Liv och väv
För flera år sedan hände det sig att en människa sårade mig, möjligen inte avsiktligt. Agerandet gjorde mig rasande, förtvivlad, jag fick gråtattacker och gick flere dagar i ett rus av ilska. Jag kanske inte hatade – det är en alldeles för engagerad och bindande attityd. Men känslorna i detta sammanhang var mycket destruktiva. Åren gick, och när jag blev påmind om mina sår, insåg jag att dessa tankar bara skadade mig själv. Jag ville inte leva med dem, med vad göra? Jag planerade, att efter vintern som stod för dörren, gräva ner allt och plantera något, och att detta något skulle bära frukt såsom en handling kan bära frukt. Jag bestämde mig för ett körsbärsträd för de röda frukternas skull. Jag trodde jag mentalt skulle klara av att bearbeta mina negativa känslor tills våren kom. Det lyckades inte, men körsbärsträdet planterades ändå, och i och med att det stod fast förankrat i jorden, var också allt det onda borta.
Idag, på trädgårdsdagen, fyller du, Ehrengard Högnäs i Kvevlax 90 år. Jag inledde bloggen med ett citat av dig, så avslöjande om din personlighet. Och det må jag genast säga: Få människor har aktiverat min tankevärld så mycket som du – med långa samtal face to face, telefonprat, brev och bilder. Vi träffades ju första gångerna under min tid som beboare av Svenska Litteratursällskapets författargård Abrams i Vörå (2002–2005) men det var speciellt år 2007 när jag skrev boken om ditt liv – Mellan varp och måne – som jag lärde känna dig, både som konstnär och som människa. Under ett års tid satt vi nästan varje vecka vid ditt köksbord i det stora huset vid Kyro älv och lät minnena strömma fritt. Sällan har det varit så lätt att intervjua någon! Eftertänksamt, detaljrikt och välformulerat beskrev du din tidigaste barndom på Helgoland och den egentliga uppväxten i småstaden Tönning, berättade känslosamt om pappa Martin och mamma Marga, och dina fem syskon. Och om textilstudierna i Meisterschule für das Weber-Handwerk, och körsången, i Sindelfingen. Och om flytten till Finland på 1950-talet. Det var en sedan länge svunnen tid, en helt annan värld som här trädde fram, understruken och ytterligare frammejslad av en lång rad svartvita fotografier. Det fanns ett då och ett nu som jag först hade ganska svårt att binda samman – jag som bara sporadiskt sett dig en liten bit in på 2000-talet. Människan är i sanning en berättelse och din hörde till de mest innehållsrika och berörande som jag fått ta del av.
Här finns inte utrymme för ett ordentligt sammandrag av ditt liv, om äktenskapet med Håkan och familjelivet med fyra barn, inte heller för en verkförteckning. Låt mig i stället snudda vid en av dina konstnärliga grundtankar. När jag, vi alla, ser det färdiga konstverket, är det väldigt svårt att förstå, eller ens ana, de bakomliggande mentala och tekniska processerna. Och jag kommer ihåg att jag nästan ryckte till när du med eftertryck underströk: Kaos är huvudsaken, speciellt i början av en konstnärlig process. Bara ur den tomhet som föregår kaoset, och ur oredan, utkristalliseras så småningom någon form av komplexitet, som i sin tur är något helt annat än kaos. Du noterade alltså tre begrepp som jag kanske inte i första hand förknippade med en textilväv: kaos, komplexitet och ordning. Och du förklarade: Jag har alltid försökt skapa vägar, ljus och möjligheter att tänka vidare. Den totala ordningen, däremot, leder till stagnation.
Största delen av dina vävar är placerade i sakrala utrymmen – i kyrkor och kapell, inte minst i svenska Österbotten. Och Porten beställdes till biskopsgården i Åbo under den tid när John Vikström verkade som ärkebiskop (1982–1998). I boken Mellan varp och måne noterade han bland annat följande: Kopparväven Porten, som hänger bakom altaret i biskopsgården i Åbo påminner oss om att vi vid varje altare kan säga med Jakob: Här är himlens port. Träskulpturen, som omramas av porten och som jag en gång fick av president Yasser Arafat såsom en hälsning från Det Heliga Landet, påminner oss om att Jesus åt sin sista måltid med sina lärljungar inför himmelens port. Efter måltiden öppnade han porten med sitt lidande och sin död och genom uppståndelsen gick han före oss in genom porten till den himmelska världen.
