Medan presskruvens knirkande drogs åt måste två personer hålla en gemensam rytm för att trycket skulle bli jämnt. Sedan, när pressen slutligen öppnades över det färdiga arket, hördes ett lätt sugande ljud. Det lät som en kyss.

– Nina Burton (f. 1946), svensk poet och essäist, ledamot av Samfundet De Nio och av Kungliga Vetenskapsakademien, Augustpriset 2016. Citatet ur Gutenberggalaxens Nova (Albert Bonnier, 2016)

TEMADAGAR Internationellt World Book Day / Världsbokdagen, Världsböndagen för fred Finland Myyntimiesten päivä, Sivupersoonapäivä, Työntekijöiden arvostuspäivä Sverige Ostbågens dag Tyskland Tag der Vermessung und Geoinformation, Tag des Absinths Storbritannien St Pirans's Day USA Absinthe Day, Cheese Doodle Day, Multiple Personality Day, Day of Unplugging, Dress in Blue Day, Speech and Debate Education Day, Employee Appreciation Day

VECKA 9: Notera även Veckans (m)ordspråk, Veckans foto och Veckans humoresk längst nere i blåggen!

Gårdagens temadagar och citat »

20/12/2020

”En för alla …”

Insikt,Världen

Stora ord gör mig alldeles matt i kroppen, torr i halsen och snurrig i skallen. Ett sånt ord är SOLIDARITET. Först tänker jag på franska revolutionen – "frihet, jämlikhet, broderskap" – sen på de tre musketörerna – "en för alla, alla för en" – och så på Benvenuto Cellini (1500–1571), narcissisten personifierad och ett slags motsats till det gemensamma ansvar som solidariteten kräver. "Så…

Tidigare texter:

Nothing found.

Veckans (m)ordspråk (v.21)

Skådespelare, bliv vid din gest

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

I tid och otid, brukar man säga och menar då mest hela tiden, men liksom med en liten negativ betoning på detta o-; något lite olustigt, otrevligt, kanske ovälkommet. Som om någon eller någonting inte höll sig till vedertagna överenskommelser utan i stället tar sig egna friheter, överskrider outtalade överenskommelser, tänjer på tålamod. Det finns alltså någon form av rätt tid och fel tid. Men tiden i sig är varken rätt eller fel, den bara är. Men inte bara är; tiden har en obeveklig tendens att glida mig ur händerna och förvandlas till ett var, till något som inte är mera här och nu. I själva verket är 99,99 % av allt tid redan imperfektum, eller preterium som det heter nuförtiden om dåförtiden, om det som är förgånget. För precis i det ögonblick nuet är här passerar det redan och förvandlas till ett var. Man kan alltså säga att tiden är en effektiv var-fabrik men det frambringar ju smått otrevliga associationer till lidande och elände. Och det måste väl ändå dessutom vara ett feltänk – att den gångna tiden är en gigantisk inflammationshärd, en jättelik tidsböld? För samtidigt strömmar det ju hela tiden ny, oförbrukad, frisk och fantastisk tid ut ur klockan, fritt fram att förbruka och förtära. Eller kanske ännu hellre förära, för tid är en gåva. Idag innehåller tiden en ofantlig mängd igår, det vill säga var, men i morgon kommer tiden att flyta ut i ett ännu ofantligare hav av ständigt nu. Och då och där finns det ingen otid, bara tid. All tid. Alltid.