Startsida

Barmhärtigheten är dubbelt välsignad – den välsignar både den som ger och den som får.

William Shakespeare (1564–1616), engelsk dramatiker, poet och skådespelare.

TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt World UFO Day Finland Kyrkoåret: Femte söndagen efter pingst; "Var barmhärtiga" Sverige Rosens dag Tyskland Habe-Ich-vergessen-Tag USA National I Forget Day, National Anisette Day, National Wildland Firefighter Day

TEMAMÅNADER (bl.a.) Internationellt World Watercolor Month USA National Cell Phone Courtesy Month, National Horseradish Month, National Picnic Month, National Ice Cream Month

VECKANS FOTON (från Prideparaden i Helsingfors igår) hittar du längst nere i blåggen. Veckans foton nästa gång söndagen den 9 juli. Övriga blågginslag har semester och njuter av åska och regn.

Gårdagens temadagar och citat »

25/12/2022

Helig hud

Insikt,Världen

Det ligger ett nyfött barn i en krubba och jag tänker på mitt favorittema huden. Om det är nånting som är skört och känsligt, men samtidigt oerhört starkt och oemotståndligt tilldragande så är det ett nyfött barn inlindat i presentförpackning, i sin hud. Och det får konsekvenser. I och med Jesu födelse är huden inte mera ”bara” mitt fysiska och mentala skal men också min gudomliga hemvist. Min…

Tidigare texter:

10/02/2020

Risktagning

Insikt,Världen

Idag, morgonen efter årets Oscar-utdelning, går jag i filmtankar. En av höjdpunkterna i gamla Vilda Västern-filmer är ju som bekant när hjälten osäkrar sin pistol, gör vapnet skjutklart. Då, senast då, slår hjärtat hårdast, senast då kulminerar…

08/02/2020

Synsudd

Insikt,Världen

Oron för att drabbas av minnesförlust har vi väl alla. Jag har. Jag har sett det på ganska nära håll, och jag har tänkt på det mycket. Vilket genast får mig att tänka lite mera: Den som tänker mycket minns väl en hel del? Eller kan man vara både…

05/02/2020

Författarförvirring

Insikt,Huvudstaden

Jag är författare. Mitt namn är Berg. Rune Berg. Nej, jag är inte författare. Jo, lite. Men framförallt skriftställare, publicist. Det är en definitionsfråga: Synonymlexikonet likställer visserligen författare med skriftställare men tillägger också…

03/02/2020

Grådag

Insikt,Världen

Idag har Valo namnsdag, Valo ("Ljus") som kan vara förnamn både på en karl och kvinna. Och tillnamn för båda. Ljus är alltså i sikte även om februaridagens gråsvarta bergsvy ytterligare har mörknat i kanterna – fortfarande inget förmildrande eller…

01/02/2020

Den ryska genen

Ved – rester av ett släktträd,Insikt,Under huden är jag många

Under huden är jag många Från och med idag, och en god bit in på våren och försommaren, publicerar jag – den 1:a och 15:e varje månad – berättelser som jag skrivit utgående från enskilda individer i min mammas släkt. Historierna är faktabaserade…

31/01/2020

Horror

Insikt,Huvudstaden

Bara för att jag mycket regelbundet, varannan vecka faktiskt, går till frisersalongens Tove och låter henne polera flinten, ska ingen komma och påstå att jag är avundsjuk på alla som har långt och stiligt hår, men den här rubriken blev bara för…

Veckans nationalmonolog (v. 6)

Mitt namn är Berg – RUNE BERG. Jag har tårta på hjärnan – PANN KAKA. Så här mitt i vintern är det ingen reson på mitt skaldande – RIM FROST. Många säger sig ha sett mig i ett gammalt hus i Borgå – SYN VILLA. Men du kan träffa mig bland annat mitt i huvudstadens esplanad om du har riktigt tur – SKULP TUR. Och apropå ryssar och 1808–09: Vi ska förvisso känna oss lyckligt lottade, rika, som trots allt har fred idag, säger FRED RIKA. Ty visst var tanten, mente man, i längden knapp till mått: Ett dunkelt skuggliv levde hon, men tårtan, den var gott.

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

HELSINGFORS UPP I DAGEN?

Måndagen den 12 juni firade Helsingfors sin födelsedag, den 473:e i ordningen. Men ett sånt här offentligt, publikt firande har pågått bara sedan 1959. Idag lockar evenemanget över 100.000 människor till en massa programpunkter och jippon utspridda över stora delar av city. Med kameran i högsta hugg brukar springa som en skållad råtta bland artister och utställningar men i år måste jag nöja mig med några axplock i centrum: terrassen utanför Musikhuset, Esplanadparken och området utanför Saluhallen. Solen sken, värmen steg till 23 grader och krafterna började snabbt sina.

Det har även jag noterat många år i följd men nu blev det alldeles övertydligt. Från ett grådammigt och dimmigt 50-tal har Helsingfors det senaste decenniet dragit på sig en kolorerad festblåsa och mycket aktivt börjat gnida av sig lagomstämpeln. Uppvuxen på Skatuddens tysta bakgator för sjuttio år tar jag med förvåning och en viss försiktig iver emot den värld som kastar sig över Brunnsparksvallarna in mot stadens hjärta. Jag behöver inte resa nånstans för att känna doften av mat från världens olika hörn, höra dunket från Afrika, känna fläkten från de asiatiska jättestäderna och bli omsluten av röster och språk som låter lika exotiska som de är obegripliga.

Världen är här och staden tackar och tar emot. Men jag undrar ibland var jag riktigt hör hemma, när där har blivit här och här har blivit ... där?