Sommarsnö i Paradiset
Terrassen, trettio kvadratmeter stor, är en värld i världen: I första hand för oss som större delen av året i huvudsak betraktar den från fönstrens inre sida, men också något lite för ett gäng vingliga typer, framförallt blåmesar, talgoxar och sparvar som under den kallare perioden åtnjuter ett, eller sannolikare flere dagliga mål mat ur diverse matstationer, både fasta och tillfälliga. Till de återkommande gästerna på Café Terrace hör också Urban (alla ekorrar heter Urban), en påträngande men nog så charmig typ som vid behov utför ganska så avancerade gymnastiska rörelser för att komma åt godbitarna. Mera tillfälliga gäster är Sveik & Svetlana (ett ringduvepar), familjen Mustang (möss), Pavarotti (råttor) och Frankenstein (småvessla). Den sistnämnda har, vitpälsad, slank och elegant besökt utskänkningsstället bara en gång för några år sedan och då inmundigade han helt brutalt familjen Mustang (som inte fanns på vår menylista). Familjen Pavarotti, sex glupska och snaskiga typer, lyckades vi efter idogt infångande för ett drygt år sedan helt göra oss av med och de är nu helt portförbjudna. Ingen pardon! Någon enstaka gång har en stadskanin (namn okänt) lyckats klämma in sig under terrassporten, och för några år sedan lunkade Metro (igelkotten) smågrymtande omkring bland tulpaner och en illa växande gräsmatta. I några fall har terrassen också fungerat som underlag för fönsterkrockande fåglar, bland annat hackspett, rödstjärt, stenknäck, koltrast, gulsparv och till och med en sparvhök. Men någon gravgård är terrassen dock inte. På eller strax utanför terrassen bortdomnade har vanligen funnit sin sista vila under något träd på Andberget. Och fast berget heter Sorsavuori på finska så brukar jag betona den And-liga förstavelsen för att liksom understryka omgivningens nästan sakrala dimensioner. Men ibland går det helt åt skogen också i det här paradiset: Just nu ligger det ett lokalt lågtryck över terrassen och ett ymnigt sommarsnöfall har lämnat äppelträdet frysande och naket. Det är säkert ett resultat av den förrädiska Ormens aktivitet? Det tror åtminstone vi som annars gärna rör oss här i den oförstörda grönskan. Ja, ursäkta, jag glömde visst att presentera mig: Adam heter jag, min kompis lystrar till namnet Eva.
6 juni
Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att man ska njuta av det.
– Samuel Butler (1835–1902), brittisk författare och satiriker
D-day / Dagen D, Sveriges nationaldag, Motorhistoriska dagen (Sverige), Nypotatis & sill-dagen, National Eyewear Day (USA), National Higher Education Day (USA), National Yo-Yo Day (USA)
Fjäderlätt
Rubriken syftar förstås i första hand på alla dessa dunbollar som rumlar omkring i gräset eller som golfbollar ploppar ner under vattenytan – det är mycket av den varan i början av juni. Men jag tänker också på den fjäderlätta fingerrörelse som behövs för att fånga till exempel ett fågelmotiv. Kamerans slutare fungerar ungefär som dirigentens taktpinne: När maestron viftar med pinnen uppstår toner, när fotografen trycker ner slutarknappen på kameran uppstår bilder. Eller åtminstone en bild. Vilket i sin tur resulterar i något smått magiskt: Ju fler bilder jag fångar desto mer börjar jag se. Och jag menar inte bara se men mycket mera: upptäcka, varsebli, förundras, kanske också avslöja och komma underfund med. Många har upptäckt det långt före mig: Kamerans motiv triggar tanke och känsla vilket i sin tur leder till att jag blir allt mera medveten om vad, och varför, jag fotograferar. Och ju fler dåliga bilder, desto större motivation att försöka höja ribban. Det är med fotograferandet som det är med alla konstnärliga aktiviteter; övning ger färdighet. Mest handlar det om ett dagligt hantverk för att förmågan inte ska rosta. Men det handlar inte bara om bildkvalitet och i bästa fall fotografisk finess, utan allt mera om ett slags tacksamhet att själv få vara delaktig av en skapelse som ständigt förändras, förvånar och serverar nya motiv bara jag är villig att ha ögonen på skaft. I det fallet är småfåglar, och nyfödda djur överhuvudtaget, bra förebilder: De sätter genast igång med att finslipa sina talanger.
Knipa. Hertonäs gårds park.
Gräsandsunge. Hertonäs gårds park.
Kanadagäss. Poroviken, mellan Kasberget och Tammelund.
Vinjettbilden: Sothönans ungar – tre små punkare! Poroviken.
5 juni
This is not a partisan debate; it is a human one. Clean air and water and a liveable climate are inalienable human rights. And solving this crisis is not a question of politics. It is our moral obligation.
– Leonardo DiCaprio (f. 1974), amerikansk skådespelare, filmproducent och miljöaktivist
World Environment Day / Världsmiljödagen, Internationella dagen för kampen mot illegalt, orapporterat och oreglerat fiske, Internationella donutdagen, Danmarks nationaldag, National Gingerbread Day (USA), National Moonshine Day (USA)
Notera även Veckans (m)ordspråk och Veckans foto längre ner i bloggen!
