HIPPO

Jag inhyser en flodhäst. Ja, alltså inte en sån där tvåtonsklump som grymtar som en gris, käkar gräs som en kanin och egentligen är släkt med valarna. Och inte heller livnär jag en flodhäst i vardagsrummet, om nu någon trodde det, eller vad värre vore – att jag själv skulle vara en flodhäst i salongen! Nej, knappast är jag ens en "HIghest Paid Person in the Office som styr och ställer med sina sekiner. Eller det sistnämnda kanske i alla fall ... Mitt blåggkontor inhyser ju trots allt blott (blått ...) EN person och det är JAG och det gör ju MIG till den förmögnaste och mest inflytelserika typen på kontoret. Men gör det mig till en HIPPO? Ja, kanske lite. Så i så fall: HIPP Å HÅÅ!

Nej, nu ska jag vara lite allvarlig. Saken är nämligen den att skenet som vanligt bedrar. Lika lite som flodhästen enbart är en sävlig och trögtänkt bjässe, alkoholisten enbart en manipulerande narcissist och den där penningfokuserade bossen enbart en maktgalen besserwisser så är flodhästen jag inhyser inte bara ett antingen eller. Nej, min flodhäst är i allra högsta grad ett både ock.

Så vad är det jag egentligen talar om? Nå, det har den hjärntvättade blåggbläddraren förstås redan listat ut. Mitt Hippocampus, som kamperar i våtmarkerna mellan Amygdala och Mammilära kropparna har nämligen den delikata uppgiften att liksom förstärka och stabilisera informationen från korttidsminnet till långtidsminnet. Liksom förstärka och stabilisera infomationen från korttidsminnet till långtidsminnet. (Aj, ursäkta sa jag det redan, jag glömde visst ... eller ... vad, hur...?). Om kommunikationen här emellan A och M inte fungerar kan jag lika gärna hälsa hem. För hem hittar jag i så fall inte. Hippocampus är nämligen något av en karta och kompass, eller egentligen en kopplingsstation som håller reda på mina råddiga tankar och skickar iväg dem till lämpliga ställen i hjärnkontoret så att saker och ting liksom där någonstans hoppeligen (hippoligen?) faller på plats.

Att blåggens visuella utfall och skriftliga infall mest påminner om en djurisk matstation, där alla rester ligger huller om buller, förklaras av Hippokampus namn: Hippo = häst, Kampos = sjömonster. Men som sagt, dra inga förhastade och ensidiga slutsatser av det! Den slutliga ordröran har nämligen föregåtts av en glasklar och fullkomligt genial tanke som tyvärr hamnade lite på villovägar i våtmarkerna när jag bet i gräset och nästan drunknade i idéflödet.

Så det är alltså alldeles uppenbart: Jag inte bara hyser en flodhäst, jag ÄR en HIPPO!

Foto: Dvärgflodhästar i Bioparc i Fuengirola, Spanien.