Det är typiskt för dig att djupfilosofiska tanketrådar och vävens mönster alldeles konkret och självklart slingrar sig in i varandra. Liv och konst går hand i hand men det är den osynliga bottenväven som håller ihop alla trådar, som du själv skrivit. Det här är vad jag idag på din födelsedag alldeles speciellt vill säga: Tack för vänskapen, förtroendet, för samtalen och meningsutbytet i många av livets stora och utmanande frågor. Alltid lyssnande, alltid empatisk, alltid positiv är du, även när kropp och sinne kanske tillfälligtvis vill opponera sig. Ständigt skärpt och alert, och med glimten i ögat, är du ett föredöme för många. Må vår dialog fortsätta länge ännu. Varmt grattis på födelsedagen!
Ehrengard Högnäs, född 27 maj 1930 på Helgoland mitt i Nordsjön. Vid 4-års ålder flyttade familjen till Tönning i Eiderstedts flacka landskap och där gick Ehrengard också i skola. Textilstudier bedrev hon åren 1949–1952, mästarexamen avlade hon 1956. Besökte Finland första gången 1953, gifte sig 1958, bodde första tiden i Kuusankoski, senare också i Grankulla och Helsingfors. Familjen flyttade till Kvevlax 1974 och hon började ta emot vävbeställningar från församlingarna. Sedan barnen flyttat hemifrån, och Håkan dött 1991, har Ehrengard arbetat på heltid som textilkonsthantverkare.
Konstverken här på bild: Brinnande busken (1978), Replot församlingshem. Rundgång (2007), Rönnviks hembygdsgård, Kvevlax. Porten (1995), Biskopsgården i Åbo. De sammanlagda verkens antal är närmare hundra, de flesta placerade i österbottniska församlingar och kommuner men också i Pargas, Åbo och Helsingfors. En väv finns i Sverige (Dalarna), en i Kina och sju i Tyskland.
Boken Mellan varp och måne gavs ut på Scriptums förlag år 2008.
27 maj
I rummet är oändligheten abstrakt. Ute i det fria är oändligheten förnimbar. I min själ är oändligheten en verklighet.
– Ehrengard Högnäs (f. 1930), tyskfödd finländsk textilkonstnär
Trädgårdsdagen, Ostens dag, Muffinsdagen
26 maj
Om jag flugit mycket? Jag har varit på nästan lika många flygplatser som mitt bagage.
– Leslie Townes "Bob" Hope (1903–2003), brittiskfödd (London) amerikansk skådespelare och komiker
Pappersflygplansdagen, Blåbärsostkaksdagen
Vårknäpp
Det är så här jag gärna ser försommaren: Alla dessa pyttesmå blommor med sina rytmiska och poesiladdade namn: förgät-mig-ej och sankt-pers-nycklar och mandel-blom och katt-fot och har-syra och kabb-leka och vår-ärt. Jag kryper på Andberget med kameran i högsta hugg och knäpper bilder, med en tunn skumgummimatta som underlag vid behov: Samma höjd som motivet är en fotoregel som ofta fungerar. Ner på marken alltså, vilket är tämligen enkelt, värre är det ibland för 70-plussaren att stiga upp efter en längre fotosession i horisontalt läge. Huruvida grannarna i våningarna ovanför applåderar, skakar på huvudet eller buar bakom sina stängda fönster har jag ingen aning om, men jag må bjuda på detta tvetydiga spektakel. De skulle bara veta vad jag ser som de inte ser!
När jag skrev boken All tid på Lekholmen (Fontana Media, 2012) intervjuade jag bland annat välkände naturväktaren Anders Albrecht som berättade om Styvmorsviolen (Herba trinitatis) att den också kallas Trefaldighetsblomster och att den fröar sig otroligt snabbt. Om det har varit en snörik vinter kan bergsknallar tidigt på försommaren färgas alldeles blåa av de små skönheterna. Nå, det var en ovanligt snöfattig vinter i år och kanske det därför är lite mer sparsamt av dessa ljuva små varelser på mitt Andberget. Styvmorsviolen, berättade Albrecht vidare, är en så kallad opportunist – den växer när omständigheterna är gynnsamma, vid behov till och med långt in på hösten. Ja, det har noterats även på detta berg. Men opportunist: ordet associerar jag i första hand till vissa karriärister som allt efter som situationen så kräver vänder kappan efter vinden. Om ett Trefaldighetsblomster gör sammalunda – vänder kappan efter vinden – är det väl egentligen bara ganska fiffigt, men när en människa beter sig på det sättet kan man alldeles lugnt ge personen i fråga smeknamnet Enfaldighetsblomster.