Kajsas udde
Från Kajsas udde ser jag vattnet skratta och skogen dansar runt i rosenkrans. Sjöng Alf Hambe på den tiden när det ännu fanns både visor och vissångare, och en stor vispublik. Kajsas udde finns i verkligheten, vid sjön Racken i Värmland, och ovanstående Kajsas udde finns också på riktigt men heter Kajsaniemi på ren svenska. Och Kajsas namn var mera exakt Cajsa Wahllund, och hon var välkänd för sin restaurang här invid en gång i början av 1800-talet. Nu domineras parken av Kajsaniemi Botaniska trädgård, en underavdelning till Naturhistoriska museet LUOMUS. En stor botanisk trädgård alldeles granne med järnvägsstationen och huvudstadens absoluta city är nästan lite osannolikt men i det här fallet är det faktiskt alldeles sant. Här följer några bilder från min rundvandring där i förrgår, onsdagen den 3 juni. Tulpanerna genomgår en långsam dödsryckning och lockar mitt makabra fotoöga till ett sista farväl. Bisyssla eller heldagsarbete – ibland beblandas begreppen. Den holländska blodberberisbusken brinner i höstfärger fast det bara är försommar och rhododendronbuskarna överträffar varandra i kulörta versioner av vitt, ljusrött, granngult, rosa och blodrött. En grupp ryska äldre damer flanerar långsamt i armkrok längs parkgångarna, som om de hade all tid i världen. Om det är sant – att de har all tid i världen – avundas jag dem verkligen: Just nu vill också jag ha all tid i världen, hålla i den, stå stilla och bara vara. Som bofiken ovanför mitt huvud här på Kajsas udde som sjunger sin alldeles egen visa. Lyckans fågel. Lyckans fotograf.
4 juni
Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp.
– ur FNs konvention om barnets rättigheter
Internationella dagen för barn som blivit offer för aggression, National Old Maids Day (USA), National Cheese Day (USA), National Cognac Day (USA), Hug Your Cat Day (USA)
3 juni
Vad gör jag när måncykeln, eller i värsta fall även diktcykeln, får punktering?!
m.a.o.
World Bicycle Day / Internationella cykel dagen, Internationella klumpfotsdagen, Repeat Day (I said "Repeat Day") (USA), National Egg Day (USA)
Notera även Veckans (m)ordspråk och Veckans foto längre ner i bloggen!
Svanmärkt
Från molnens purpurstänkta rand / sjönk svanen, lugn och säll / och satte sig vid älvens strand / och sjöng en junikväll, skaldade Runberg. Det är någonting storståtligt och värdigt, vackert och elegant över svanen och när ett svanpar för några år sedan byggde sitt bo alldeles vid Porovikens strand beslöt jag mig för att följa med ruvningen och den kommande kläckningen. Här i parkområdet mellan Kasberget, Tammelund och Hertonäs strand rör sig cyklister, motionärer och hundägare från morgon till kväll men det bekom tydligen inte paret Knoelén som ruvade och ruvade och ruvade – i minst 40 dygn. Tisdagen den 26 maj lite över klockan åtta på morgonen denna soliga dag hade jag turen att ensam få beskåda det stora undret – de första kläckningarna. På strandbanken cirka fyra meter från boet hade jag fri insikt i händelsernas centrum. Och fru Knoeléns tysta medgivande.
Fågelböckerna berättar att vi har tre sorters svanar i Finland: knölsvan, sångsvan och, som passerande flyttfågel, den mindre sångsvanen. Men heter man Knoelén så är man förstås en knölsvan. Av fru Knoeléns sex ägg har det första här redan kläckts och innehållet ligger utmattat och tar igen sig bakom stråna. Arvingen nummer två, äggschamponerad och småförvirrad, skalar långsamt av sig sin tillfälliga boning och tar sig en funderare på vart han hamnat. Modern följer nyfiket och aktivt med det dramatiska händelseförloppet.
Om nordens skönhet var hans sång / hur glad dess himmel är / hur dagen glömmer, natten lång / att gå till vila där. Men redan följande dag är småttingarna nyfikna på den värld som öppnar sig under det vita parasollet. Svanen-märkta av födsel och ohejdad vana ska de sprida sitt miljöbudskap redan från start. Och jag har lärt mig att om jag "svanar mitt liv" betyder det att hållbarhet och återanvändning står i första prioritet, liksom källsortering, kollektivtrafik och nej till överkonsumtion. Att svana gör skillnad.
De närmaste dagarna besöker jag famljen Knoelén minst en gång per dag. I inget skede hör jag några varningsväsanden men med hjälp av det större teleobjektivet kan jag å andra sidan hålla mig på några metes avstånd och ändå zooma in detaljerna. Det är ett sant privilegium att på det här sättet få umgås, kanske inte bli fadder men åtminstone vara ett vittne. Svårare är det att få de små liven att posera samfälligt, att titta på fotografen och se betagande ut. Men det räcker ju om en gör det.
Medan de övriga håller till i källarvåningen börjar den aktivaste plötsligt söka sig upp längs mammas rygg. Mödosamt men målmedvetet kliver hon upp mot den långa halsen där hon sedan pustar ut och rättar till sin halvliggande ställning och liksom uppfordrande säger till mig: – Blir det bra så här, alltså...? Och jag nickar tyst, och börjar knäppa en rad bilder allt medan jag memorerar Runeberg: Vad mer, om än din levnads dröm / ej sekler tälja får? / Du älskat har på nordens ström / och sjungit i dess vår. Men, men, nationalskaldspoesi i all ära – i huvudet, ja i hela kroppen faktiskt, hörs en ensam cello som målar Camille Saint–Saëns gudavackra tonbild av Svanen – skönare än så här kan det inte bli.
2 juni
Den här putten är från ett sådant avstånd att antingen går den i eller så missar han.
– Göran Zachrisson (f. 1938), svensk golfjournalist och f.d. chefredaktör för tidningen Svensk golf
Nationella golfdagen, Ångans dag (Sverige), National Bubba Day (USA), National Rocky Road Day (USA), National Rotisserie Chicken Day (USA), National Leave The Office Early Day (USA)
