Carne vale ≈ ajöss kött!

Nu börjar nedräkningen. Fastan står för dörren och inleds på askonsdagen för att sedan pågå i fyrtio dagar. Men före vi går in i en mera återhållsam livsstil med minskat födointag överlag, och speciellt kraftig reducering av allt det goda vi helst inte skulle vilja avstå från, får vi ta ut svängarna både fysiskt och gastronomiskt. Som kulturfokuserade finländare med känsla för stil och form håller vi förvisso ännu ett fast grepp om de sista Runebergstårtorna men kastar samtidigt lystna blickar på vispgräddsfyllda fastlagsbullar impregnerade med en massa mandel (mandelmassa) eller sylt ("slarvsylta" som inte hör hemma i de här sammanhangen). Garnerade med gräddmustacher och utsöndrande djupa behaglighetssuckar är vi sedan beredda att bära vårt kors av aska på pannan de närmaste sex veckorna.

Annat är det i det katolska Sydamerika och speciellt i Brasilien. Karnevalen i Rio inleddes för ett par dagar sen och pågår till lördagen den 17:e. Där lyser fastlagsbullarna med sin gräddvita frånvaro och i stället intas gator och torg av överdådiga festparader – speciellt idag söndag och i morgon måndag på arenan Sambodromo – i en färgskala som inte lämnar ett enda färgpigment i sticket. Halvnakna dansare marineras i och omsluts av pärlskimrande och fjäderglänsande munderingar för att sedan bättre kunna utstå de kroppens prövningar som de närmaste veckorna serveras varje troende katolik. Karnevalen i Rio är ett visuellt och auditivt spektakel av en magnitud som man knappast kan föreställa sig, en livets och glädjens explosiva urladdning. Samtidigt är den startskottet på, och redan nu i februari en antydan om, påskens under: att kroppen visserligen först ska lida men sedan i triumf återuppstå, att döden ska döden dö.

Jag har inte varit i Rio men i många år har jag följt med och fotograferat Sambafestivalen i Helsingfors. En jämförelse dem emellan är förstås orättvis men i brist på originalfoton från Rio vill jag, så här nästan på gränsen till vårvinter, exponera några egna (sommar)motiv från vår egen sambafestival på Senatstorget. Platsen är väl uttänkt: I Statsrådsborgen till vänster kommer den nya presidenten att varje fredag presidera som ordförande för Statsrådets möten. På torgets motsatta sida står Universitetsbyggnaden och mellan dem, Domkyrkan. Och mitt emot kyrkan: kommersen och det sjudande vardagslivet. Jag hoppas det politiska toppskiktet, hjärnkontorets eminenta företrädare och kyrkans andäktiga representanter åtminstone i tanken kan se framför sig karnevalens förpliktande engagemang och renande effekt för oss vanliga knegare och samstämmigt börjar arbeta för att vår finländska fastlagsbulle, hur godomlig och smarrig den än är, ska få en lite mera färgstark inramning, trots snö, trots is, trots mörker. Eller kanske just därför. Jag förelsår att det ska arrangeras en festligt kolorerad och taktfast fastlagssamba mitt i vintern runt en ENORM vispgräddsvit fastlagssemla mitt på Senatstorget. Med presidenten, biskopen och universitetskansler som fördansare!

FOTO: Helsinki Samba Carnival har existerat sedan 1991 och arrangeras av Finlands sambaskolors förbund. 2024 års karneval utspelas 3–9 juni. Bilderna är från de senaste årens jippon.