Bergsängen glittrar just nu i ljusgrönt, blekblått, knallgult, kritvitt, rödbrunt. Men mest grönt i många skiftningar. Bara några meter från våra fönster breder liljekonvaljerna ut sina böljande blad och lovar en ovanligt rik blomskörd. Äppelträdet på terrassen visar upp små rosenröda skott men körsbärsträdet där invid ser sorgligare ut: Vid månadsskiftet maj-juni brukar det prunka med en sådan frenesi att man nästan baxnar. Men just nu ser framtiden dyster ut för körsbärsblomman. Vad sörjer den?
Trappan upp till Andberget kantas av guld och jag tänker mig att det är belöningen för allt trappspring som coronatiderna uppmuntrat till när vi tackar nej till alla hostande hissar. Trappor utomhus är bästa tänkbara träning för knopp och kropp – snabb syresättning och lagom flås på ganska begränsad tid. Till det ska jag återkomma i ett skilt blogginslag. Under tiden fångar jag kvällsljuset, det löftesrika.
Tjugo meter från Andbergstrappan står en liten klunga narcisser mitt blad sylvassa rosensnår. I kvällningen kommer jag inte åt att fotografera dem framifrån och upptäcker i stället små detaljer på stjälkens baksida. Och det är då som ord och tanke liksom slintar och jag tänker: Så här är det också i det mänskliga livet: Narcisissten kan rakt framifrån och ytligt sett verka sympatisk och nästa mänsklig, men baksidan avslöjar fulare egenskaper. Så går de då kanske hand i hand, narciss och narcisisstisk... Eller...?
Med kameran i hand i vackraste våren kan jag inte undgå att bli lite knäpp.
25 maj
Det oförlösta hos en maktmänniska – och omvänt: den förlöstes makt.
– Dag Hammarskjöld (1905–1961), svensk nationalekonom, jurist, författare och diplomat, FN:s generalsekreterare (1953–61)
International Missing Childrens's Day / Internationella dagen för försvunna barn, World Thyroid Day / Internationella sköldkörteldagen, Geek Pride Day / Den stolta nördens dag, Handduksdagen, National Wine Day (USA)
Se även Veckans (m)ordspråk och Veckans foto längre ner i bloggen!
Veckans foto
Och så har vi (äntligen...) kommit till slutet av maj-månads besserwissertema (som coronakrisen aktualiserat). Med utgångspunkt från det välkända ordspråket Skräddare, bliv vid din läst, har jag de senaste veckorna serverat variationer på detta vansinnigt kloka och omistliga tänkespråk: Bagare, bliv vid din jäst / Ryttare bliv vid din häst / Skådespelare, bliv vid din gest.
Nu, inför sommaren, tillägger jag för mig själv; Fotograf, bliv vid din prästkrage! Rakt utanför fönstren på bergsängen blommar, i bästa fall, hundratals prästkragar i månadsskiftet juni-juli. Jag ser redan fram mot detta nästan sakrala skådespel och påminner mig gång på gång att små manipulationer med ljus och kameravinkel kan göra under med ett bildmotiv. Men huvudsaken just nu är att fånga vårens och försommarens snabba förändringar för att senare ha dem som tröst och bildbevis när mindre ljusa tider randas. Minnesbilder och fotografier har mycket gemensamt: De fungerar ofta som en, i bästa fall, hoppfull och ljus scenografi till vardagslivets, i värsta fall, mörkare stråk.
24 maj
Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden.
– Thich Nhat Hahn, zenbuddistisk munk, lärare och fredsaktivist (f. 1926)
Vesak – fullmånens dag (till minne av Buddhas födelse), European Day of Parks / Nationalparkernas Dag, National Escargot Day, National Aviation Maintenance Technician Day, Brother's Day (USA)
23 maj
Get up from that piano. You hurtin' its feelings.
