus i två sånger till texter av Alf Henrikson, den mångkunnige, de kloke, den lilla människans stora ordmålare.
Fotona är tagna på Bellmansföreställningen i Villa Hagasund i Helsingfors den 1 september. Konserten avslutades med två Bellmansånger som sjöngs senaste av Bellman själv och som den amerikanske Bellmanforskaren James Massengale hittade i arkiven för bara några år sedan. De nygamla Bellmansångerna har Matteus nyligen sjungit in på skiva; Fredmans epistel angående slagsmålet på Blå porten och Fredmans epistel till Beckmanskan.
3 september
Pennan är mäktigare än svärdet och avsevärt lättare att skriva med.
Martin Alan "Marty" Feldman (1934–1982) brittisk skådespelare, komiker, manusförfattare och regissör
TEMADAGAR (bl.a.) Finland Kyrkoåret: Fjortonde söndagen efter pingst, tema: Vår nästa Sverige Dansbandens dag, Svampens dag, Skolledarnas Dag, Hittekattens dag Tyskland Labour Day USA National Pastor's Spouses Day, U.S. Bowling League Day, National Welsh Rarebit Day, National Skyscraper Day
TEMAMÅNADER (bl.a.) Internationellt International Update Your Resume Month, International Square Dancing Month USA Sourdough September, Alopecia Areata Awareness Month, National Pain Awareness Month, Prostate Health Month, Whole Grains Month, National Recovery Month
Självständighetsdag Qatar