Jag tycker synd om dem som inte bor i Bullerbyn.

Astrid Anna Emilia Lindgren (1907–2002), svensk barnboksförfattare, förlagsredaktör och opinionsbildare. Citat av Anna i Bara roligt i Bullerbyn.

TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt World Day of Peace, Euro Day, International Pizza Day, Global Family Day Finland Nyårsdagen Tyskland Tag des Wiegens USA Polar Bear Plunge Day, National First Foot Day (Hogamanay), National Hangover Day, National Bloody Mary Day, New Year's Dishonor List Day, Public Domain Day, Apple Gifting Day, Z Day, Ring a Bell Day, Commitment Day Cuba Triumph of the Revolution Pakistan Bank Holiday

TEMAVECKOR (bl.a) USA Hunt For Happiness Week, Diet Resolution Week, National Silent Record Week, Celebration Of Life Week

TEMAMÅNADER (bl.a.) Internationellt Walk Your Dog Month USA National CBD Month, National Soup Month, National Slow Cooking Month, National Slavery and Human Trafficking Prevention Month

SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGAR Haiti (fr. Frankrike 1804), Sudan (fr. Storbritannien 1956), Tjeckien (1993)

VECKANS BETÄNKLIGHET och VECKANS FOTO med vidhängande text hittar du som vanligt längst nere i blåggen.

Det blir en blåggpaus i januari p g a andra skapande uppdrag och nästa egentliga inlägg publiceras på RUNEBERGSDAGEN DEN 5 FEBRUARI. Oxveckorna släpar sig förvisso segt framåt till dess men försök att inte tjura, inte hela tiden bröla och råma utan ta alltsammans bara med en kos ro, och ha föralldel inget horn i sidan till den stackars blåggaren som är i stort behov av lite extra klöver och därmed inte drar sig för att svansa för dem som sitter på kosingen. Tyck i stället lite synd om honom, han är ju trots allt väldigt (laktos)intolerant.

Gårdagens temadagar och citat »

01/09/2022

Pennor och päron

Världen,Utsikt

Det är länge sedan jag skrivit ett brev. För hand. Med en penna. Femtio år? Jag har ännu kvar ett grönt kuvert med sitt småsnirkliga och delvis illustrerade innehåll som jag ristade som drygt 20-åring åt mina föräldrar från Kårkulla Centralanstalt där jag jobbade en sommar. Jag kan ännu ana den lediga dagens solvärme i text och papper, sommarmorgonens löfte om fria, kravlösa timmar och ett…

Tidigare texter:

Nothing found.

Veckans trösterika sentens (v. 37)

Först fäller man en tår (tåRRRR ...), sen lite hår, men mycket ska man höra innan öronen faller av.

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

Barnet i mig är en hund

Den som trodde att kameran avspeglar omgivningen trodde fel. Kameran avslöjar i själva verket fotografens inre värld, eller åtminstone vissa sidor av kameraknäpparens ibland ganska suspekta sidor. Att med digitala verktyg fånga den analoga världen är med andra ord (bilder ...) förenat med vissa utmaningar, för att inte säga risktagningar. Är slutresultatet lyckat applåderas motivet, om bilden blir suddig och felkomponerad får fotografen skulden. Nå, nu är det på det här sättet att fotografen i det senare fallet faktiskt har ett litet ess/äss i fickan, ett trumfkort: Han behöver inte visa sina usla bilder, han visar bara sina mindre usla bilder, sina bra bilder. Men utmaningen är som jag konstaterat många gånger förr: för att få några bra bilder måste man ta många (sämre) bilder. Så det gäller att knäppa på. Och det underlättas, som sagt, om man redan från början själv är lite knäpp. För fotografering är sannerligen en paradoxal sysselsättning. Nånting i omgivningen aktiverar ögats blick och kamerans lins, och i bästa fall fångas ett intressant motiv. Men ibland är det precis tvärtom: Först när kamerans öga är riktat mot motivet ser jag bilden. Det handlar alltså om ett slags seende både utåt och inåt, ett samspel mellan synliga och osynliga verkligheter. Frågan är vad som kommer först: hönan eller ägget.

Nå, i det här fallet är det hunden. Eller kanske barnet – alltså barnet i mig, det lekfulla, spontana, icke dömande. Djur i allmänhet väcker blandade känslor men hundar i synnerhet aktiverar minst halva ömhetsreservoaren (eller kanske inte bara den, utan även många andra oförlösta känslor och egenskaper). När så den laddade kroppen med den laddade kameran sammanfaller med det laddade motivet blir resultatet .... laddat. Laddat med känslor, insikter, upptäckter och detaljer. För fotografen, alltså. Om någon utomstående reagerar på liknande sätt är sen en helt annan femma. Men man kan bara utgå från sig själv, spegla sin dolda sida och hoppas att den i bästa fall till och med bidrar med en puzzelbit i åskådarens världsbild. Eller för att travestera underrubriken till ett känt program i vår kära Rundradio: Det du inte visste att du ville visualisera.

Fotografier är alltså inte bara mer eller mindre bra avspeglingar av vissa motiv, fotografier är kanske i första hand fantasins och den osynliga inre världens stubintråd. Eller med en annan bild: en aptitretare. Ibland kanske en luftballong. Med Andra Ord: ett fotografi är inte ETT fotografi utan många, lika många (minst) som betraktarna. Ja, även för fotografen själv lever bilden, förändras, förskjuts, tonar bort eller stiger fram. Som minnes- och sinnesförstärkare är fotografiet unikt. I den världen är barnet i mig i dag en hund.