– Ferdinand Joseph LaMothe, alias Jelly Roll Morton (1890–1941), amerikansk jazzpianist, orkesterledare och kompositör
International Jazz Day / Internationella Jazz-dagen, Internationella dagen för utrotning av obstetrisk fistula, World Turtle Day / Världssköldpaddsdagen, National Lucky Penny Day, National Taffy Day (USA)
Kryp
Idag firar vi Internationella dagen för biologisk mångfald (vilket parentetiskt sagt alltså är motsatsen till intellektuell enfald) och med det vill FN påminna oss glömska om den biologiska mångfaldens betydelse för allt, ALLT, liv på jorden. Årets tema är Our solutions are in nature – Våra lösningar finns i naturen. På grund av covid19-pandemin sker det mesta av informationen och dialogen på nätet och alla intresserade uppmuntras till personliga engagemang. Det här är mitt minimala bidrag till ett maximalt viktigt ämne.
Stora ting sker ofta i det fördolda. Och alldeles övertydlig blir denna sentens i naturens värld. Om detta berättar Dave Goulson i en faktaspäckad och nästan poetisk bok rubricerad Galen i insekter, med underrubriken En berättelse från min gård i Frankrike. Och jag hakar genast upp mig på ordet insekt: Finlandssvenskarna betonar andra stavelsen, rikssvenskarna den första. Det får mig att tänka på en eventuell motsats, en UTsekt? Är det är jättestor INsekt? Här i blåggen leker jag med både UTsikt och INsikt och det kan givetvis även prövas i det här sammanhanget: UTsikten att få en djupare INsikt om INsekten beror åtminstone delvis på hur klar min UTsikt egentligen är: Ofta döljer sig det lilla krypet nämligen bakom blad och buske där det lever sitt INsiktsfulla lilla liv med, ur sin synvinkel sätt, full UTsikt. Fast det är en INsekt.
Nå, här avslutar jag tvångsvitsandet och återgår till Goulson: Den världsberömde engelska biologiprofessorn köpte år 2003 en förfallen gård på tretton hektar långt ute på den franska landsbygden. Syftet var att skapa ett slags naturreservat, en plats där fjärilar, trollsländor, sorkar och vattensalamandrar kunde trivas, befriade från det moderna jordbrukets påfrestningar. Jag var särskilt angelägen om att skapa en plats för mina älskade humlor som jag hade ägnat de senaste tjugo åren åt att studera och försöka bevara. / Till och med bland de varelser som bebor enbart den här ängen finns det helt säkert en nära nog oändlig mängd fascinerande mysterier som ännu inte har fått sin förklaring, levande varelser som aldrig har studerats, beteenden som ännu inte har iakttagits. Vilka mirakel finns fortfarande kvar att upptäcka?
Dave Goulson ägnar ett helt kapitel åt "bugs", dessa små varelser som jag här kallar kryp. Hit räknar entomologen insektsordningen halvvingar, Hemiptera, en samling varelser som för det mesta inte besvärar människor särskilt mycket eller drar till sig vår uppmärksamhet. Nej, jag skulle knappast ha noterat detta såta (söta?) par om jag inte hade viftat med macroobjektivet inne i buskaget. Det är nästan omöjligt att ta reda på vad som döljer sig bortom ögats närgräns utan ett macroobjektiv (eller förstoringsglas, eller mikroskop) och varje gång träder en helt ny pytteliten värld fram, full av kontroverser, intriger, eskapader, bataljer, dialoger och, som här, fortplantningsaktiviteter. Och jag vet inte riktigt vem som lär vem, och vad, men ett är ganska säkert: Livet är en komplicerad räcka händelser, synliga och mindre synliga, där människa och natur är sammanvävda på ett sätt som övergår mitt lilla förstånd och som jag gör klokt i att studera och hålla samman på det sätt som det från början var tänkt. Det är en självklarhet, men tål att upprepas: Allt liv, smått och stort, synligt och osynligt, har en specifik uppgift i det totala globala samspelet. Men misskötseln har redan gått alldeles för långt och tiden är knapp. Goulson sammanfattar: I viss mån är den här deprimerande framtiden oundviklig, för den skada vi redan har ställt till med är omfattande. Jordens klimat kommer att fortsätta bli varmare i årtionden, oavsett vilka åtgärder vi sätter in nu, vilket oundvikligen leder till hungersnöd och lidande. Oräkneliga arter är redan utdöda eller existerar endast i kvarlevande populationer som är dömda att dö ut. Men det är ingen ursäkt för att inte agera – och agera nu.