Du vet, Eva, det blir så att jag med dig talar om all stor glädje, all vånda, alla funderingar – det finns ingen annan jag kan tala med så, som med dig. Jag lägger väl ingen tyngd över dig – nej? Jag tror, jag vet, att ditt lyssnande ständigt, vad jag än talar om med dig, är som en vänskapens omfamning.

– TOVE JANSSON (1914–2001), finlandssvensk författare, illustratör, konstnär och Muminskapare. Citat ur brev till vännen Eva Konikoff som under andra världskriget flytt(at) till Amerika.

TEMADAGAR (bl.a.) Internationellt International Day of Listening, Internationaler Tag der Demokratie, Europäischer Prostata-Tag, World Afro Day, International Dot Day, Greenpeace Day, Google.com Day, World Lymphoma Awareness Day, Yom Kippur Tyskland Tag der Bildungsfreiheit, Tag der Software-Freiheit USA National Cheese Toast Day, National Felt Hat Day, National Linguine Day, National Online Learning Day, National Tackle Kids Cancer Day, National Crème de Menthe Day

TEMAMÅNADER (bl.a.) USA Sourdough September, National Italian Cheese Month, National Preparedness Month, Polycystic Ovarian Syndrome Awareness Month, Hispanic Heritage Month

Självständighetsdagar Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua (– alla dessa från Spanien 1821)

Se även Veckans trösterika sentens och Veckans svartvita fotografier längst nere i bloggen. NÄSTA INLÄGG: söndagen den 25 september!

Gårdagens temadagar och citat »

27/03/2022

Ärke

Andemening

Jag kommer faktiskt ihåg det ganska tydligt; att stå där framför klassen vid svarta tavlan och bli avslöjad för att inte förstå läxan, att inte fatta de algebraiska finesserna, att inte räcka till, att vara en riktig ärkeidiot. Tjugoåtta par ögon par stirrade på mig, den alkoholiserade matematikläraren sluddrade att jag även i fortsättningen lika bra kan låta bli att försöka, det blir ändå…

Tidigare texter:

Nothing found.

Veckans ordskred (v. 13)

En talför sufflör tillför amatörrecitatör en parlör som klargör och förför, men sugrör och likör lyckliggör skör kåsör på dåligt humör!

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

PRIDE

(fristående fortsättning på blåggtexten ovan)

... nej, Helsingfors är verkligen inte som det var på 50-talet, självklart inte. Skalet, innehållet, smaken – allt har förändrats. Det mesta har blivit bättre och vackrare, delikatare, intressantare, och kulturen blomstrar. Ja, staden har sannerligen utvecklats alldeles enormt mycket sedan min barndoms tider i mitten av förra seklet. Men har jag utvecklats och förändrats i samma riktning, svarar min inre värld på de mängder av impulser som staden i dag utsätter mig för?

Knappast. Jo, här och där plockar jag förstås russin ur kakan, tidvis och bitvis surfar jag på framtidsvågorna, men det mesta passerar mina sinnen utan närmare kontakt och analys. Som 70 plussare undrar jag ofta vart alla tog vägen, varifrån alla obekanta ansikten kommer. Gator och torg och hus är ungefär de samma (åtminstone i city), men aktörerna, koreografen och regissören är för mig helt obekanta. Som en borttappad statist korsar jag scengolvet och undrar vad pjäsen egentligen handlar om.

Men också om jag inte känner teaterpersonalen så dras jag till de fantasieggande dekorbilderna, dräkterna och improvisationerna. I går sökte jag mig själv i ett hav av uppsluppna, färgstarka och framtidsinriktade individer som inte såg ut att bära på ett enda bekymmer under den solstänkta uppsynen. Det var då jag tänkte: Hur ser dessa ungdomar på denna parad när de är 70 plus? Minns de Helsinki Pride 22 som början på något nytt, och hur ser deras Helsingfors ut då, när de är 70 år? Var deras 2022 livets höjdpunkt och går de sen, 2072, omkring i en stad de inte riktigt känner igen och allra minst de som kommer emot dem på gatan. Jag menar – går denna livets cirkusföreställning ständigt i repris, kör man samma program men med olika artister?

Troligen.